Löneförhandla om filmjobb

Löneförhandling är nog heller inte det som står högst upp på listan av anledningar till varför man söker sig till film, tv eller media-branschen. Men det är ack så viktigt att kunna - eftersom förmågan att löneförhandla avgör om man kan leva på filmjobb eller inte!

Producenten avslöjar sina knep

Löneförhandling är inte det mest glamorösa ämnet för en filmrelaterad artikel, vilket är varför jag förhandlat till mig en okej ersättning för att skriva det här.

Som producent och den som normalt brukar vara på ”andra sidan” i de flesta förhandlingar, så är det väl egentligen urbota dumt att skriva en sådan här artikel som innebär att avslöja knep som gör att jag kommer få det tuffare i framtida förhandlingar.

Jag hoppas därför att ni, efter att ni läste det här och tagit det till er - inte använder det mot mig allt för mycket. Å andra sidan så har man ju som producent så otroligt mycket mer erfarenhet från förhandling, eftersom man förhandlar hela tiden. Målet med den här artikeln är därför att förhandlingen ska bli mer jämn, genom att ge de med mindre erfarenhet en liten inblick i spelet som pågår under en löneförhandling.

Att löneförhandla

Innan vi går in på ren förhandlingstaktik, så bör man dock se till att grundförutsättningarna är de rätta. Vilket innebär att se till att man enbart löneförhandlar med de som har faktiskt behörighet att ge bättre lön eller villkor. Det tjänar ingenting till att t.ex. löneförhandla med en produktionsassistent som inte har befogenhet att höja ersättningar - eller för den delen att försöka löneförhandla med en regissör som faktiskt inte är den som beslutar om budget och ersättningar. Det är alltid producenten som har det slutliga ekonomiska ansvaret - även om denna ibland lägger ut hela eller delar av detta på t.ex. en line-producer och/eller produktionsledare. Det gäller därför att försöka se till att förhandla direkt med någon av dessa. Exakt vilken beror lite på vilken position du har. Är du regissör som kommer du sannolikt förhandla med producenten, är du t.ex. passare så kommer du sannolikt förhandla med en line-producer - medan om du är statist så kommer du sannolikt förhandla med en produktionsledare. Det är alltså dessa som faktiskt har befogenhet att ändra ersättnings nivåer. Det har sannolikt varken någon av avdelningsansvariga (fotograf, scenograf eller dylikt) - eller den statistansvariga eller för den delen kanske någon produktionsassistent eller koordinator som är den som först kontaktar dig.

Ofta så befinner man sig med andra ord, inledningsvis, i en situation där detta i första läget inte är möjligt att förhandla direkt med den som har befogenhet att ändra ersättningsnivån. Då finns det i grunden tre sätt att möta den här problematiken på. Det första är att gå över huvudet på personen man förhandlar med och kontakta producent eller produktionsledaren direkt. Detta kan dock vara riskabelt - och man riskerar att upplevas som konfrontativ och det uppskattas sannolikt inte av den personen man går över huvudet på. Man sätter med andra ord ganska mycket på spel genom att göra det. Ett bättre sätt att förhålla sig till den här problematiken är då istället att försöka att få till ett gemensamt möte (alternativt telefonmöte) med producenten eller produktionsledaren. Alternativt att jobba genom den personen som man hart kontakt med - och försöka påverka den att i sin tur få producenten och/eller produktionsledaren att ändra den föreslagna ersättningen.

