Inför provfilmningen

Inför provfilmningen

Reportage Det finns mycket att tänka på inför en provfilmning och mängder av knep. Tommy Åberg har många år i branschen och har nu sammanställt de han tycker är allra viktigast!

Några allmänna frågor

Att provfilma är en väldigt märklig situation. Det finns för det mesta ingen medspelare, ingen regissör. Du har vare sig kostym eller rekvisita som stöd i ditt agerande, du har bara dig själv. Du är ensam med en människa som håller i kameran och du ska för det mesta leverera rakt in i kameran. Många gånger har man inte fått något manus eller knappt fått veta någonting i förväg, och har inte kunnat förbereda sig. Det kan kännas omöjligt att göra sig själv rättvisa i en sådan onaturlig situation. Men det är så till vida lika för alla. Du får i regel börja med en presentation och den kan du förbereda, och det underlättar naturligtvis provfilmningen om du och de andra i rummet är nöjda med din presentation.

När du blir uppringd för en provfilmning, se till att du får svar på dina frågor:

- När blir det inspelning? Kan du inte komma till inspelningen på utsatt dag och tid, säg det nu.
- Vad är det för roll/karaktär jag ska prova för?
- Vad är det för situation?
- Vad ska jag göra?
- Finns det något manus? Kan ni skicka det?

Vid det här laget har du för det mesta fått veta vad arvodet är, annars är det hög tid att fråga.
Vad är arvodet?

I regel får du veta vad det är för produktion och vad som förväntas av dig när du första gången blir kontaktad inför provfilmningen. Det ger ett seriöst och lite mer professionellt intryck att ställa dina frågor när du första gången blir kontaktad för en provfilmning. Svarar du på en annons så ställ dina frågor i ditt svar. För det mesta får man numera veta det man behöver känna till utan att fråga, men så är det inte alltid varit. Ibland står det hur mycket arvodet är, tycker du att det är i minsta laget, skriv det.

Din presentation för kameran

Innan själva provfilmningen får du presentera dig framför kameran. Jag blev lite chockad när jag första gången blev ombedd att se rakt in i kameran och berätta om mig själv.

Min erfarenhet som statist var några bakgrundsuppdrag, en dags promenerande fram och tillbaka på Arlanda i vardagskläder, en annan dags promenerande i 1700 – talskläder i Gamla stan i Stockholm. Nu gällde det en provfilmning för Roy Anderssons långfilm ”Du levande”, och jag visste absolut ingenting om vad jag skulle göra eller vad det förväntades av mig. Vi svenskar är inte så bra på att berätta något positivt om oss själva, och att tala om det jag inte är så duktig på anade jag att man inte var intresserad av att höra. Jag var ganska ställd, och det enda jag kunde göra var att säga som det var. Jag möttes av stor förståelse. För en ung och redan rutinerad människa bakom kameran var det nog en speciell upplevelse att se en gråhårsman så till den grad amatörmässig nybörjare. Eller så var hon van vid det.

”Ligg på, kör hårt, det är dom som visar framåtanda som får jobben”, menar en del i branschen. Våga vara ”orealistisk”. Det kan kännas onaturligt att vrida upp sig maximalt mot kameran, men är det ett klädesplagg som reklamen gäller är det ju först och främst plagget som ska synas. Och var inte rädd att röra på dig, använd rummet – och din kropp. Andra säger att det viktiga är att fokusera och visa att man lyssnar och kan ta regi. Men det ena behöver inte utesluta det andra, och man får försöka läsa av situationen och komma underfund med vad rollsättaren är ute efter.

1. Förbered din presentation ordentligt. Vad är du bra på? Tänk på att det ofta blir improvisation.
Om du fått manus i förväg, upprepa dina repliker högt tills de verkligen blir din egendom.

2. För det mesta står du upp under presentationen. Men om du sitter ner, sitt inte med armar och ben i kors, det låser dig. Och sitt still med ben och fötter. Fladdriga armar och ben ger ett osäkert intryck. Tänk på att hela kroppen kan vara i bild.

3. Det är viktigt att tala tydligt, om du inte har fått annan regi. Den som talar otydligt kan uppfattas som ointresserad, även om det kan bero på osäkerhet.

4. Säg hela ditt namn. Förbered din presentation ordentligt så du slipper staka dig med en massa ”eh”. Börja din presentation tyst för dig själv innan du går in, då blir det inga ”eh-n”.

