Studera skådespeleri i Hollywood, del 2

Studera skådespeleri i Hollywood, del 2

Krönika I min förra artikel berättade jag om min resa för att ”leva film och skådespeleri” i LA. I den här artikeln berättar jag mer om vad jag egentligen fick lära mig under mina fyra veckor i Los Angeles. Följ med på min resa och jag delar med mig av det som gjorde störst intryck!

Flera olika skolor

Inom skådespeleri finns det flera olika ”skolor” som lär ut tekniker för hur en skådespelare ska vara, agera, tänka och bli bättre på sitt yrke och i Los Angeles finns de flesta av dessa olika ”skolor” representerade. Jag tänker framför allt på Lee Strasberg, Stella Adler och Sanford Meisner som representerar tre stora skolor. Vill man studera det som många kallar ”Method Acting” så är det Lee Strasberg institute som gäller. Är det Sanford Meisner som är den teknik som man brinner för så är det The Sanford Meisner Center som gäller och gillar man Stella Adler så ska Art Of Acting Studio vara väldigt bra.

Jag tycker om att lära mig olika tekniker och gräver man lite i dessa tre tekniker så härstammar/utgår alla ifrån de idéer och tekniker som togs fram av Konstantin Stanislavski. Detta då alla tre har varit elever hos Stanislavski och sedan gjort sina egna tolkningar/vidareutvecklingar av hans idéer och tankar. Därför ville jag inte välja en skola som belyste enbart en tolkning utan som lärde ut från alla dessa. Jag ville också ha en skola som lär ut från andra läror och även ”ren” Stanislavski. Därför valde jag New York Film Academy som är ”oberoende” när det kommer till teknikval för skådespelar-teknik.

Jag tror/tycker inte någon av de olika teknikerna är bäst utan jag har studerat alla tre nu (plus annat) och jag hittar bra saker i alla olika tekniker som jag tar med mig. Jag hittar också delar i alla olika tekniker som inte passar mig och som jag därför väljer att inte använda. Jag tror att detta är det bästa du kan göra, testa så mycket olika du kan och ta med dig det som passar just dig. Vi är alla olika och det finns ingen ”silver bullet” utan det som fungerar för dig behöver inte fungera för mig.

Jag gick som sagt fyra veckor och under dessa fyra veckor hade vi totalt sju olika ämnen plus gästföreläsning om tekniken bakom kameran samt historien och tekniken bakom sitcoms. Alla olika ämnen var superintressanta och jag ska försöka sammanfatta det viktigaste jag lärde mig så ni kan få inspiration till att gräva vidare i ämnet och lära er en massa mer själva.

Technique & Scene Study

Detta var ett område jag inte studerat innan och som var otroligt kul med en lärare (Tim Fannon) som pushade oss väldigt mycket. Jag hade hittills när jag tittat på ett manus, läst texten och instruktionerna och försökt lära mig allt utantill och det har fungerat rätt bra. Efter läst denna kurs så förstår jag skillnaden på en amatör/otränad skådespelare som jag fortfarande delvis är och en tränad skådespelare som har så mycket i sin verktygslåda att hen kan ta sig an nästan vad som helst.

Att läsa och tolka ett manus är en konst som inte går att lära sig på fyra veckor utan som kräver ständig övning men jag ska försöka beskriva några viktiga delar i hur man tar sig an ett manus.

Det första vi bör göra när vi får en scen/manus i handen är att läsa med helt öppna ögon, att läsa som om det var en bok eller som att vara en åskådare på en teater. Detta görs en, två eller kanske tre gånger för att få en uppfattning om handlingen. Vad vår karaktär är för en person och vad den har för relationer till andra och allt annat vi kan läsa oss till genom texten som står i manuset. Är det bara en scen eller två som vi fått så försök alltid få tag i hela manuset och läsa det. Detta då eftersom det ofta behövs för att förstå vad som händer i scenen som du ska medverka i.
Förutom när jag spelat i kortfilmer så har jag aldrig fått tillgång till hela manuset så mycket av det här jobbet har jag aldrig haft möjlighet att göra fullt ut. Jag ser fram emot att få en större roll där jag får möjlighet att verkligen gräva mig ner i vad det är för en person jag ska spela.

När du har gjort det så börjar du titta närmare på den karaktär som du ska spela och fråga dig, ”Who am I”, ”Where am I” och fem andra frågor som kallas Stanislavski´s sju frågor. Dessa finns väldigt bra beskrivet här.

