Brev till min kära dotter- om jag hade någon*

Brev till min kära dotter- om jag hade någon*

Har tåget gått när du redan är 16-17 år? Vad gör föräldrar som inte vet hur eller vad de ska svara sina barn när ungarna säger att de struntar i plugget för de vill bli skådespelare?

Kunskap och bildning

Sedan jag började skriva artiklar för Filmcafe.se får jag många mejl. Oftast rara mejl med koncisa frågor. Jag försöker svara på dem så gott jag kan och hinner. Men sen finns det en fråga som handlar om samma sak. Som återkommer med jämna mellanrum. Men den vinklas på två helt olika sätt, beroende på om det är förälder eller barn som skrivit.

Det är en fråga som kommer från ungdomar som vill bli skådespelare och undrar om tåget har gått nu när de nu redan är 16-17. Eller så kommer det från föräldrar som inte vet hur eller vad de ska svara sina barn när ungarna säger att de struntar i plugget för de vill bli skådespelare.

Jag har skrivit om detta i forumet, men kände att det vore kanske smart att skriva några rader om det.
Att påpeka varför kunskap och bildning är viktiga verktyg även för alla som jobbar med teater. Och som alltid – det står skådespelare… Men det gäller alla yrkeskategorier inom vår bransch. Regissörer och scenografer, kostymörer och dramaturger. Alla.

Häromdagen kom det nämligen ännu ett sånt mejl. Denna gång från en mamma som skrev hur hon förtvivlat försöker få sin tonåriga dotter att inse att skolgången är viktig. Nu när det är dags att börja fundera på val inför gymnasiet. Dottern vill inte ens prata om det. Hennes svar är hela tiden detsamma… ”Jag ska bli skådespelerska, så jag behöver inte gå på gymnasiet!”
Hennes mamma undrar förtvivlat vad hon ska göra med sin dotter. Och jag förstår hennes oro.

Att inte ha en yrkesutbildning är ingen bra grund att stå på i dagens värld.
Att dessutom lämna skolan efter 9:an…

Stora drömmar men liten insikt

Varje dag är långt över 50 % av Teaterförbundets medlemmar utan arbete. Alla stämplar inte, många är egenföretagare och måste klara sig själva. Många har andra jobb utanför branschen för att kunna överleva. Och när vi talar TF:s medlemmar så talar vi om de ultimata proffsen! Crême de la crême av vad vi har av skådespelare, dansare, sångare, musikalartister,
scenografer, regissörer m.fl. Oftast med lång och högt specialiserad utbildning bakom sig.

Men de måste hoppa på andra jobb för att kunna betala hyran och sätta mat på bordet. De serverar, undervisar, kör taxi när de inte gör det som de faktiskt är utbildade för och har bevisat genom jobb efter jobb att de kan utföra. Sådan är verkligheten i vår bransch idag. Därför är det så viktigt att man kan så mycket som möjligt. Jag blir faktiskt först både förbannad och förolämpad över dotterns inställning. Skulle en skådespelare inte behöva utbilda sig?

Skaffa sig en normal kunskapsbas att stå på, ett modikum av allmänbildning?
Men sen besinnar jag mig och inser att denna unga människa inte vet skvatt vad hon talar om! Jag blir till och med lite ömsint över denna totala brist på insikt i ett yrke hon drömmer om. Men inte vet något om! För det behövs en himla massa kunskap för att vara skådespelare. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – en bra skådespelare är en allmänbildad skådespelare.

Så denna gång blir mina skriverier ett öppet brev till en ung människa med stora drömmar men med väldigt liten insikt.

Kära eventuellt blivande kollega

Hörde från din mamma att du vill strunta i gymnasiet för du vill bli skådespelare… Ett nobelt yrke, förvisso, men är du säker på att du vet vad du ger dig in i? Och framför allt – är du hundra procentigt säker på vilka skolämnen du inte behöver?

Jag menar inte att låta överlägsen eller von oben. Och vet du inte vad detta sista uttryck betyder – slå upp det. Det är lektion nummer ett och ett litet exempel på den ordkunskap som en skådespelare måste besitta. Man måste kunna läsa och framför allt förstå sitt eget språk.