5. Om du behöver, harkla dig innan inspelningen börjar. Fast det är bättre för stämbanden att dricka lite vatten. Eller svälja lite saliv. Smacka inte. Smackaren på film är en lögnare.

6. Se aldrig på dina fötter, i golvet eller i taket. Se på kameralinsen under presentationen, eller strax intill. Bestäm dig för en punkt där du ska se, titta där och ingen annanstans!

Det är svårt att presentera sig själv på ett sätt som skapar intresse för ens person. Efter en rad presentationer började jag uppleva mina presentationer som allt tråkigare. Och mig själv som tråkig. Då blir det också tråkigt för den som lyssnar. Jag kom in i en ond cirkel och började tappa energi, så fort jag steg in i ett provfilmningsrum, blev jag stressad och osäker.

När man bli trött på sitt sätt att presentera sig är risken stor att man tappar energi framför kameran innan provfilmningen ens börjat. Men är man medveten om det kan det vara en hjälp att komma igen med ny energi. Du kan försöka hitta ett personligt sätt att presentera dig på, något som sticker ut. Och som du kan variera. Det är lättare sagt än gjort, men det lönar sig att jobba på det.

Du kan till exempel berätta om något du är bra som kan passa in i den produktion du ska provfilma för. Ett sätt är att börja spela karaktären du ska provfilma redan i presentationen. Är du modig tar du med din osäkerhet och berättar inför kameran om hur tråkig du uppfattar dig själv. Men då gäller det att göra det med glimten i ögat för att det inte ska bli, just tråkigt. Du kan göra det som en liten show när du tar av dig dina bångstyriga ytterkläder med ärmar som fastnar överallt. Är du riktigt modig låtsas du att din mobil ringer. Det kräver naturligtvis att du kan göra en rolig sketch av en situation som normalt är irriterande för rollsättaren. Och håll dig tidsmässigt kort! Gör ett litet genrep inför några vänner innan presentationen. Om du litar på dom.

Än en gång: Det gäller att åstadkomma något som rollsättaren verkligen lägger märke till och kommer ihåg när hon/han ska göra sitt urval bland en lång rad förhoppningsfulla aspiranter till rollen.

Trendkänslig bransch

Från att alltid ha fått ett manus mejlat hem inför en provfilmning, är det inte längre lika vanligt att castingbyrån skickar ut manus. Det finns en rädsla för att statisten lär in sin text utantill och sedan mekaniskt läser upp den inför kameran. Inte heller erfarna skådespelare får alltid manus. Det är för dagen en uppfattning att den oförberedde är den som är mest omedelbar och naturlig inför kameran. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Hur man är bäst förberedd är individuellt, men jag vågar släppa förtöjningarna lättare när jag gått igenom vad jag ska göra och eventuellt säga, när jag är ordentligt förberedd. Och jag fortsätter att fråga efter manus. Förr eller senare kommer ett nytt trendbrott.

I linje med denna nygamla vurm för det naturliga har det vuxit fram något som med en engelsk term kallas ”street-casting”. Man söker amatörer, så kallat vanlig folk, inte sällan med tunga social-psykologiska erfarenheter. Några av de senaste årens framgångsrika svenska filmer har amatörer i de bärande rollerna, det är filmer som ”De ofrivilliga”,”Man tänker sitt”, Flickan”, ”Sebbe” och i viss utsträckning ”Snabba cash” och ”Äta, sova, dö”.

Bland det första man får lära sig som statist på inspelning är att aldrig se in i kameran; det är precis det man för det mesta ska göra på provfilmning: se rakt in i objektivet. I alla fall vid presentationen.

Provfilma för reklamfilm

Publiken ska få en känsla av att det är verklighet och vanliga människor, inte skådespeleri. Därför väljer man ofta statister som folk inte känner igen och som tevetittarna ska kunna identifiera sig med.

Man får för det mesta frågan om man varit synlig i någon reklamfilm under de senaste två åren. Man borde kanske även fråga om man är eller varit synlig i något annat sammanhang. Jag såg för en tid sedan en känd skådespelare i en reklamfilm för en begravningsbyrå, samtidigt som hon spelade mördare i en teveserie.

