Att hyra eller köpa filmutrustning

Att hyra eller köpa filmutrustning

Att köpa eller inte köpa, det är frågan och att hyra är alternativet. Just detta att hyra eller köpa är ett av de vanligaste valen man ställs inför som filmskapare, oavsett nivå. Jag tänkte därför berätta lite om hur man kan räkna på detta, genom att lyfta fram ett fiktivt exempel.

Vad är restvärde?

Vi utgår från en filmskapare som vi kallar Astrid. Astrid ska spela in sin första lågbudgetfilm i fullängdsformat och har skrapat ihop en del pengar. Hon ställer sig nu därför frågan om det kommer vara mest lönsamt för henne att köpa en kamera till produktion eller att hyra en. Den vanliga filmskaparen brukar göra en lite allt för enkel jämförelse här, nämligen att endast direkt jämföra hyreskostnaden för perioden dom behöver kameran, med kostnaden att köpa. Astrid har dock läst lite investeringskalkylering och inser att det sättet att räkna blir direkt felaktigt, först och främst eftersom kameran har ett värde även efter produktionen, ett sk restvärde. Med andra ord så inser Astrid att hon måste dels ta reda på kostnaden för att hyra och sedan jämföra den med kostnaden för att köpa kameran, samt det beräknade restvärdet som kameran har efteråt.

Restvärdet är det värde som kameran har vid slutet av den period som man jämför kostnaden för investeringen över. Astrid har planerat att spela in sin film under 20 dagar, men dagarna ligger utspridda under ett års tid. Alltså blir hyreskostnaden 20 dagar, men om hon köper kameran så kan hon inte sälja den vidare förens efter ett år, när inspelningen är klar. Det betyder att Astrid behöver räkna ut restvärdet ett år senare. För att kunna räkna ut detta så behöver Atrid räkna ut hur mycket kameran tappar i värde per år. Dels kan hon här utgå från de sk avskrivningarna för att ta reda på detta. En kamera skrivs av på fem år, vilket betyder att den efter fem år har ett värde som är noll. Skriver man då av lika mycket varje år, så innebär det att en kamera som kostar 100 tkr, kommer skrivas av med 20 tkr per år. Alltså skulle restvärdet för kameran efter ett år vara 80 tkr (100 tkr-20 tkr).

Jämför med ett bilköp

Astrid tycker dock att det känns lite osannolikt att hon efter ett år skulle få sålt sin kamera för 80% av värdet som den köptes för. Dels så tror hon att nypriset på kameran kommer sjunka nästan så mycket och dels så har hon ju använt kameran och orsakat en del slitage på den. Sannolikt är det så att Astrid har rätt på den här punkten – och att sk linjära avskrivningar inte är rätt metod att tillämpa när vi beräknar restvärdet för en filmkamera. Sannolikt kanske det mer kan jämföras med att köpa en bil, där den största värdeförlusten sker när man tar den nya bilen och kör ut den från bilhandlaren. Den tappar mer i värde i början av perioden, än mot slutet. Alltså, tänker Astrid, bör hon använda sig av sk degressiva avskrivningar för att beräkna restvärdet på kameran efter ett år. Med en degressiv avskrivning menas helt enkelt att man skriver av mer i början av perioden och mindre mot slutet. Så om kameran då antas ha ett värde på noll efter fem år, så kanske värdet ska skrivas av med 40 tkr (40%) de första året, sedan 20 tkr de kommande två åren och slutligen 10% de sista två åren. Det skulle i så fall innebära att kameran har ett restvärde efter första året på 60 tkr (100 tkr-40 tkr=60 tkr).

Då borde alltså Astrid undersöka om det kostar mer eller mindre än 60 tkr att hyra kameran under de 20 dagar hon tänkt – och basera sitt beslut på det? Astrid har dock invändningar mot detta resonemang. Hon anser att, om hon köper en kamera så kan hon ju faktiskt själv även hyra ut den de dagar hon inte använder den. Astrid har helt rätt! Det är klart att hon även måste ta hänsyn till det sk täckningsbidrag som kameran kan generera. Ett täckningsbidrag är det tillskott av kapital som en vara eller en tjänst kan bidra till företagets intäkter. I det här fallet en kamera som kan hyras ut. Hela intäkten för kamera hyran blir dock inte ett direkt tillskott till Astrids lilla produktionsbolag, först måste hon göra avdrag för de omkostnader som uthyrningsverksamheten har – så som t.ex. annonsering, servicekostnader, försäkring och även den del av Astrids lön som avser hennes arbete med uthyrningsverksamheten. Astrid förklarar att om hon hyr ut kameran för motsvarande 50 tkr under åtet, men sedan har 10 tkr i annonseringskostnader, 5 tkr i försäkringskostnader, samt lägger ner arbete för motsvarande 20 tkr inklusive skatt och sociala avgifter – då innebär det att uthyrningen av kameran genererar ett täckningsbidrag på 15 tkr (50 tkr – 10 tkr – 5 tkr – 20 tkr = 15 tkr). Detta skulle i sin tur innebära att hon skulle behöva jämföra kostanden för att själv hyra en kamera med kostnaden för att köpa, samt intäkterna från uthyrningsverksamheten och kamerans restvärde.