Genom att göra detta så börjar du förstå det som Stanislavski kallar Objectives och Super Objectives, d.v.s. vad är karaktärens övergripande mål (super objective) i filmen/pjäsen samt vad är karaktärens mål i scenen (objective). Stanislavski beskriver också karaktärens obstacle, d.v.s. hinder och det är något du behöver identifiera för det är något som finns i alla manus. Detta då det är en grundsten i att få en historia att bli intressant. Tänk dig själv en film där allt går rollpersonens väg. Där hen får allt den vill och kan göra allt den vill och stöter aldrig på några problem eller utmaningar. Snacka om en tråkig film! Det är problemen, utmaningarna, hindren som gör allt så mycket mer intressant.

När du vet vad rollpersonen har för övergripande mål samt mål med scenen och vilka hinder det finns så försöker du identifiera actions/tactics. Detta är på vilka sätt och med vilken taktik karaktären kommer använda för att uppnå sitt mål. Här är det viktigt att veta att detta är något som ändras ofta och det kommer vara många olika sätt/taktiker under en scen.

Som ni märker så är det ett stort jobb att analysera och gå igenom ett manus när det görs ordentligt. Det är dock något som måste göras för att kunna förstå sin karaktär ordentligt. Dock är det som jag redan nämnt så att i början av sin karriär har man väldigt sällan har tillgång till hela manuset och inte heller tiden att göra detta jobb. Detta då besked kommer sent och jobbet kanske bara är en dag och tre, fyra rader dialog. Detta hindrar dock inte att du som skådespelare kan öva på att göra detta jobb och följa alla dess steg. Dock innebär det att du får använda lite mer fantasi men gör det för att öva. För det krävs mycket övning för att du ska bli duktig på det.

Monologues

Monologer är något de flesta skådespelare oftast stöter på i samband med ansökningar till skolor eller kanske till någon teaterföreställning. Om du som jag fokuserar på att jobba inom film och TV så kommer du inte använda monologer så mycket i din karriär. Dock gäller detta ”äkta” monologer. Det många använder när de övar på monologer är faktiskt egentligen en dialog då det finns en medspelare, även om denna medspelare mest lyssnar så är det en medspelare som du pratar till. Denna version av monolog är väldigt vanligt förekommande i filmer/TV och något som är superbra att öva och bli duktig på. Det är också något som är väldigt svår, tycker i alla fall jag. När jag fortsättningsvis skriver monolog så menar jag både en text där skådespelaren pratar till sig själv och en där skådespelare pratar till en medspelare (eller flera).

På kursen fick vi en monolog tilldelad som vi först skulle analysera på samma sätt som jag beskrev tidigare. Läraren gick noga igenom frågor om vem vi var, vad vår relation till den/de vi talade till var, vad hade hänt innan texten började och så vidare. Det var otroligt bra för återigen är det så enkelt att bara läsa en text och lära sig orden. Att bara läsa sig orden hjälper dig inte att framföra den på ett bra och trovärdigt sätt. För att göra det behöver du inte bara kunna texten utan också förstå den.

Det jag tyckte och tycker är det svåraste när det kommer till monologer är att inte spela känslan i rösten och kroppsspråket. Tänk till exempel om du skulle prata med någon om att du behövt avliva din hund. Hur skulle du då prata, skulle du försöka framföra det på så sorgligt sätt som möjligt och försöka få personen att gråta? Jag skulle säga att det är precis motsatsen i alla fall jag skulle göra. Jag skulle absolut vara ledsen men jag skulle kämpa för att få den andre personen att vara stark och mitt mål skulle vara att få personen att trösta mig.

Det är så lätt att agera utifrån orden som står i texten i stället för utifrån tanken bakom dem. Det låter flummigt och är svårt att förklara och det bästa är att öva med en lärare som kan hjälpa till att guida i rätt riktning. Att framföra en lång text är svårt, mycket svårt och något som kräver mycket träning.

Här är ett exempel på en väldigt bra genomförd monolog från Forrest Gump.


Comedy/Improv

På denna kurs hade vi äran att få jobba med George McGrath som är skådespelare och manusförfattare som är känd för att vara duktig på improvisation och komedi. Improvisation är något jag älskar och tycker är superkul, men också utmanande och svårt. Här fick vi lära oss improvisationens regler och tekniker och gjorde massvis med övningar och hade otroligt roligt!