En reklamfilm är för det mesta trettio sekunder lång. Det handlar inte om att skapa en fördjupad karaktär, utan ett personligt snabbporträtt som tevetittaren lägger märke till; en schablon eller till och med en karikatyr. Numera strävar man många gånger efter att vara underhållande och överraskande hellre än informerande.

I reklam söker man en viss typ, erfarenheter spelar i de flesta fall liten eller ingen roll. Därför är huvudbilden utslagsgivande vid rollsättningen till reklamfilmer. Jag frågade en chef för ett stort castingbolag i Stockholm hur han valde ut folk till provfilmningar. Han berättade att han enbart såg till huvudbilden, att han aldrig granskar ett cv inför en reklamcasting.

- Vår erfarenhet är att rollbesättarna först tittar efter typ, ålder och förmåga att agera. Om de hittar någon som passar in på dessa kriterier och dessutom kan tillföra något unikt, en gnista, har de hittat rätt, skriver Robert Selin, producent och administratör på Filmcafe.se som har kontakt med många rollsättare.

Robert Selin ger 10 tips inför en provfilmning:

1. Tacka ja till inbjudan med tacksamhet och entusiasm. Du har blivit tillfrågad och inbjuden som gäst.

2. Kom till provfilmningen som om det är ett jobb, inte för att vara till lags eller för att söka godkännande.

3. Gå in i rummet med självsäkerhet. Ge inte upp dina krafter ögonblicket dörren öppnas.

4. Både du och rollbesättaren vill att du ska passa perfekt för rollen. Ni försöker lista ut en lösning, tillsammans.

5. Kom inte med några ursäkter. Lämna den dåliga dagen utanför dörren.

6. Gör rummet till ditt eget, det kommer att göra alla mer bekväma.

7. Ställ frågor endast när du verkligen behöver svar. När en rollbesättare frågar om du har några frågor är det oftast ett annat sätt att säga “Är du redo?”. Du måste inte ha några frågor för att upplevas seriös.

8. Läs gärna på om projektet om tillfälle ges. Du behöver förstå vad du pratar om och om du spenderar lite kvalitetstid med materialet som erbjuds är du tillräckligt insatt. Läs så mycket material du kan komma över.

9. Be inte om ursäkt. Någonsin. För någonting.

10. Ta det försiktigt framför kameran och tänk på hur du rör dig. Spring inte runt och försök att inte röra dig för mycket.

Tänk på att du vill göra intryck på rollbesättaren, de vill bli påverkade på ett emotionellt plan. Är du närvarande, personlig och trovärdig kommer de att kämpa för att du ska få rollen- och du har gett dem argumenten.

Har du inte förberett en rolls karaktär hittar du i regel någonting hos dig själv. Men det är oerhört viktigt att vara så förberedd som möjligt, att minutiöst gå igenom allting och repetera det du ska göra. Ibland refererar castingbyrån vid första telefonsamtalet till någon känd skådespelares rolltolkning i en speciell film, och då finns ofta youtube till hands. Skådespelaren Maria Lundqvist berättar på ett möte i Statistföreningen hur hon studerar människor i sin omgivning. Det kan vara sättet att röra sig, ett klädesplagg som sätter igång fantasin och lusten att spela en roll.

Rollsättaren gör efter provfilmningen sitt urval som går vidare till uppdragsgivaren, en producent och/eller en regissör. Ibland vill regissören ha en så kallad callback. Ett par utvalda får komma tillbaka och göra en provspelning där regissören för det mesta är med. Är det en reklamfilm görs det slutgiltiga valet av kunden, uppdragsgivaren.
Kunden är tillverkaren av den vara som reklamfilmen ska framställa på ett säljande sätt. Representanter för kunden sitter oftast med och följer inspelningen i en monitor för att kunna ge sina synpunkter på hur varan framställs. När ett avsnitt är filmat kan man höra regissör eller inspelningsledare fråga om ”soffan är nöjd”.

Hur du förbereder dig

Rollsättaren vill se det naturliga, vill höra den spontana repliken som uppstår här och nu framför kameran; ”föds i ögonblicket”, som det kan heta. Det är det som är den professionella skådespelarens signum, och det kan ju vara svårt att åstadkomma för en orutinerad statistskådespelare.

