Manusutveckling

Manusutveckling

Det ska handla om manusutveckling. Hur man strukturerar upp utvecklingen av ett manus. De olika stegen i processen, vilka som är inblandade och hur man finansierar själva skrivandet och inte minst hur allt detta hänger ihop. För det gör det! Det går inte att finansiera skrivandet utan att ha klart för sig hur själva skrivande ska gå till: En plan för manusutvecklingen!

För vem gör vi filmen?

Innan vi går vidare, så bör vi stanna upp och fundera över den stora övergripande frågan: För vem gör
vi filmen? Vilka ska vi skriva för? Vilka är målgruppen? Och här blir det ett ställningstagande, vissa anser
inte att man bör ställa den här frågan när man sysslar med ”konst”. Att mystiken och själen försvinner
om man ställer just den frågan. Andra anser att skrivandet är ett hantverk som vilket som helst, något
man kan lära sig och träna sig i - och då självklart arbeta med i förhållande mot en målgrupp. Hur som
helst, kanske är svaret på frågan att det är du själv som är målgruppen. Du kanske skriver enbart för att
du vill och inte har någon annan tydlig målgrupp klar för dig - än just du själv. Oavsett, så är det väldigt
nyttig att ha just detta klart för sig. Då det har stor påverkan på hur man utformar - och finansierar -
manusutvecklingen.

Poängen med en målgrupp

Finns det en tydlig målgrupp, så underlättar det utvecklingen betydligt. Dels därför att det gör det
enklare att hitta rätt producenter och finansiärer att samarbeta med, vilket i sin tur gör det enklare att få
den typ av feedback du önskar. Den som mer ligger i linje med den typ av film du faktiskt själv vill göra,
snarare än den som försöker göra om din film till något den inte är.

Viktigt att tänka på när man förhåller sig till målgrupp är hur filmer uppfattas. Den vanligaste frågan man
ställer sig kring en film efter man fått höra titeln är: Vad är det för TYP av film, dvs vilken GENRE är det?
Är det en vampyrfilm, en romantiskkomedi, en skräckfilm eller ett drama? Detta bör också vara bland
det första som man bestämmer sig för INNAN man sätter sig ner för att skriva. Man bör även hela tiden,
under hela utvecklingsprocessen, ha just detta i åtanke. Vilken typ av film det är man vill skapa. Viken
GENRE man jobbar i?

Ytterligare en sak att tänka på när man formulerar sin målgrupp, är att man faktiskt inte bara har en målgrupp.
Dvs i den bemärkelsen att man inte bara har den slutliga publiken som målgrupp, utan en annan målgrupp finns
även i form av de producenter, distributörer och finansiärer man vänder sig till när man försöker få filmen gjord -
och det hjälper inte hur tydligt man kan definiera vem publiken för filmen ska vara, om man inte också vet vilka
som ska hjälpa till att få filmen gjord.

Tänk igenom konceptet

Det räcker sedan naturligtvis inte med att ha koll på genre och målgrupp. Viktigast av allt är kanske att
veta vilket KONCEPTET är. Vad är själva idéen och tanken med filmen? Vad är det som gör den unik?
Vad är det som skiljer just din film från alla andra filmer i samma genre? Från andra filmer som vänder
sig till samma målgrupp? Konceptet kan vara allt från en skräckfilm som berättas i dokumentärformat
(Blairwitch projects), en film som handlar om en person som upplever samma dag om och om igen
(Måndag hela veckan) eller parodi på svenska snutthrillers (Kommissarie Späck). Oavsett vilket konceptet
är så måste det vara tydligt och inte minst marknadsföringsbart! För - förutom vilka som medverkar
ligger bakom filmen - så är det konceptet och genren som distributören kan kommunicera till din
tilltänkta målgrupp. Det är det som avgör hur lätt eller svårt det kommer vara för din film att sticka ut
och synas i det stora utbudet av liknande filmer.