De viktigaste reglerna inom improvisation är:
- Du får aldrig svara nej på något
- Undvik frågor
- Ta det någon annan säger och bygg vidare på det

Att undvika frågor och att inte svara nej är svårare än man kan tro. Det är väldigt lätt att ta till en fråga för man tror att det driver handlingen framåt. Det kan göra det om det tas emot rätt men kan också bli en evighetsloop som till exempel något liknande detta.

- Ska vi gå ner till stranden?
- Nej, jag vill inte simma, ska vi gå till affären i stället?
- Nej det är tråkigt där, kan vi inte gå på bio….

Det blir inte så roligt att titta och lyssna på. Tänk i stället att det skulle kunna bli så här.

- Ska vi gå ner till Stranden?
- Ja, det gör vi, jag har hört att hajar har setts till i vattnet nyligen.
- Wow, tänk om vi får se en! Fast inte när vi är i vattnet för då kan det gå som det gick för faster Getrud när hon tog sitt kvällsdopp….

Som synes så blir det en helt annan historia som är mycket intressantare för åskådarna som nu börjar undra vad tusan hände med den där fastern ...

En annan sak som gör allt lite roligare är om skådespelarna lägger till en egenskap (adjustment kallas det på engelska). En raspig röst, halt på ena benet eller liknande för detta ger en helt annan karaktär än om skådespelaren är sig själv och bara försöker säga något lustigt. Det är väldigt lätt att glömma bort att göra det, för det är så lätt att bara tänka på vad man ska säga. Vad jag märkte var att när man väl la till en egenskap/förändring så blev också allt annat lättare. För helt plötsligt så var ens fokus på det och då kom repliker och idéer till en på ett helt annat sätt. Allt blev också väldigt mycket roligare!

Acting for Film

Denna kurs var lite av en blandning av många av de andra kurserna fast på ett lite mer övergripande plan. Vi började med skådespeleriets historia från 1910 och framåt och gick igenom hur det har förändrats över tiden. Från vad vi idag skulle säga väldigt överdrivet till idag då det är mer naturligt/äkta. Det var väldigt intressant att se hur allt har förändrats och få veta mer om hur svårt många av stumfilmsstjärnorna hade för att lyckats inom ljudfilmen.

I denna kurs fick vi också möjlighet att jobba/spela in tillsammans med studenter som läste filmskapande klasser.

Ni kan bland annat se en lite kort scen jag gjorde tillsammans filmskaparna här.

Acting Technique

Denna kurs handlade om skådespelartekniker och även här gick vi igenom historia och pratade om den omställning som kom i och med Konstantin Stanislavski och den läran som han började lära ut. Hans tekniker/lära blev väldigt omtalad och bland annat så studerade några från Amerika hos honom och som sedan kom att starta sina egna skolor som skulle bli väldigt populära. Tre elever vars egna skolor fått stor spridning var Lee Strasberg, Stella Adler och Sanford Meisner och vi gick igenom vad det är för skillnader mellan de olika inriktningarna de har tagit. Alla tre har tagit ifrån Stanislavski’s lära och byggt vidare, t.ex. har Lee Strasberg fokuserat mycket på det som kallas affective memory. Detta bygger på att skådespelaren använder egna erfarenheter för att framkalla de känslor som karaktären ska känna. Meisner gick precis som Stanislavski själv ifrån att få skådespelaren att använda egna erfarenheter och minnen till att använda fiktiva ”minnen” samt att i stället fokusera på medspelaren och använda dennes känslor och reaktioner. Denna sida beskriver skillnaderna väldigt bra tycker jag och jag gillar slutklämmen: ”In finishing, the difference between Method and Meisner is the notion that Method requires you to go within yourself and Meisner requires you to go beyond yourself – to the other actor, and that in turn, will free up your truthful responses.” Läs mer här.

Jag tycker som sagt inte att det finns en teknik som är rätt utan det som är rätt för mig behöver inte vara rätt för dig. Det är därför viktigt att lära sig många olika och sedan plocka guldkornen och bygga upp din egen tolkning. Det som alla dessa tekniker har är olika sorters avslappningsövningar vilket är otroligt bra för att komma i stämning och förbereda sig inför en inspelning eller övning eller bara för att må bättre. Det finns massvis med olika avslappningsövningar och här är en sida som förklarar bra varför det är viktigt att göra dessa övningar och tips inför dem.

