Rollsättning i Sverige

Rollsättning i Sverige

Så hur har vi det i Sverige? Vi har inga Agenter av den typ som finns i USA eller UK, men vi har
ett litet gäng med oerhört duktiga Rollsättare. De är sällan involverade i scenproduktioner –
utom ibland när det gäller större musikaler – men det händer.
Framför allt jobbar de med film och TV. Och ännu oftare med reklamfilm.

Annorlunda i Sverige

Och de professionella rollsättarna här i landet jobbar enligt exakt samma principer som sina
kollegor i utlandet. De får ett uppdrag från produktionsbolag/regissör och börjar leta folk.
När det gäller långfilm brukar processen vara snarlik den i utlandet. Det görs omsorgsfullt och
ges den tid det behöver.
Men när det gäller reklamfilm…
Oh, dear…

Två saker är totalt annorlunda än i USA och UK. Det ena är gaget. Det andra är tidspressen.

Gagerna här i Sverige ligger oftast – inte alltid, men oftast - en eller flera nollor lägre. Ett
tungt skäl varför det blivit så här är att vi inte har avtal på reklamfilmsområdet och att alltfler
icke-proffs används. Det har jag skrivit många gånger om… hur drömmar får människor att
gå med på att göra en huvudroll i en reklamfilm för en banan och en klapp på huvudet i ett –
ofta fåfängt - hopp att ”bli upptäckt”.
Och så har vi det här med tidspress…
Som jag inte förstår. Faktiskt inte alls.

För så här går det till alldeles för ofta:
Ett Produktionsbolag hör av sig på - säg - en tisdag och frågar om Rollsättaren kan ta jobbet
att hitta folk till en reklamfilm för – säg - ett diskmedel.
Det ska vara 3 medverkande i ”roller”.
En mer framträdande, kanske en mamma. Eller snarare definitivt en mamma! För i reklamens
värld diskar inte pappor! Och en väninna och ett barn. De behöver också 7-8 personer, rena
statister, till en gruppscen i en mataffär.

Tidspressen

Rollsättaren frågar nu sina frågor, där svaren är basis för om Rollsättaren anser sig kunna ta
jobbet eller ej. Som t.ex. hur många förslag Produktionsbolaget vill ha för varje roll, när de
behöver att provfilmningarna är klara, när inspelningen är planerad att äga rum. Vill de att
även gruppen statister provfilmas eller räcker det om de får ett gäng foton att välja mellan?
Och så var det detta med tidspress… Inspelningen är om två veckor?!?!
Och det är detta jag har svårt att förstå.
Varför denna tidspress i slutskedet?
Kund ger uppdrag till reklambyrå eller direkt till Produktionsbolag att göra en reklamfilm
eller en kampanj för deras vara. Processen är lång, oftast flera månader, innan ett färdigt
förslag på manus ligger klart och är godkänt av kunden. Men nu ska det plötsligt jäktas som
fasen med att hitta de rätta ansiktena och genomföra inspelningen.
Varför ges denna del av processen så lite tid i jämförelse med uppstarten? Det är inte alltid så,
men alldeles för ofta. Och jag ser inte hur detta kan vara av godo?

Där rök den helgen!

Oftast vill Produktionsbolag ha mellan 10 och 15 förslag på rollerna.
I mitt exempel vill Produktionsbolaget ha 15 förslag till 3 olika roller. Det innebär 45 personer att provfilma och bara denna provfilmningsprocess tar ett par dagar. Sen tillkommer
tid för att först leta reda på lämpliga medverkande. Och det räcker med foton på gruppen
statister. Men även dessa ska ändå hittas.
Baserat på all denna information om jobbets omfång kan nu Rollsättaren bedöma hur många
dagar som kommer att behöva tas i anspråk och kan ge en offert på vad man vill ha betalt för
att utföra jobbet.
Nu kan det ibland dröja ett par dagar innan Rollsättaren får klartecken att han/hon har fått
uppdraget.
Alldeles för ofta ringer Produktionsbolaget tillbaka på fredag eftermiddag och säger att Jepp,
vi vill att du ska göra detta åt oss. Och nu kommer en mer detaljerad ’Casting Brief’ eller
en mer detaljerad ’Cast Breakdown’ och info om hur mycket de är villiga att betala varje
medverkande.
Ni förstår själva… Där rök den helgen!
Finns det tid sätter Rollsättaren in en annons på t.ex. Filmcafé. Som – stjärna i boken –
ständigt står redo att hjälpa till för att snabbt få in den. Man gör ett provfilmningsschema,
bedömer hur lång tid man behöver ägna varje roll vad gäller själva provfilmningen. Bedömer
om man ska provfilma i grupper eller individuellt. Funderar ut hur man ska provfilma.
Och man börjar leta folk! För på måndag morgon måste man börja provfilma.