Att förbereda sig mot invändningar

Det första som man bör göra inför en förhandling är att förbereda sig för att tänkbara invändningar och förbereda motargument mot dessa. Den kanske allra vanligaste invändningen i en förhandling är att man inte har råd med högre ersättningar. Här gäller det att testa giltigheten i motargumentet. Är det de påstår verkligen sant? Har de verkligen inte råd? Eller är det bara ett sätt att få dig att inte ta så mycket betalt? Fråga hur stor budgeten på filmen är, vilka som finansierar? Ta reda på hur pengarna spenderas, om alla andra får lika lite i ersättning som du? Hur viktigt det är det för dem att just du medverkar? Här kan man även tänka sig att ge förslag på alternativa lösningar - så som t.ex. uppskjutna ersättningar, delägande i filmen osv. Något som kan leda till mer flexibilitet och bättre ersättning. Kanske tycker de till och med att det är enklare att erbjuda dig en högre fast lön, än att behöva administrera uppskjutna ersättningar och delägande i filmen.

Man kan även pröva att ändra ”innehållet” i erbjudandet t.ex. genom att erbjuda sig att jobba för den ersättningen de erbjuder, men inte så många dagar som de tänkt sig. Om de t.ex. säger att de har ett tak på 2000 SEK, så säg att visst det är okej - förutsatt att vi pratar om en halvdag och att det utgår full ersättning för övertid. Början sedan med en diskussion som adresserar just den här problematiken, tala t.ex. om hur roligt det är att filmen fått anslag från svenska filminstitutet, hur bra du tycker att det är att företaget har fackliga avtal - och att de lyckats få ihop en bra finansiering osv. Syftet är helt enkelt att försöka avväpna dessa tänkbara invändningar innan de ens kommer upp till diskussion.

Andra invändningar kan vara t.ex. att din insats eller erfarenhet inte motiverar ett så högt arvode som du begär. Prata därför inledningsvis om dina erfarenheter och meriter. Lyft fram tidigare framgångsrika prestationer, utbildningar, kurser osv.

Samtidigt är det här väldigt viktigt att du gör din research! Vad är en rimlig, avtalsenlig lön? Vad tjänar andra med motsvarande erfarenhet och kompetens på motsvarande produktioner? Vad tjänar de andra på den här produktionen? Vem är bäst respektive sämst betald? Hur stor är budgeten? Ta reda på all tänkbar nödvändig information i förväg. Om du blir uppringd, så kan du be att få återkomma senare - och till dess se till att göra den är researchen - så att du är mer förbered inför själva förhandlingen.

Begär mer än vad du förväntar dig att få

Nästa steg är att ha modet att begära MER än du förväntar dig att få (det du anser vara en rimlig lön). Om du hoppas få 4,000 om dagen så skapar du ett bättre förhandlingsläge för dig om du begär 6,000 om dagen - men antyder att du kan tänka dig att gå ner lite. Det samma gäller om du förhandlar om månadslön för medverkan i en produktion, där du kanske vill ha en lön på minst 25,000 i månaden. Börja då med att begära en ersättning på 37,000 - men antyd att kan tänka dig att gå ner något. Varför ska man då göra detta? Varför ska man begära mer än det man faktiskt förväntar sig att få. Det finns flera skäl. Det första är naturligtvis att det finns en möjlighet att du faktiskt får det. Den viktigaste orsaken är dock att det skapar ett utrymme för dig att gå ner i arvode, men samtidigt få det du förväntar dig - något som medför att den du förhandlar med känner att denna ”vunnit” lite i förhandlingen.

Använd dina skådespelartalanger

Använd dina skådespelartalanger och reagera genom att visa kraftfulla känslor; Bli arg, upprörd, ledsen osv. Låt motparten känna sig skamsen och försök väcka sympati för den situation du befinner dig i. Stöna, sucka, knorra och be att få fundera och återkomma. (”Jag måste kolla med min fru, jag har lovat henne att inte ta fler gratisjobb”). Men det är alltså enbart som sådana här planerade utspel som känslorna ska ha sitt spelrum.