Vi gjorde några övningar för att lära sig att ta in sin omgivning och lyssna på de som är runt omkring en. Jag har gjort dem innan och de är verkligen roliga och de två vi gjorde gick ut på det här:

- Alla står i en ring med sina ögon stängda och sedan är uppgiften att hoppa samtidigt. Övningen är klar när hela gruppen lyckats göra ett hopp i princip samtidigt. Det låter omöjligt men det är det inte och så otroligt kul när man lyckas.

- Alla står i en ring och blundar eller tittar ner i golvet, det går också att stå eller sitta med ryggen emot varandra. Uppgiften är sedan att räkna till minst 20 och om två eller fler personer säger siffra samtidigt så måste man börja om. Det kommer ta en stund att komma till 20 men det brukar gå och det är så roligt när man lyckas.

Dessa övningar handlar om att lära sig vara närvarande och fokusera på andra. Detta eftersom det är när vi fokuserar på vår medspelare som de bästa resultaten kommer. Jämför bara med en diskussion i verkliga livet. Om de som pratar lyssnar på varandra och reagerar på vad den andre säger och gör så blir det en bra diskussion men om de i stället tänker på vad de ska säga och göra så slutar det alltid dåligt.

Detta ämne går att prata om hur länge som helst och jag rekommenderar att läsa Stanislavskis böcker.

An Actor Prepares

Building a Character

Creating A Role

Detta för att förstå vad som ligger som grund för de allra flesta andra tekniker och sedan självklart fortsätta med böcker av andra författare, det finns hur mycket som helst att läsa.

Business of Acting

Detta var och är ett otroligt intressant och samtidigt svårt ämne och det handlar om hur man tar sig fram som skådespelare. Vad är en Reel, ett selftape, en slate, hur fungerar en audition, hur skriver man ett CV, vad gör en Manager, vad gör en Agent o.s.v.

Jag har gått en kurs om just detta här i Sverige, som när jag gick den var 3 dagar. Nu är den 1 dag och finns här.

Att ha gått den kursen gjorde att det var extra intressant att jämföra skillnaden på Sverige och USA.

Jag rekommenderar verkligen att gå kurs i detta här i Sverige, det finns på Cinemantrix där jag gick. Jag vet också att många andra t.ex. Brundin Casting och Moa Olsson på Castingverket har kurser i provfilmning och selftape och liknande.

Här är lite förklaringar på de olika begreppen.

Reel
Detta kallas ofta showreel i Sverige och det är ett max två minuter lång video som visar upp scener med dig som skådespelare från projekt du medverkat i. Det viktiga när du gör en reel är att du bara tar med klipp där du tycker du är bra och att det är du som är i fokus i klippen. Det ska också vara bra kvalitet på bild och ljud så att det går att se och höra dig. Lägg gärna också det du är mest stolt över först. Anledningen är att det är extremt sällan någon tittar på hela två minuter, har du tur tittar de 30-40 sekunder.

Det svåra här är när du är ny i yrket så har du kanske inte så mycket material eller inget material alls. Dagens teknik gör dock att du kan göra egna inspelningar där du framför en monolog eller en scen hemma eller liknande. I LA finns det en hel industri med företag som hjälper dig med detta. Du betalar dem och de skriver manus och spelar in professionella scener med dig och inhyrda medspelare. Där kostar det du några tusen så får du 2-3 stycken scener att ha i ett reel. Jag vet inte om detta finns i Sverige men troligen går det att hitta på något sätt.

Selftape och slate
En slate är en presentation där du presenterar dig rätt in i kameran och berättar kort om dig själv. Vad du ska säga beror lite på vad castingfirman vill ha in så det är lite olika för varje projekt. Du kan också spela in en egen lite längre att ha på din hemsida/profil. Där presenterar du dig lite mer och framhäver vad som är unikt med just dig, pratar du t.ex. en dialekt eller ett annat språk eller liknande.

En selftape är en som provfilmning fast du gör den själv. Du kommer få en scen plus instruktioner och sedan är det upp till dig att gräva dig ner i manus och använda alla tekniker du kan för att analysera manus och ta fram en karaktär på samma sätt som vid en vanlig provfilmning. Skillnaden är att här ska du också filma det själv och fixa medspelare själv. Detta ställer högre kvar på dig som skådespelare, då du också måste lära dig kamerateknik, ljusteknik och ljudteknik. Som tur är så är dagens mobiltelefoner så bra att det brukar räcka med en nyare mobiltelefon plus ett stativ för att göra en helt ok selftape.

