Är du anställningsbar i filmbranschen?

Är du anställningsbar i filmbranschen?

En av de viktigaste egenskaperna för att förstå om du är anställningsbar eller inte, handlar naturligtvis om kompetens. Du kommer ständigt behöva bevisa din kompetens i olika sammanhang för att bli aktuell för nya jobb. Utbildningar och meriter hjälper naturligtvis till i den processen, men det räcker inte.

Kompetens

Anställningsbar kompetens handlar om så mycket mer än den rena yrkeskompetensen. Huruvida du har kompetens som gör dig anställningsbar kan även handla om saker som körkort eller inte. Hur du kommunicerar med omgivningen - och t.ex. uttrycker dig i tal och skrift. Om du behärskar ett visst språk. Om du klarar av att passa tider osv.

Gäller det en mer ansvarsfull befattning, där du kommer ha personer under dig, så som t.ex. assistenter - eller kanske hela avdelningar - så kommer det naturligtvis även ställa krav på din kompetens som ledare. Klarar du att delegera ut uppgifter och leda ett team? Klarar du att upprätta en budget för din avdelning - och framförallt: Klarar du att hålla den?

Är du osäker på vilken kompetens du förväntas ha, så gör lite research på nätet och fråga andra.

Geografisk placering

Utöver kompetensfrågan så är kanske frågan om geografisk placering en av de allra viktigaste. De flesta arbetsgivare letar efter personer i det område de rekryterar. Om befattningar som kan betraktas som mer krävande, där det är svårare att hitta kompetensen i närområdet - så finns naturligtvis en viss förståelse för att man kanske även måste leta utanför närområdet. Generellt innebär ju det dock så väl mer arbete som kostnader - och därför är det i många fall så att om du inte bor i närområdet, så blir du helt enkelt inte aktuell för vissa jobb.

Däremot finns det ju en hel del jobb som kan skötas i princip varifrån som helst - med hjälp av endast telefon och dator - och för dessa ligger det ju att ligga på och söka globalt. Inte bara i närområdet.

Personliga egenskaper

Vi har redan snuddat vid ämnet. Personliga egenskaper, så som om du kan hålla deadlines och komma i tid spelar en avgörande roll för huruvida potentiella arbetsgivare ser dig som anställningsbar eller inte. Men personliga egenskaper som avgör huruvida du är anställningsbar eller inte, är egentligen en förlängning av frågan huruvida din personlighet är anställningsbar. Exempelvis så kan det handla om huruvida du har förmågan att se saker som problem eller möjligheter.

Jag hörde en gång, tidigt i min karriär, en producent säga till en i teamet: ”Kom inte till mig med problem, kom med lösningar”. Det var något jag tog åt mig stark och försöker arbeta efter. Det handlar inte om att undvika att se problemen, utan endast om att man faktiskt ska anstränga sig att när man se problemen även försöka se en lösning. Att ständigt säga ”Det här går inte” eller ”så här kan vi inte göra” - det är ingen bra personlig egenskap. Att istället försöka tänka steget längre och komma med förslag på hur man skulle kunna göra istället är mycket bättre.

Det samma gäller att ständigt komma med krav på ökade resurser för att klara av arbetet. Personer som kräver antingen mer tid, mer pengar, mer teknik, assistenter eller dyl. - de kommer bli förknippade med ett sådant beteende och dessa egenskaper. De som istället försöka tänka kreativt och arbeta utifrån de faktiska ramarna som förutsättningarna medger - och istället kanske ge förslag på hur man kan prioritera de resurser man faktiskt har. Det är därför många av de mest erfarna och duktiga filmarbetarna blivit lite av McGyvers. Dom har förmågan att trolla fram lösningar av nästan ingenting - och det är ofta vad som krävs.

Vi har alla dåliga sidor, men bra personliga egenskaper handlar i grunden om att vara proffsig i alla lägen - och inte låta ens dåliga sidor ta kontroll över situationer eller ens beteende. Se till att leverera det du lovat och helt lite till. Håll deadline. Håll budget.

Försök vara självsäker och trygg i den du är - att du har den kompetens som krävs. Ursäkta dig inte och våga ställa krav. Våga ta plats! Försök samtidigt att se till att sprida en bra atmosfär och behandla, så väl andra i teamet som chefer (t.ex. producenter) - och underleverantörer som människor. Undvik att skrika eller vara otrevlig, även om du själv fått ett sådant bemötande av personer. Har du en funktion där du kommer i kontakt med bolagets kunder (t.ex. beställare, investerare, distributörer och inköpare) - så är det här extra viktigt. Företaget vill ju att deras ansikten utåt ska uppfattas på ett bra sätt.