Att skriva är att skriva om

Du har säkert hört det förut: Att skriva är att skriva om. (writing is re-wrting). Att skriva om kan man
däremot göra på väldigt många olika sätt. Det allra MINST effektiva, det man absolut INTE bör göra - och ändå det som är absolut vanligast att oerfarna manusförfattare faktiskt gör - är att bara sätta sig ner och skriva manuset från första till sista sidan, utan att planera processen på något sätt som helst. Utan att ha en aning om vart man är på väg. Det sättet att skriva är i princip dömt att misslyckas. (om man inte gör amatörfilm med sina kompisar eller går på en filmskola som tillåter just det arbetssättet)

Ett mer strukturerat sätt att skriva är att följa en MANUSUTVECKLINGSPLAN, där man tar processen stegvis via synopsis, beat sheet, treatment, outline, full body treatment, first draft osv. En stegindelad process/plan som ofta sker i samarbete med en producent och där eventuell a ersättningar knyts just till
leverans enligt dessa olika steg i planen.

Synopsis

Vad innebär då alla dessa olika steg i manusutvecklingen? Om vi börjar med det som allt oftast börjar med: Synopsis!

Synopsis är en kort sammanfattning av vad filmen handlar om. en beskrivning av
berättelsen, karaktärerna - och som vi varit inne på tidigare genre och koncept. Synopsis finns i många
olika former. Vanligtvis börjar man med ett synopsis på runt en A4 och utvecklar detta sedan stegvis till
3 sidor, 6 sidor och kanske 10 sidor - innan man går in på nästa steg i utvecklingen. I synopsis är formen
ofta lite mer allmän, dvs inte så konkret och detaljerad i form av platser, händelser och karaktärer. Man
fokuserar mer på VAD som sker, inte HUR saker sker. Man försöker även hålla nere antalet karaktärer
och vara väldigt fokuserad i det som utgör filmens grundläggande koncept. Även ha ett väldigt tydligt
berättarperspektiv, dvs att det tydligt framgår genom vem eller vilka vi upplever filmberättelsen genom.
I vems skor vi står. Dessutom bör ett synopsis - trots att det oftast skrivs som prosa - vara uppenbart
filmart, dvs man ska beskriva sådant som händer och sådant som karaktärer gör - sådant som faktiskt går
att filma -- snarare än sådant som tex vad personer tänker och känner, sådant som INTE går att filma.

Beat sheet & Treatment

Den fortsatta utvecklingen kan se lite olika ut, men en form som är relativt vanlig efter synopsis är ett
sk ”beat sheet”. Där man i stora grova drag skissar upp, händelse för händelse, vad som sker i filmen.
Gärna med någon form av beskrivande rubrik, lite som ett kapitel i en bok. Här kan man även, för att få
berättarperspektivet tydligt, skriva dessa händelseförlopp på ett subjektivt sätt, så som huvudpersonen
i filmen upplever dem. Så som om huvudpersonen skrivit en dagbok och antecknat det som händer
henne/honom under resan.

Nästa steg är ofta någon form av treatment, som det nog finns lika många versioner av som det finns
författare och producenter. Rent generellt kan man väl säga att ett treatment är ett lite längre, mer
detaljerat, synopsis på kanske runt 15-25 sidor. Där man till skillnad från synospis, som vi varit inne på är
ganska allmänt, även beskriver HUR i alla de viktigaste sakerna - sker. Inte bara som i synopsis, VAD som
sker. Ofta utvecklar treatment i flera steg, i olika längd, precis som med synopsis.

Kortmanus och Post-it

Som hjälp i den här processen, för att man inte ska tappa det övergripande perspektivet på story och
karaktärer, så har många även ett sk kortmanus. Där varje scen beskrivs i en kort sammanfattande
mening. Då en långfilm består ganska grovt av ca 60 stycken 2 minuter långa scener, så blir detta ungefär
1-2 A4 sidor som ger en bra överblick över storyn. Detta är även en bra metod för att se om de scener
man har verkligen kan kvalificera sig som riktiga, egna, scener - eller om det mer är del av en annan scen,
utfyllnad/förklaring eller dyl. Ska man generalisera grovt igen, så kan man säga att en scen måste ha en
egen specifik konflikt (en konflikt som är unik för den scenen) samt att det finns en tydlig riktning. Där
man tydligt kan utläsa vad karaktärerna vill. I ett kortmanus ska mening vara tydlig i just detta: Konflikt,
karaktär, riktning osv. Något som gör att man på ett ganska snabbt och effektivt sätt kan gå in och stryka
scener som inte tillför något.