Agent och Manager
I Sverige har vi inte agenter och manager på samma sätt som i USA, det finns agenturer men de jobbar på lite annat sätt här i Sverige. Lite förenklat kan man säga att i USA söker de aktivt efter uppdrag till dig, i Sverige får du uppdrag via dem men de söker inte aktivt.

Anita Molander har skrivit en superbra artikel om agenter här på Filmcafe.se som jag rekommenderar alla att läsa.

Voice & Movement

Detta var ett av mina favoritämnen mycket för att läraren vi hade var så otroligt inspirerande och sprudlade av energi. Ämnet handlar om vikten av att kunna använda sin röst och sin kropp i sitt skådespeleri på ett sätt som tillför något till karaktären. Det handlar också om att lära sig använda framför allt rösten utan att trötta ut eller förstöra den.

Avslappning var här precis som i de andra ämnena en viktig del och vi gjorde även övningar för att få i gång kroppen. Vi jobbade väldigt mycket med tre grundrörelsemönster som går att använda i sitt skådespeleri. Dessa är:

- Yawning:
På svenska är det gäspning men det handlar mer om att sträcka på sig, att göra sig stor och sträcka ut så långt man kan (tänk som en katt gör när den vaknar).

Shaking:
Det handlar om skakningar, att skaka hela kroppen eller delar av kroppen och att göra det i olika nivåer, från ganska subtilt till ordentliga skakningar.

Floating:
Detta handlar om att sväva fram som om man är på moln. Det kan också handla om att röra sig smidigt som om man ”rinner” fram.

Vi fick olika övningar och en av övningarna var väldigt rolig och givande. Den handlade om att vi skulle titta på program om djur och utifrån dessa tre rörelsemönster identifiera hur djuret rör sig. Sedan skulle vi komma på en historia där vi först imiterade djuret och sedan en historia om en mänsklig representation av detta.

Jag valde en speciell orm som heter sidewinder och hittade på en historia där den först vaknade och såg ett byte som den sakta förföljde och till slut gjorde ett anfall och dödade. Den mänskliga representationen av detta var en lönnmördare som började förfölja sitt offer och som den sedan gjorde en attack mot och mördade.Det var väldigt intressant att se hur enkelt det går att identifiera djurens rörelser hos oss människor.

När det kommer till rösten så jobbade vi mycket med olika ljud/bokstäver som går att använda för att betona saker i en text. Då det var på engelska går det inte att översätta helt enkelt till svenska. De bokstäver vi jobbade med var M, N, V och Z och det handlar mycket om hur munnen formas när man säger dessa bokstäver. Vi övade bland annat på att berätta en historia eller läsa en scen men bara använda dessa bokstäver. Det var väldigt intressant att se hur det gick att få fram budskap bara genom att använda några bokstäver och ändra hur man säger bokstaven.

Slutsats och framtid

Jag inser framför allt när jag skriver denna artikel hur mycket jag har lärt mig och hur kul jag har haft. Jag känner att det absolut var värt den mycket stora kostnaden att åka dit. Detta då det var en speciell upplevelse att vara i USA och framför allt i LA och känna på hur branschen är där och lära från de som jobbar där.

Nu kommer jag fortsätta försöka jobba så mycket jag kan här hemma i Sverige samtidigt som jag kommer försöka vidareutbilda mig här hemma. Absolut vore det kul att åka till LA och jobba där någon gång och jag hoppas jag får göra det på något sätt.

Tack för mig och lycka till med era karriärer och vi ses på någon inspelningsplats i framtiden!

//Henrik Fransas

Henrik Fransas, skribent för Filmcafe.se
29 mars 2022

Filmcafe.se bevakar den svenska filmbranschen med artiklar och krönikor. Missa inte våra övriga artiklar som gör karriären lite lättare och roligare!

Kommentera
Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter, så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Medlemskap

Kom närmare drömmen.

Vi söker ständigt nya talanger framför och bakom kameran! Sedan 2002 har vi hjälpt produktionsbolag och producenter att hitta rätt team till filmproduktioner.

Nå över 30.000 medlemmar.

Sedan 2002 har vi hittat rätt team till filmproduktioner. Nå nya talanger framför och bakom kameran!