Jag strävar alltså efter den närvarande omedelbarheten, naturligheten, och kan lura mig att tro att jag inte behöver förbereda mig. Men det är som sagt tvärtom. Ju bättre förberedd jag är på rollen jag ska gestalta, på vad jag ska göra, var jag är och vad jag vill, desto större förutsättningar för spontanitet, improvisation och genuin närvaro har jag. Förberedelser ger självförtroende och jag kan släppa kontrollen och förlita mig på att det kommer upp något användbart.

- Det är nödvändigt att du som skådespelare ser på reklamfilmer som mini-pjäser. Precis som i en pjäs måste karaktären ha ett mål, en motivation och en anledning för sitt agerande. Du måste tänka på de grundläggande principerna som gör en karaktär levande: Vem är jag? Vad vill jag? Med utgångspunkt i dessa grundläggande frågor måste du dessutom lägga till din personlighet, skriver Mikael Almqvist i forumet på Filmcafe.se.

Skulle du få ett manus i förväg tror jag att du som oerfaren statistskådespelare inte ska lära dig replikerna exakt ordagrant utantill, och inte plugga in dom. Allra helst inte om du har kort tid på att förbereda dig, vilket är det vanligaste. Det kan låta lite konstigt och kräver sin förklaring. Om du inte är en duktig och erfaren skådespelare är risken stor att du sedan rabblar replikerna, att du mekaniskt och livlöst läser texten. Det är viktigast att få kläm på andemeningen i repliken, det du menar med vad du säger. För när du verkligen är helt och fullt närvarande, och inte tänker på vad du ska säga härnäst, kan du få en impuls att variera din replik beroende på om en medspelare ändrar sitt agerande.

Jag trodde länge att jag var tvungen att kunna mina repliker ordagrant, men så är det inte i professionella sammanhang. Och det är lättast att få det att låta naturligt om du istället tar fasta på handlingen, på att förstå vad repliken handlar om och förmedlar det på ditt eget sätt. Då kan du improvisera istället för att stanna upp gång på gång när du har glömt vad du skulle säga, vilket är irriterande för rollsättare, regissör och inte minst för dig själv.

Friskt vågat hälften vunnet

När du har lärt dig allting om hur du förbereder dig och gör allting närmast perfekt, har du kanske glömt det viktigaste: att vara personlig. Glöm inte att hitta det som är personligt för dig, det som sticker ut. Just det som gör att man inte glömmer bort dig, det som gör att du inte är utbytbar.

Det är viktigt att du ser det positiva i att våga försöka och det är verkligen som ordspråket säger: ”Friskt vågat, hälften vunnet”. Det är otroligt vilka möjligheter som kan öppnas när man provar något nytt och okänt.

- Ha roligt. Tänk på att du bara har en chans - och den är nu. Kom i tid, var utvilad, bejaka misstag och tro på dig själv, skriver Emil Jonsson, skådespelare och teaterpedagog, i forumet på Filmcafe.se.

, skribent för Filmcafe.se
27 juli 2015

Filmcafe.se bevakar den svenska filmbranschen med artiklar och krönikor. Missa inte våra övriga artiklar som gör karriären lite lättare och roligare!

Kommentera
Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter, så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Tommy
Tommy
Som statist kan jag uppleva mig som skådespelare när jag får personlig regi och en eller annan replik, inte sällan på inspelningsplatsen. Det kan vara en scen tillsammans med skådespelare. Men en avgörande skillnad är att jag då agerar utifrån mig själv och gör ingen ”medveten gestaltning i en rollfigur”. Det förberedande arbete en professionell skådespelare gör, själva rollarbetet, gör jag inte. Jag går in på Stockholms Dramatiska Högskolas skådespelarprogram för att se hur skådespelaryrket definieras: ”Skådespelaryrket handlar om att leva sig in i hur andra människor tänker, känner och handlar under specifika omständigheter och sedan medvetet kunna gestalta det i rollfigurer. Det är en intellektuell process såväl som fysisk och emotionell. Gestaltningen bygger på ett möte mellan skådespelaren och uppgiften, men också på mötet med de andra med­verk­ande … skådespelarkonst innebär att kunna klara av samtliga sceniska genrer…”. Att sätta upp en hylla gör mig inte till snickare, skrev Anita Molander träffande en gång här i forumet.
2015-08-19