En annan variant, till kortmanus, är att ha post it lappar på en stor tavla eller dyl, med en liknande sammanfattning av scenerna. Där man snabbt kan flytta runt, experimentera och organisera storyn på
ett bra sätt. Även liknande strukturer kan skissas upp för alla filmens karaktärer, deras relationer till
varandra och inte minst vilket deras dramatiska syfte är. Vilken funktion de fyller.

Outline och och Full body treatment

När man så har hela storyn, mer eller mindre, på plats så är det dags att göra en sk outline, dvs. en
mer detaljerad beskrivning av filmen. Scen för scen. Dock fortfarande - precis som synopsis, beat sheet
och tretment - helt utan dialog! Även en outline kan vara något mer allmän i form av val av platser,
scenografi, rekvisita osv. Dvs själva formen i manuset, medan man i detta skedet bör ha utvecklat även
HUR saker sker. Inte bara VAD som sker. En outline brukar ligga på runt 20-30 sidor.

När så en outline är klar så är det dags att utforma ett sk FULL BODY TREATMENT, på ca 30 sidor, som
väl är det närmaste vi kommer ett standardiserat format, undantaget själva manuset. Ett Full Body
Treatement, är i princip manuset beskrivet utan dialog, med sk ”scene headings” och med en full
beskrivning av vad som händer i scenen, var det utspelar sig, samt en kortfattad beskrivning av tex
miljöer och atmosfärer. Men, i möjligaste mån, fortfarande utan dialog. Det man främst fokuserar på
att utveckla i ett Full body treatment är själva GESTALTNINGEN, dvs hur karaktärer står och går i rummet
och förhåller sig rent fysiskt till varandra och miljön de befinner sig i.

Manusversionerna

När man kanske efter ett antal bearbetningar är klar med sitt Full body treatment, så börjar det bli dags
att skriva en första version av manuset, en ”first draft”. Har man arbetat metodiskt, så går detta ganska
snabbt då man förmodligen har en ganska klar bild av dialogen och annat som man fått vänta med att skriva, i det metodiska arbetet med att ta fram en väl fungerande story, med intressanta karaktärer, via synopsis, beat sheet, treatment, outline och full body treatment. Lite beroende på genre, så brukar ett first draft ligga på mellan 95-135 sidor. Den första versionen av manuset är oftare längre än de senare,
som blivit mer effektiviserade.

Efter att man tagit fram ett första utkast på manuset så gör man ofta en sk polish/puts på det för att
snygga till formuleringar, kanske göra små justeringar eller mindre ändringar. Denna ”polish” ska fungera som underlag för att ta fram ett manus som är bra nog för att gå ut och söka finansiering på. (att gå ut och söka finansiering på ett allt för ofärdigt manus kan ofta leda till att alla inblandade ser olika
filmer i samma manus eller att man får avslag och/ stöter bort potentiella finansiärer).

Nästa steg är att få fram ett manus som kan godkännas av alla finansiärer, ett sk finansieringsmanus.
Det kan ofta ta - minst - några turer med att ta in feedback från investerare och utföra omskrivningar
utifrån dem för att man ska hitta fram. Det är naturligtvis även så att många filmer aldrig når fram till
detta, dvs man får aldrig fram ett manus som kan godkännas av alla finansiärer och får därmed inget
PRODUKTIONSBESLUT.

Manus till inspelningen

Får man väl ett produktionsbeslut på manuset, så är nästa steg att ta fram ett sk ”production script”
(produktionsmanus). Ett manus som kan fungera som underlag för själva förproduktionen av filmen. Där
man låser saker som tex vilka platser saker ska utspela sig på. Vilka som ska medverka i vilka scener, hur
många statister det ska vara i de olika scenerna. Vilken kostym och rekvisita som behövs osv. Allt som
påverkar planeringen av filmen.