Och nu går vi inte in på ämnet dyslexi. En av Sveriges bästa skådespelare, Sif Ruud, var gravt dyslexisk. Hon kämpade triljoner gånger hårdare med orden och texten än alla andra!

För man måste kunna sitt språk

’Lära sig de tusen och en färger som finns i svenskan. Inse hur rikt svenskan är, hur alla nyanser i språket berikar vårt tal. Ett ord är inte bara blått. Det kan vara ljusblått, eller grönblått eller blekblått. Språket är skådespelarens verktyg nummer ett! Så Svenska är ett måste!

Det går en serie på SVT just nu; ”Anno 1790”. Där hörs det tyvärr lite för tydligt att flera av de yngre skådespelarna inte är speciellt komfortabla med det något arkaiska språk som replikerna innehåller. De låter lite tillgjorda och obekväma.
Det är så onödigt och trist. Och det förvånar mig, för de flesta av dem har gått Teaterhögskolan och borde kunna!

Precis före ”Anno 1790” går en annan serie, en brittisk som heter ”Lark Rise to Candleford”. Och som utspelas på 1800-talet. Även där är språket gammaldags. Men där flyter replikerna lika lätt som en vårflod, och det låter alldeles naturligt och rätt och inte ett smack styltigt och tillgjort. Och det för mig osökt in på nästa ämne…

Engelska!

Många skriver och frågar mig hur de ska bära sig åt för att bli skådespelare i Hollywood. Jag brukar börja med att påpeka att jag hoppas de inser att Hollywood ligger i ettannat land. Med ett helt annat språk. Och då språket är livsviktigt för skådespelare, gäller det att lära sig engelska lika bra som svenskan. Vanlig skolengelska räcker inte på långa vägar. Väldigt få svenskar talar en engelska som är lika bra som deras svenska.

Så ska du bli skådespelare och sikta på USA så är detta med en otroligt bra engelska ett måste. För nu handlar det inte bara om orden och ordförståelse.

En skådespelare måste också förstå ”musiken” i språket, vara fullkomligt komfortabel med tonalitet och satsmelodi. Den ”musiken” har du gratis i svenskan för du har det omkring dig, du hör det varje dag. För språk är inte bara ord och uttal och satsmelodi. Det är också även här färgen och värderingen och minnet som ligger i ordet. De outtalade överenskommelser som
finns vad gäller ords betydelse och innebörd.

För att riktigt komma in i ett språk handlar det om att leva sitt liv, sitt dagliga liv omgiven av ett specifikt språk.

Sen har vi matte

Kontrakt i vår bransch är ofta ganska komplicerade när man kommer upp på de professionella nivåerna. Att själv kunna göra beräkningar över gage, procentsatser som kommer att dras för skatt, sociala avgifter, semesterersättning och allt annat vi
måste hålla reda på är jäkligt viktigt för att inte bli lurad.

För alla har inte agenter eller managers. Och även om du har det, om du tycker det är okay att 15-20 % av de pengar du tjänar går till din agent eller manager så måste du ändå själv hålla koll.

Listan på dem som blivit lurade när de godtroget trott på managers eller agenter och inte själva varit insatta i sina ekonomiska affärer är inte så kort som man skulle önska. Och kan hända även dem som fattar och hänger med.

Men hur mycket lättare är det inte att blåsa den som inte fattar ett smack, inte har lärt sig att läsa ett kontrakt eller som inte ens intresserar sig för sina egna affärer?

Samhällskunskap och geografi och historia

Du måste förstå den värld du lever i för att kunna gestalta den. Vi står ju inte på scen eller framför en kamera och spelar skådespelare? Vi spelar poliser, sjuksköterskor, sekreterare, gruvarbetare, busschaufförer, journalister m.m. Därför måste vi förstå den värld vi lever i så vi kan gestalta den.