Kurt
Kurt
Du vet att Teaterförbundet inte kan göra något. Det finns inget avtal med filmindustrin, inte för statister och inte heller för skådespelare. Vad vi kan göra är att använda Teaterförbundets avtal för scenskådespelare som norm i våra individuella avtal med produktionsföretagen. De namnkunniga skådisarna kanske inte bryr sig om en endagsroll med två repliker som går för 1.500--2.000 i stället för fyra och sex. Men jag tror att många, som ännu inte slagit igenom, inte tackar nej ens till en dags jobb till fullt pris. I stället för att köra taxi den dagen. Det kan vara en förminskning av skådespelarens gestaltning att man ska ha full lön för att man öppnar munnen, men någonstans måste man dra en gräns och den etablerade gränsen är: replik. Kom gärna med förslag till en bättre gränsdragning! (En annan sak är att även stumma roller kan innehålla sådan gestaltning att de förtjänar full lön och mer. I dagens avtalslösa läge är det en sak mellan skådisen och producenten.) Vi har nu kokat ner det till en moralfråga. Teaterförbundets norm är den enda riktlinje vi har att hålla oss till. Därför anser jag att det är prisdumpning att gå under den. Det skäms jag för att göra. Därför gör jag det inte. Du, Tommy, hanterar ditt samvete på annat vis.
2015-08-18

Tommy
Tommy
Statisternas arvoden har under senare år minskat i omgångar på en rad håll. Den dagen skådespelare och deras fack Teaterförbundet ställer sig solidariska med statisternas krav på anständiga arvoden kan jag mycket väl tänka mig att inte ta skådespelaruppdrag under TF:s avtal. Jag skäms inte för att jag tar ett uppdrag med en eller ett par repliker utan att kräva avtalsenligt arvode som skådespelare. Jag håller inte med om att det är att dumpa lönerna. Jag tror inte att utbildade professionella skådespelare är särskilt intresserade av de uppdragen. Jag håller inte heller med om att det är skådespelarjobb som fort man öppnar mun. Det är att förenkla och faktiskt förminska skådespelarens gestaltningsarbete.
2015-08-17

Kurt
Kurt
Det får du säkert, och har redan fått, men du kommer inte undan diskussionen du startat om yrkesrollen. Felet med "statistskådespelare" är att det inte tillför något. Du försöker införa en yrkestitel som säger precis samma sak som produktionsbolagens och SVTs "avancerad statist". (Jag tror att SVT införde begreppet i Sverige.) Dvs. någon som tar en roll med repliker under Teaterförbundets normer. 4.681 kronor för första dagen, tror jag en kollega nämnde, så det är inte en lön som stiger snabbt. Såna som du och jag, som inte har en formell skådespelarutbildning och därför inte studieskulder för den utbildningen, bör tänka allvarligt, innan vi tar dom rollerna. Om jag begär 4.681 kronor för första dagen och får rollen, då har jag fått den för att jag har något producenten/regissören eller någon annan i beslutsfattande ställning vill ha med i filmen. Det kan vara formen på min näsa, det spelar ingen roll. Det var hederlig konkurrens. Men om jag gör rollen för 2.000 spänn, då har jag fått den för att jag är billig, billigare än dom med skådespelarutbildning och studieskulder har råd att vara. Då är det inte hederlig konkurrens längre. Då är det prisdumpning. Jag har lovat, offentligt i detta forum, att inte delta i den prisdumpningen. Lova detsamma, så kan vi fortsätta diskussionen sen.
2015-08-13