Känslorna bör aldrig få ta överhanden och styra förhandlingen. Man kan se på det lite som att spela tennis, där man slår bollen fram och tillbaka över nätet. Så länge som ”bollen” är i rörelse så flyter förhandlingen på och det enda som påverkar utgången i spelet är hur bollen rör sig över nätet. Det samma gäller i en förhandling. Det enda som påverkar utgången är var man befinner sig i förhandlingen och vilka mål som respektive parter har satt upp (alla som någon gång prutat känner till tekniken). Det gäller att fokusera på var man befinner sig nu, jämfört med för några minuter sedan. Vilken ersättning erbjuds du nu, jämfört med för några minuter sedan? Jämfört med för två dagar sedan? Jämfört med en vecka sedan?

Låt dem inte göra sina problem till dina

Under förhandlingen så gäller det att inte låta dem göra deras problem till dina. Vems problem är det att de inte ordnat tillräckligt med finansiering till filmen? Det är deras problem, inte ditt. Det är inte ditt problem att de inte lyckats finansiera filmen så att det finns tillräckliga resurser för att ge dig den ersättning som du har rätt till. Vems problem är det att de inte avsatt tillräckliga resurser i budget för den tjänst de vill att du ska utföra? Det är deras problem, inte ditt. Det är deras problem att de inte budgeterat så effektivt att det finns nödvändiga resurser avsatta till den ersättning du har rätt till.

Det mest effektiva sättet att förhålla sig till motpartens försök att göra deras problem till dina, är att testa giltigheten i argumentet. Om de säger att de inte har utrymme i budget för det, så fråga vem som har befogenhet att göra nya prioriteringar i budgeten. Påminn dem om att utrymmet i budget bara är en siffra. En siffra som kan ändras av den som har befogenhet.

Låt dem inte spela ”Good guy och Bad guy”

Låt de inte säga saker som ”Om JAG fick bestämma hade jag gärna sett att vi höjde din ersättning, men producenten på den här filmen är stenhård när det kommer till ökade kostander. Han kommer aldrig gå med på det”. Det mest effektiva här är att identifiera det de håller på med och helt enkelt sätta ord på det. Att lite i förbifarten, lite lättvindigt säga till de att inte försöka köra det gamla förhandlingsknepet på dig. Påpeka att producenten säkerligen skulle kunna ändra sig om - den personen du nu förhandlar med - bara backade upp dig och kämpade för att du skulle få den ersättning du förtjänar. Fråga personen vad som hindrar denna från helhjärtat stödja dig att försöka den ersättning du efterfrågar? Observera att det gäller att inte vara allt för konfrontativ i när man begär ett sådant stöd - eftersom det i grunden handlar om att få personen att ”byta lag” och argumentera för dig, istället för mot dig. Där de faktiskt i grunden sätter sin lojalitet på spel.

Omvänt är just ”good guy, bad guy” - en av de största anledningarna till att använda sig av en agent. Agenten kan då agera ”bad guy”, medan man själv kan vara ”good guy”. Men även om man inte har en agent, så kan man använda den här tekniken genom att överlåta själva förhandlingen på någon annan, t.ex. fru, en kompis, en kollega - eller kanske en förälder (fungerar väl främst om man är lite yngre). Att låta någon annan förhandla för ens egen räkning skapar t.ex. möjligheten för denna att säga ”jag tror han/hon hellre stannar hemma än går med på en så låg ersättning” - samtidigt som personen alltid har möjligt att komma tillbaka och ändra sig, utan att det upplevs som konstigt.

Förmånerna sist

När ni enats och själva förhandlingen kan upplevas vara avslutat - så tar du upp frågan om ytterligare ersättningar eller förmåner. Säg att du förhandlat upp ditt arvode till 4000 Sek om dagen, från deras föreslagna 2000 Sek och ditt utgångsbud på 6000 Sek - då kan du ta uppfrågan om t.ex. ersättning för traktamenter eller utlägg för mat och resor - och extra ersättning för t.ex. de kläder eller annat du kommer använda i produktionen.

Anledningen att man tar upp det här och inte redan i den inledande förhandlingen är att du har större chans att lyckas få igenom sådana här saker när motparten upplever att förhandlingen är avslutad och denna investerat en hel del tid i att få till en bra lösning. Trycket har släppt och motparten känner sig nöjd - och när man känner sig nöjd, så har man en tendens att ge med sig i frågor som man annars inte skulle göra.