Det sista steget är att ta fram ett sk ”shooting script”, vilket helt enkelt är ett manus som fungerar som
underlag för själva filmandet. Det här kan se väldigt olika och annorlunda ut än själva manuset. Där kan
tex rena kamerabeskrivningar vara inskrivna. Men det är också först i ett shooting dessa ska förekomma!
Varken i manusform eller tidigare ska några som helst regi-anvisningar förekomma.

Att finansiera utvecklingsfasen

Den stora frågan kommer sedan naturligtvis - förr eller senare - hur man finansierar sitt skrivande
under utvecklingsfasen. Vem betalar dig för att sitta och skriva? Den krassa verkligheten är att tills
dess att du är etablerad och arbetat upp ett namn, så kommer det med stor sannolikhet vara du själv
som kommer finansiera detta. Men när du väl är etablerad så är den vanliga ordningen den att en
författare går med tex ett synopsis, projektbeskrivning eller en pitch till en producent, som sedan
väljer hur vida denna vill finansiera den inledande utvecklingen. Den som sker enbart i samråd mellan
producenten och författaren, innan man söker externa pengar. Under den här fasen kan producent
tex knyta extra nyckelpersoner till projektet, som kan underlätta den fortsatta finansieringen, så som
tex kända skådespelare - samt inte minst att få ett intyg från den tilltänkta distributören. Efter det här,
när projektet är mer utvecklat, så kontaktar producenten de tilltänka finansiärerna för projektet och
söker vidare pengar för utveckling. (det är här man behöver kunna formulera en tydlig och trovärdig
manusutvecklingsplan). Det kan tex vara riskkapitalister, regionala filmpooler eller svenska filminstitutet.
Alternativt kanske att distributören även är med och samproducerar och då går in med egna pengar även
till utveckling.

Dramaturgens roll

Arbetsordningen under den fortsatta utvecklingen är sedan den att producenten är den som tar in
feedback från finansiärer, distributörer och andra intressenter. Tillsammans beslutar sedan producenten
och författaren (i senare skede även regissören) hur man ska tolka den feedback man fått in och vilka
ändringar som ska göras i texten. Ofta involveras även en sk dramaturg i den här processen.

En dramaturg är person som har som uppgift att belysa problem och komma med förslag på ändringar
och förbättringar, tex i strukturen eller innehåll i ett manus. Olika dramaturger skiljer sig ganska mycket
åt och det är viktigt att hitta en dramaturg som man tror passar filmen och som man kan samarbeta
bra ihop med, precis som det är viktigt att hitta ”rätt” producent, distributör osv. Kostanden för en
dramaturg ligger på mellan ungefär 6 tkr - 8 tkr per läs-tillfälle (för manus, synopsis kan ligga något
lägre), men det är ofta väl investerade pengar eftersom det snabbar upp och förbättrar processen. (Rent
krasst gör det ju även filmen enklare att finansiera.) Ju tidigare en dramaturg kommer in desto enklare
blir det ofta att hitta och belysa ”problemen” i manuset på ett tidigt stadie. Det är ofta även en bra idé att
låta en dramaturg följa utvecklingen från början till slut för att se att viktiga saker inte försvinner under
utvecklingen med alla olika versioner och dyl.

Genomläsningen

När filmen väl är castad (rollbesatt) och man vet vilka som ska spela de olika rollerna, så ordnas ibland sk readings, där man läser genom manuset tillsammans, kommenterar och ser vad som fungerarar. Ibland tar man även i slutskedet av manusutvecklingen in en scripta som gör en sk kontinuitetsnedbrytning av manuset, där scriptan letar efter logiska luckor och andra saker som inte stämmer.

Det finns naturligtvis massor av fler möjligheter att använda sig av vid manusutveckling, men detta
är en bra början!

Lycka till!

Tomas Amlöv, skribent för Filmcafe.se
17 november 2010

Filmcafe.se bevakar den svenska filmbranschen med artiklar och krönikor. Missa inte våra övriga artiklar som gör karriären lite lättare och roligare!

Kommentera
Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter, så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.