Nätverka

Det går inte att undvika. Ingår du inte i nätverket hos dem som anställer, så kommer du med absolut största sannolikhet inte att bli aktuell för de jobb de erbjuder. Du är kort och gott, inte mer anställningsbar än ditt nätverk! Att se till att ha många potentiella framtida arbetsgivare i sitt nätverk är därför självklart en god idé.

Nätverkandet kan se ut på många sätt. Allt från att se till att ha bra närvaro på sociala medier, till att besöka kurser, seminarier. Det gäller dock att se till att befinna i de sammanhang där de som anställer, eller kan komma att anställa, befinner sig. Nätverkandet måste med andra ord vara riktat - och du måste ha en snabb pitch av dig själv redo att kunna dra för dem du presenteras för.

I dessa sammanhang är det viktigt att framställa sig på ett bra sätt och tänka på sådant som klädsel och beteende. Många tror - eller uppför sig i alla fall som de tror - att mediebranschen är en frizon där man får klä sig och bete sig hur som helst. Men att klä sig slarvigt eller t.ex. dricka sig för berusad på tillställningar eller i sammanhang där man kan tänkas träffa potentiella arbetsgivare är ingen bra idé. För visst kan det konsumeras en hel del alkohol på festivalmingel och dylikt - men filmfestivaler är inte rockfestivaler - och det är skillnad på om du besöker en festival i syfte att endast ta del av utbudet på festivalen (som du kanske skulle gjort på en musikfestival) - eller om du är där i syfte att nätverka för att skaffa jobb (som du kanske vill göra på en filmfestival).

Ambassadörer

När ett företag anställer så rekryterar de samtidigt ambassadörer för företaget. Personer som de tror kan förvalta företagets rykte på ett bra sätt. Personer som de tror att företagets kunder, så som t.ex. beställare, investerare, distributörer och dylikt - utan problem snabbt skulle kunna få ett förtroende för. Personer som, i sin roll som ambassadörer för företaget, snabbt kan sälja in förtroende för företaget. Du måste kunna ge ett intryck av att vara en sådan person, som just kan fungera som en bra ambassadör för företaget.

Spelar du spelet?

En viktig egenskap, för att se till att du är anställningsbar, handlar om att förstå hur branschen fungerar och lära sig att ”spela spelet”. Det är viktigt att man aldrig skickar ut signaler som kan uppfattas som att man inte bryr sig om hur branschen fungerar eller att man vägrar ”spela spelet” - eftersom det i förlängningen kan uppfattas som att man inte vill anpassa sig till krav från tänkbara arbetsgivare. Man riskerar helt enkelt att uppfattas som lite egocentrisk, samarbetsovillig eller kanske rent av lat.

Jag vill understryka att det här inte handlar om att ”slicka uppåt och sparka nedåt” - utan om snarare om att förstå att den glamorösa bilden som media ger oss av filmbranschen endast kanske är 1 % av vad som ingår i arbetet. Du måste visa att du är minst lika villig att engagera dig fullt ut i de där andra 99 % av arbetet, som media inte visar upp.

Kratta manegen

Att spela spelet innebär också att förstå att saker inte sker av en slump, utan ofta är resultat av en kedja av långa och många ansträngningar. Det brukar ju heta att ”som man bäddar får man ligga” - och jag tror det stämmer väldigt väl. Har du arbetat upp din kompetens, talang, lagt ner mycket energi på att ha ett stort nätverk av tänkbara arbetsgivare, visat upp dig från din bästa sida och sålt in förtroendet för att du är en bra ambassadör för vilket företag som helst. En person som är proffsig och kan sin sak! Då kommer jobberbjudanden att trilla in. Sitter du däremot bara på din kammare, ovillig att anstränga dig för att utveckla vare sig din kompetens eller bygga upp ett nätverk av tänkbara arbetsgivare - och kanske samtidigt har en klädstil som får potentiella arbetsgivares kunder att höja på ögonbrynen, då blir det svårare.

Att definiera exakt vad som ingår i ”att spela spelet” är svårt att säga, då det beror så mycket på vilka mål man har, vilka man ser som framtida arbetsgivare osv. - och kanske framförallt vilka risker man är villig att ta. Men mycket handlar om att förstå vem det är som har makten över vilka beslut - och se till att finnas med på deras radar när besluten fattas. Man behöver inte gilla hur saker och ting fungerar, men man behöver respektera situationen och agera utifrån den.

Realistiska mål

Branschen består av många drömmare, som inte är redo att anpassa sig efter de faktiska förhållanden som råder. Om du är anställningsbar eller inte, handlar därför mycket om du har rätt förväntningar. Du kanske är anställningsbar, men kanske inte den roll du förväntar dig. De flesta aktiva har t.ex. ambitioner att utvecklas i en roll (t.ex. som producent eller regissör) - medan de försörjer sig genom att ta arbeten i en annan roll (t.ex. som produktionsledare eller regiassistent). Många tänker också strategiskt och kan t.ex. ta ett uppdrag för att det ger bra möjligheter att visa upp sig, även om det inte ger så mycket pengar eller är kreativt utmanande.