Först det samhälle vi lever i.
De flesta bra skådespelare är grymt allmänbildade. Jag kan på rak arm komma på åtminstone 10 stycken som är rena rama världsmästare i Trivial Pursuit.
Man måste faktiskt ha mer än ett hum om världshistorien, veta mer än lite om vilken händelse som ledde fram till nästa…

Senatorernas sammansvärjning i ”Julius Caesar”, varför hände det som hände
i ”Schindler’s List” och om man inte förstår kvinnans plats i samhället kan man aldrig riktigt sätta sig in i ”Jane Eyre”. De politiska snurrarna i 1600-talets Frankrike är en förutsättning för att fatta ”De Tre Musketörerna” och ”Harry Potter” är betydligt roligare när man inser de parafraser som finns i både böcker och filmer till verkligt liv och verkliga händelser.

För att inte tala om den härliga trygga känsla som kommer sig av att man förstår vad folk talar om och man kan hänga med i ett samtal om fredsinitiativ i Palestina eller
den ekonomiska situationen i Grekland. När man börjar inse att så mycket hänger
ihop, blir världen både betydligt gripbarare och mycket mer intressant.

Och detta var bara några ämnen bland många. Dra inte undan mattan för hela din framtid! Det är bara gymnasiet vi talar om, inte hela livet. För gymnasiet - om du väljer smart - ger dig en grund att stå på och en frihet till val senare i livet. En dag kanske du blir jävligt sur på dig själv för att du inte tog chansen, nu när du har den, att ge dig själv dessa valmöjligheter.

Vill du bli skådespelare är det bara att gå vidare med den drömmen när du går ut gymnasiet (Så många roller finns inte för 16-17åringar – passa på att gå i plugget!) Eller om du vill jobba med något helt annat än teater efter gymnasiet står hela världen öppen för dig om du har en basutbildning att stå på.

För att tala klarspråk: Var inte så jävla puckad att du missar chansen.
Verkar det trist att gå i skolan?
Tough shit! Den här branschen är inte så himla kul alla gånger! Så se det är en övning inför att bli skådespelare bara det! Att lära sig att ha tråkigt är också en konst. Men du är för ung för att ännu göra valet att så snävt måla in dig i ett hörn. Framför allt när du ännu faktiskt inte vet speciellt mycket om vad du talar om!

lyssna på oss äldre

Vi vill med stor vänlighet och ömsinthet dig väl. Är det skådespelare du ska bli så kommer du att bli det.
Men tro inte det finns några genvägar.
Eller att det inte innebär en sjuhelvetes massa hårt arbete, tårar och hjärteont.

Det är den orättvisaste branschen i världen för det finns nog inget jobb som så många drömmer om, men så få är lämpade för eller lyckas med.
Men om det är dit du är ämnad så kommer du dit. Bara gör dig själv först den tjänsten att bevisa att du är smart nog att ta dig in i den här branschen genom att gå gymnasiet först, va’!

Lycka till
Anita

*Och titeln har jag snott. Från en dikt av svensk kvinnlig författare från sent 1700-tal,
Anna-Maria Lenngren. Henne fick jag upp ögonen för i gymnasiet!!!

Anita Molander, skribent för Filmcafe.se
24 november 2011

Filmcafe.se bevakar den svenska filmbranschen med artiklar och krönikor. Missa inte våra övriga artiklar som gör karriären lite lättare och roligare!

Kommentera
Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter, så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Emelie
Emelie
Gillar starkt ditt inlägg tack för du delar med dig!
2012-01-05

Leila
Leila
En av de bästa artiklarna jag har läst någonsin. Du bevisar ännu en gång till att det är viktigt att studera även om man vill bli en skådespelare.
2011-12-08

Johan
Johan
Jag tog HasseÅTage-referensen. HA!
2011-12-02

Ellinor
Ellinor
Bra skrivet, Anita! Finns för övrigt ett förakt mot utbildning i högre åldrar inom denna bransch också, dvs utbildning som inte är ”konstnärlig”. Har fått så grymt mycket skit från kreti och pleti för att jag pluggar på universitet samtidigt som jag försöker hanka mig fram. Det är tydligen inte tillräckligt konstnärligt korrekt att tycka vetenskap är kul, enligt vissa. =)
2011-11-27