Ställer vi upp det så ser det ut så här:
Inköp kamera, 100 tkr

TB (täckningsbidrag) – från uthyrningsverksamhet, 15 tkr

Restvärde för kameran efter första året, 60 tkr.

100 tkr – 15 tkr – 60 tkr = 25 tkr, så med detta upplägg ska alltså Astrid jämföra om kostnaden för henne att själv hyra en kamera, är högre eller lägre än 25 tkr.

Astrid kommer fram till att det skulle kosta henne 35 tkr att själv hyra kameran de 20 dagar hon behöver den. Alltså skulle det vara mer lönsamt för henne at själv köpa en kamera, eftersom den faktiska kostnaden för detta efter att vi inkluderat täckningsbidrag från uthyrningsverksamhet den tid kameran inte används, samt beaktat restvärdet, endast blir 25 tkr. En skillnad på 10 tkr.

En för stor risk?

Astrid är dock inte helt nöjd med svaret. Hon känner att hon tar på sig en stor risk här, eftersom hela kalkylen bygger på att hon dels måste få kameran uthyrd en hel del, samt att hon måste få den såld för 60 tkr efter ett år. Hon gör därför en sk känslighetsanalys, där hon jämför vad resultatet blir om restvärdet skulle bli 10% lägre kontra 10% högre. Om intäkterna från uthyrningen skulle gå upp eller ner. Efter analysen så känner sig Astrid mer trygg. Hon känner sig ganska säker på att hon efter ett år kommer kunna sälja kameran för minst halva priset mot vad hon köpte den för – och hon har även sett över den sk uthyrningsgraden som krävs för att komma upp i det täckningsbidrag som krävs för uthyrningsverksamheten. Hon känner att uthyrningsgraden är ganska rimlig, eftersom hon planerar att hyra ut kameran för 1000 kr per dag (vilket är hela 750 kr mindre än uthyrningsfirman hon jämför med) – så krävs det endast att hon hyr ut kameran 50 dagar för att generera de 50 tkr, som låg till grund för det täckningsbidrag som Astrid räknade fram tidigare. Dessa 50 dagar, tillsammans med de 20 dagar som Astrid själv tänkt hyra ut kameran gör att kameran endast kommer vara uppbokad 70 av årets 365 dagar, dvs. mindre än 20% av tiden.

Låna pengar?

Astrid har dock en sista invändning och den baserar sig på att de pengar hon ordnat fram till produktionen består av ett lån. Ett lån som kostar henne pengar genom en hög ränta på 10%. Att låna pengar till att hyra kameran, skulle således kosta henne 10% av 35 tkr, dvs 3,500 kr. Medan det skulle kosta henne 10% av 100 tkr, dvs 10 tkr, att låna pengar till att köpa kameran. Därför justerar Astrid sin kalkyl och jämför nu följande:

Kostnad för att hyra kameran: 35 tkr + 3,500 kr = 38,500 kr

Med...

Kostnad för att köpa kameran: 100 tkr + 10 tkr – 60 tkr – 15 tkr = 35 tkr.

Astrid kommer alltså fram till att kostanden för henne att köpa kameran är 3,500 kr lägre än för att hyra kameran. Dock, så tycker hon inte att denna marginella skillnad kompenserar för den risk hon tar genom att köpa istället för att hyra. Därför så beslutar hon sig för att hyra kameran trots att siffrorna visar att hon inte borde. För det är ju – trots allt - en sak vad siffrorna säger, det betyder inte att det är per automatik detta vi måste välja.

Ett år senare...

Ett år senare så följer Astrid upp om det här beslutet var rätt. Hon kommer då fram till att det nog trots allt hade varit bättre att köpa kameran. Dels eftersom hennes inspelning drog över på tiden en hel del, så de planerade 20 dagarna hon skulle hyra kamera, dom blev till slut 35. Samtidigt så har hon flera nya projekt på gång, där hon kunde använt samma kamera. Men hon är trots allt inte missnöjd med sitt beslut. Hon tänker: ”Erfarenhet är det man får, när man inte får det man vill ha”. Hon väljer därför att se det som positivt att hon nu istället kan besluta om hon ska köpa eller hyra den senaste modellen av kameran hon vill använda på nästa projekt, samtidigt så har hon förhandlat om räntevillkoren med banken, så kostnaden för henne att låna pengar är mycket mindre nu. Hon har dessutom redan etablerat kontakt med personer som skulle kunna vara intresserade av att hyra hennes kamera, om hon köper den – vilket sannolikt innebär att hon skulle kunna dra ner på kostnaderna för annonsering och därmed skapa ett mycket bättre täckningsbidrag från uthyrningsverksamheten. Samtidigt har hyrespriserna gått upp, så kostnaden för att hyra ser ut att bli mycket större på nästa projekt. Alternativet att köpa ser mycket mer attraktivt ut. Men noggrann som hon är vill hon ändå göra en kalkyl på det hela. Hon har dock så fullt upp med färdigställandet av filmen hon spelade in, att hon frågar dig om lov? Visst kan du hjälpa henne?

Tomas Amlöv, skribent för Filmcafe.se
25 november 2014

Filmcafe.se bevakar den svenska filmbranschen med artiklar och krönikor. Missa inte våra övriga artiklar som gör karriären lite lättare och roligare!

Kommentera
Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter, så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.