Tommy
Tommy
Kurt, jag vet att du har stor erfarenhet inom branschen, men jag hoppas och tror att andra som inte har det också läser. Men jag ska se till att inte adressera mina rader till dig på ett sätt som kan misstolkas. Statistskådespelare, ett hybridbegrepp, påpekar Lennart. Det var en testballong jag ville skicka ut. Och jag tycker att jag släppte sargen och gav mig ut i matchen, för att använda Kurts fyndiga bild. Begreppet hörde jag när en bekant presenterade mig som just ”statistskådespelare”. Poängen med det begreppet tror jag är att folk förstår vad det är man håller på med. Jag har inga illusioner att ett nytt begrepp skulle medföra högra arvoden. Här på filmcafé och även på andra sajter använder man ”amatörskådespelare” för att markera att uppdraget går utöver det rena bakgrundsjobbet, men då går associationerna för folk utifrån till amatörteatern. Dessutom hamnar man i begreppsförvirring när det kommer till ”semi- och professionell amatörskådespelare”. Produktionsbolagen använder nästan aldrig amatörskådespelare, utan ”avancerad statist”. Det här känner vi till, men jag vill påminna om det för att kunna föra ett resonemang kring varför jag släppte testballongen ”statistskådespelare”. Vi är ganska många som tar uppdraget med en eller ett par repliker för ett mindre arvode, det är vi som har hållit på ett antal år och vill lite mer än att bara vara ”bakgrundsstatist” och som samtidigt vet att de riktiga skådespelaruppdragen i regel går till de som har en gedigen utbildning för det och/eller lång erfarenhet. Jag såg nyligen skådespelaren Pia Johansson i en roll som parkeringsvakt med en replik, tror jag det var. Det var en helt suverän rolltolkning, det är den rollen jag minns från det avsnittet. Det kan verkligen förvåna mig att etablerade regissörer inte kräver de bästa skådespelarna de kan få i alla roller, till de minsta rollerna. Men det är andra som har makten över pengarna. Visst kan man som Lennart hävdar kräva att få avtalsenligt arvode när man får ett skådespelaruppdrag. Man kan kräva vad som helst. Men om man inte är meriterad för att bli medlem inom Teaterförbundet så ska det väldigt mycket till innan man får ett skådespelararvode enligt avtal för till exempel en roll i en scen med en replik. Men är det just dig man vill ha och ingen annan till just denna rollen, ja då får du arvodet. Men jag tror inte man ska räkna med att få särskilt många uppdrag på den vägen. Nu är begreppsdebatten avslutad för min del, tror jag... Det skulle vara intressant att få lite synpunkter på själva sakinnehållet i artikeln om att provfilma.
2015-08-13

Lennart
Lennart
Kommentar: Man behöver inte ens vara med i Teaterförbundet för att kunna hävda att man ska arvoderas enligt deras avtalade kollektivavtal. Om det produktionsbolag man anställs av har kollektivavtal med TF ska de betala därefter. Se: http://goo.gl/Rab91l Om man känner sig osäker på om man fått en skådespelarroll eller statistroll (jag väljer att inte blanda in några hybridbegrepp här, gamla som nypåfunna) så är det helt ok att ringa TF direkt. Skulle det dessutom gå till på följande sätt, när man är på set: "Finns det några statister här som skulle kunna tänka sig att ta en liten replik"...ja, då är det ju självklart några som säger ja - och då har man omgående gått från statist till skådespelare - och bör kunna hävda ett dagsarvode enligt TF (Dag 1: 4681kr som lön). Tyvärr kommer denna troligen då inte få repliken, utan någon annan som väljer att göra det för en billigare peng. TF är mycket intresserade av att allt går rätt till i branschen och att inte de kontrakterade utnyttjas. Detta var mitt enda och sista inlägg.
2015-08-11

Ellinor
Ellinor
Enklast vore väl att ansluta statister till teaterförbundet, men håller med om att det är viktigt att skilja på skådespelare och statist/bakgrund. Har du en replik är du skådespelare och ska arvoderas som så. Finns ju å andra sidan inget som hindrar än att säga att man är Skådespelare OCH Statist. =)
2015-08-11

Kurt
Kurt
Tommy, jag är ingen fullständig novis, som du tycks tro. Jag är klar över produktionsbolagens och SVTs strategier, taktik och ordval i det här hänseendet. Jag ifrågasätter bara att "statistskådespelare" i något avseende skulle vara bättre. Det kunde mycket väl vara en titel dom kunde ha valt -- du kunde ha sålt den till dom -- för samma arvode. Man kan laborera med skådespelarstatist, replikstatist, underskådespelare, subskådespelare, you name it. Att tillföra fler etiketter leder ingen vart. Antingen är man statist och jobbar för 200 spänn eller 900 spänn eller en kopp kaffe och en skinkmacka. Det är hedervärt. Eller också är man skådespelare och jobbar för ett skådespelararvode. Man kan göra båda. Det beror på uppdraget. Men man måste välja, för det är antingen eller. Visst kan du vara både skådespelare och statist -- men inte i samma roll. Jag lovade en gång, just här i detta forum, att aldrig ta en roll med ett arvode under Teaterförbundets normer -- som tjänar som riktlinjer, eftersom filmskådisar inte har något eget avtal. Alltså ingen av alla dom där rollerna som seglar förbi för 2.500--3.000 spänn för en dags eller en halv dags jobb. Jag har hållit löftet och låtit många jobb passera. Jag lovade det delvis för min egen status och stolthets skull, men mycket för att jag inte vill sabba marknaden för yrkesskådespelare med utbildning och erfarenhet. Om jag får en roll, ska det vara för att jag passar för rollen. Inte för att jag gör den för en bråkdel av priset. Släpp sargen och kom in i matchen, Tommy! Du kan vara både statist och skådespelare.men inte samtidigt. Bestäm dig!
2015-08-11