I andra affärssammanhang så kallas det ibland för ”marketing projects”, dvs. en produkt eller en tjänst som ett företag erbjuder, inte främst i syfte att tjäna pengar - utan för att positioner företaget och skapa medvetenhet. Ett exempel kan t.ex. vara en resebyrå som erbjuder äventyrsresor, där deras allra mest äventyrliga resa inte är något de tjänar pengar på - men något som ger dem uppmärksamhet och blir en snackas som skapar medvetenhet om andra produkter som företaget erbjuder.

Naturligt så börjar ju karriären på botten av hierarkin och sedan får man jobba sig uppåt. Det gäller därför att sätta realistiska mål och våga kavla upp ärmarna för att göra grovjobbet. Kanske gäller det främst att ligga på och faktiskt söka jobb, hålla sitt CV relevant. Här handlar det om att ta kontrollen över vad arbetsgivarna vet om dig och bli din egen försäljningschef för de tjänster du kan erbjuda dem. Men se inte jobbsökandet för svart eller vitt, utan se det främst som ett sätt att knyta nya kontakter. Ett sätt att etablera och stärka relationer med och till framtida arbetsgivare.

Har du ett bra rykte

Ett rykte är naturligtvis av avgörande betydelse för om man är anställningsbar eller inte. Ett bra rykta tar oftast lång tid att bygga upp och innebär ofta att man måste agera mot sina instinkter, för att t.ex. inte stöta sig med folk som kanske driver en till vansinne - och verkligen sätter ditt tålamod på prov. Det kan i dessa lägen vara svårt att utstråla entusiasm till de man arbetar med. Mycket av det som tagits upp här tidigare, kring hur man bygger upp kompetens, nätverkar och ”spelar spelet” är ju sådant som bidrar till att bygga upp ens rykte.

Det tar lång tid att bygga upp ett bra rykte, men det går snabbare att rasera det. Att t.ex. få ett rykte om sig att vara svår, oproffsig, dålig på att passa tider eller hålla budget - är sådant som kan leda till att man blir icke anställningsbar. Det kan därför räcka med att man inte hanterat sitt senaste projekt bra, för att ett tidigare bra rykte ska påverkas avsevärt. Att bibehålla ett bra rykte kan därför ofta innebära att agera mot dina instinkter, då du sannolikt kommer stöta på folk som driver dig till vansinne - och verkligen sätter ditt tålamod på prov. Det kan i dessa lägen vara svårt att utstråla entusiasm och vara saklig och positiv i sin kommunikation - men det är också det som avgör vilka som får bra respektive dåligt rykte i längden.

Värderingar

Avslutningsvis bör kanske nämnas att mycket även handlar om värderingar. Många vill jobba med personer som har samma värderingar som de själva, vare sig det handlar om politiska åsikter - eller om vilken typ av film man uppskattar. Att låta folk veta vad du tycker om och vad du står för bidrar därför till att det blir enklare för potentiella arbetsgivare att inse vilka projekt du skulle passa för och verkligen brinna för. Visst kan allt för stor konformitet vara farligt, men när man arbetar under stark tidspress så finns det inte alltid tid för diskussioner som är allt för övergripande - som t.ex. huruvida syftet med det man vill göra är bra eller dåligt. Där är det ju bra om man är överens om varför man samarbetar. Vissa kanske t.ex. främst ser det som ett jobb där det viktiga handlar om att få en lön som går att leva på, medan andra främst ser till sin konstnärliga integritet och är mer fokuserade på att göra saker som de kan stå för (i den bästa av världen är ju båda dessa syften förenliga, men i verkligheten är dock inte alltid så fallet).

Med utgångspunkt i detta så är det med andra ord så att ens värderingar kan avgöra om man är anställningsbar i ett visst projekt, beroende på projektets förutsättningar. För har man hoppat i båten, så underlättar det ju om man strävar efter den destination dit båten är på väg.

Värderingar kan också underlätta nätverkandet - genom att man t.ex. söker sig till mötesplatser där andra med samma värderingar finns. Olika filmfestivaler profilerar ju sig t.ex. olika - och det speglas naturligtvis i de värderingar som besökarna på festivalerna har. Det samma gäller när man söker sig till utbildningar, kurser, workshops och seminarier. Tänker man lite på vilka värderingar som deltagarna kan förväntas ha, så ökar chanserna för att man ska stöta på personer man vill träffa - och att ens styrkor snarare än svagheter kommer fram i sammanhanget.

Tomas Amlöv, skribent för Filmcafe.se
10 april 2013

Filmcafe.se bevakar den svenska filmbranschen med artiklar och krönikor. Missa inte våra övriga artiklar som gör karriären lite lättare och roligare!

Kommentera
Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter, så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.