Vem är i underläge?

Tänk på att när du befinner dig i en förhandling så tror du alltid att det är du som har den svagaste positionen. Det beror enbart på att du känner till vilken situation du själv befinner dig i, medan du egentligen inte har en aning om vilken situation motparten befinner sig i. Du vet vilken press du har på dig, men du vet ingenting om vilken press motparten har på sig.

Här kan det vara bra att lyfta fram sådant som faktiskt kan spela till din fördel, som t.ex. att den som kontaktar dg kan vara under tidspress eller att de kanske redan känslomässigt låst fast sig vid just dig (regissören eller någon annan kanske har uttryckt en speciell önskan om just dig). Personen som kontaktar dig kanske också är dåligt insatt och påläst i vad som gäller, vilket du kan spela på genom att t.ex. säga saker som ”Erbjuder ni mitt vanliga högre arvode eller är er utgångspunkt teaterförbundets rekommenderade minsta ersättningsnivå?”.

Omvänt så gäller att för att du ska ha goda möjligheter till en bra förhandling så måste du vara påläst, inte känslomässigt engagerad (d.v.s. ha förmågan att tacka nej till uppdraget) - försöka se till att ha andra alternativ och inte vara under tidspress. Den perfekta anställda ur t.ex. en produktionsledare eller producents perspektiv är ju en anställd som i princip redan tackat ja till erbjudandet innan man avtalat om ersättning. Någon som redan börjat läsa in sig på rollen och talat om för sin omgivning att man ska medverka, d.v.s. redan engagerat sig känslomässigt i projektet. Någon som inte vet vad som är en rimlig ersättning och inte (d.v.s. är dåligt påläst) - och inte minst någon som även uttryckligen sagt att man ”ändå inte har något annat för sig”, d.v.s. talar om att man inte har några andra alternativ.

Flest alternativ vinner

En riktlinje i en förhandling brukar vara att ”flest alternativ vinner”. D v s den som går in i förhandlingen med flest alternativ har störst möjlighet att nå det denna vill. Där kan det ibland kanske vara svårt att se hur man skapar sig alternativ, men det behöver inte vara mer avancerat än att alternativet är att säga nej och istället prioritera något annat (behöver inte vara ett annat jobb – och det behöver absolut inte vara ett film-relaterat jobb). Poängen är signalera till motparten att t.ex. ersättningen är viktig (om det är det man förhandlar om) – och att om motparten inte tänker om, så är man helt enkelt inte intresserad. Visst kan detta vara svårt, speciellt om man kan kanske egentligen vill ta jobbet oavsett ersättning, men det finns heller ingen annan väg till att lyckas förhandla upp din lön. Är du inte redo att säga nej, då har du heller inget som kan fungera som ett påtryckningsmedel i förhandlingen.

Några andra tips är att använda sig av makten av profilöverföring, t.ex. om du medverkat i större produktion med flera kända personer så bör du lyfta fram det. Sannolikheten att någon som jobbat i många stora produktioner, tillsammans med etablerade personer i branschen, erbjuds ”skitlöner” är sannolikt mycket mindre än att de som inte har någon motsvarande erfarenhet erbjuds dessa. Har du sedan andra meriter i form av t.ex. relevanta priser, tävlingar eller stipendier du tilldelats så är det bra att lyfta fram även det. Viktigast av allt är dock att aldrig, aldrig ge upp tanken på att tacka nej till erbjudandet - för när du gör det så ger du i princip också upp möjligheten att förhandla till dig bättre villkor.

Tomas Amlöv, skribent för Filmcafe.se
20 juli 2023

Filmcafe.se bevakar den svenska filmbranschen med artiklar och krönikor. Missa inte våra övriga artiklar som gör karriären lite lättare och roligare!