Tommy
Tommy
Det är produktionsbolagen som bollar med begreppen, Kurt, inte jag. Dom utgår ju inte från uppdraget, som du gör, utan kallar ett mindre skådespelarjobb för "avancerat statistuppdag". Och smiter från att följa avtalet. På din fråga om hur en roll ska arvoderas är ju svaret givet: en roll är en roll och ska arvoderas som det, alltså som skådespelare. Sen är verkligheten inte lika enkelt hanterbar. Det måste man förhålla sig till, om man vill vara med och leka i branschen.
2015-08-10

Kurt
Kurt
Och vilkendera är en statistskådespelare? Tommy, du leker med begreppen efter behag. Jag utgår inte från personen, fackligt ansluten eller inte, utan från uppdraget: Är det en skådespelarroll och ska arvoderas i enlighet därmed, eller är det en statistroll och kan arvoderas med en skinkmacka. Hur tycker du att en statistskådespelarroll ska arvoderas?
2015-08-07

Tommy
Tommy
Kurt hävdar att jag riskerar att inte höja statisternas status och arvode så mycket som att sänka skådespelarnas när jag introducerar begreppet statistskådespelare. Då missar du grunden, det väsentliga i frågan, Kurt. Nämligen att skådespelarna har en facklig anslutning, med allt vad den medför, bland annat avtalsenliga arvoden, vilket statisterna som bekant saknar.
2015-08-07

Kurt
Kurt
Jo jag tror att jag förstår på ett ungefär hur du tänker, Tommy, och att syftet nog är gott. Men jag anser att du har helt fel i sak. Genom att inte hålla en klar och distinkt skiljelinje mellan statist- och skådespelaruppdrag, lyfter du inte statisternas status och arvode så mycket som du sänker skådespelarnas, åtminstone i små biroller, s.k. day players som är med i en scen eller två, men lik förbannat har skådespelarroller och ska ha skådespelararvode. Den som har statist. och skådespelaruppdrag i samma produktion får väl uppbära olika arvoden för de olika uppdragen. Men börjar du blanda ihop yrkesrollerna, får hen snart bara statistarvode för båda.
2015-08-06

Tommy
Tommy
Det begrepp jag definitivt inte vill använda är det produktionsbolagen gärna använder för att hålla nere arvodena, dvs ”avancerad statist”. Enda möjligheten att förbättra statisternas arvoden är att så långt möjligt fjärma sig från begreppet statist och använda begreppet skådespelare så långt det är möjligt.
2015-08-06

Tommy
Tommy
Jag bestämde mig för att komma ifrån begrepp som ”professionell amatörskådespelare”, ”etablerad statist” etc, men framförallt slå fast att många i branschen växlar mellan att göra statist och skådespelaruppdrag, ibland i samma produktion. Dessutom ville jag inte fastna i den gamla diskussionen om vad som är en skådespelare, när man är en skådespelare. Kurt, jag tror du förstår vad jag menar om du försöker vara saklig.
2015-08-06

Kurt
Kurt
Det var det jag misstänkte. Statist är inte en roll jag ser fram emot att spela.
2015-08-01

Viking
Viking
citat:
Originalet postat av Kurt Gustafsson
Vad är statistskådespelare?
En skådespelare som spelar en statist, i motsats till en nazistskådespelare som spelar nazist eller en kemistskådespelare som spelar kemister. Ej att förvecklas med en kemist skådespelare som som är en kemist som skådespelar.
2015-07-31

Kurt
Kurt
Vad är statistskådespelare?
2015-07-31

Emilia
Emilia
Jätte bra tips! tack!
2015-07-28

Joel
Joel
Tack för tipsen :)
2015-07-28

Kerstin
Kerstin
Mycket bra artikel.
2015-07-28