Låga eller höga gager?

Och det är nu storleken på gaget spelar in. Låga gager innebär att man sällan ringer in
professionella skådespelare. Dock kan det hända att man ibland ringer upp ett proffs och låter
denne själv avgöra om han/hon vill provfilma för en reklamfilm trots att gaget egentligen
är en förolämpning. Men oftast börjar man i dessa situationer med låga gager inte med
Teaterförbundets Artistkatalog utan man letar i sina egna register och på de sajter som finns
på nätet.
Och man ringer. Och mailar. Och ringer och ringer. Mailar och ringer.
Som jag sagt förr…
Är det bråttom skiter man i dem som inte har telefonsvarare eller de, där man, vid
uppringning, möts av beskedet ”Abonnenten kan inte nås för tillfället, men du kan skicka
meddelande till abonnenten!” Fuck them! Man gör en hastig notering vid deras namn så
kommer man ihåg att strunta i dessa personer nästa gång det är ont om tid. Varför slösa tid när
man har så lite tid till sitt förfogande?
Eller de, som vid direkt fråga, säger att nej, de ser inte längre ut som på fotot på Filmcafé! De
har piercat kinderna, färgat håret blått, gått ner 98 kilo eller vad det nu kan vara. Och oops,
de har ”glömt” att sätta in nytt foto. Jävligt proffsigt skött av någon som vill jobba i denna
bransch!. Ny anteckning för minnet.

Puh… på måndag förmiddag har man fått ihop 45 tänkbara personer att provfilma, vilket
är underbart! För provfilmningarna har redan startat på måndag morgon för att vara
färdiginspelade och och quicktajmade (omgjorda att läggas ut på nätet) på torsdag morgon.
För på torsdag e.m. har produktionsbolaget Möte med Kunden!
Som är Gud i dessa sammanhang.
Kunden vars produkt filmen ska göra reklam för. Kunden vars ord är lag och som ofta inte vet
kofta om hur denna ”tillverkningsprocess” fungerar. Som kan kläcka ur sig kommentarer som
att ”Jamen, han har ju glasögon!” Döh… det är bara att ta av dem!
Dagen efter såna möten kan det komma samtal om att Kunden inte godkände, Kunden vill
något helt annat…
Och då är det bara att börja om.

Eller så är det en regissör som inte tänkt igenom sitt eget jobb. Som ringer samma dag man

ska börja provfilma och säger att han vill att alla ”diskmedels-mammor” ska provfilmas med
egna barn!?!
Man drar ett djupt andetag för att lugna sin mage för man vet att två eller tre av de uppringda
potentiella mammorna faktiskt kommer att ha med egna barn. Men största delen av
de ”mammor” som ska provfilmas är barnlösa och Rollsättaren har ägnat mycket tid och kraft
åt att matcha ihop de sökande med barn som utseendemässigt skulle kunna vara deras egna.
S.k. optisk trovärdighet.
Man drar ännu ett djupt andetag och säger med len röst att man hittat så bra typer och han ska
nog bli nöjd. När man egentligen vill skrika: ”Hör’ru du, ditt jävla oproffsiga pucko, det borde
ni ha meddelat i samma andetag vi började snacka om det här jobbet!”

Eller de ibland långa tradiga diskussioner man kan ha om att ”Nej, ni kan inte få Micke
Persbrandt för 2000:- på faktura!”
En period var det en annan känd skådespelare som var oerhört populär bland framförallt
Kunder. Första gången hans namn dök upp som önskad medverkande, gjorde jag som i UK.
Jag ringde hans agent och sa att jag ville bara få svar på frågan om XX överhuvudtaget gör
reklamfilm. Men jag behöver veta senast imorgon kväll.
Detta var en måndag.
När jag på fredagseftermiddagen ännu inte hört ifrån hans agent, ringde jag denne
skådespelare själv – han var och är en gammal kompis - och frågade: ”Har du fått min fråga
från din agent?”
Han blev – bless him – lätt sur på sin agent som inte gjorde sitt jobb, men vi enades fnittrande
om ett bra svar som jag sen kunde använda varje gång hans namn kom upp:
”Nej, han gör inte reklamfilm om han inte får 500.000:- och det bara visas i Paraguay!” Vilket
var en utmärkt replik att sen använda så jag slappa att återigen ringa hans slöa agent.

Provfilmningarna

Så börjar provfilmningarna. Och tänka sig! Det är alltid några sökande som inte dyker upp.
Utan att meddela sig på något sätt. Eller kommer tre timmar senare än utsatt tid, trots att man
på telefon förklarat att skälet till att den sökande får en specifik tid att infinna sig är för att den
ska provfilma med andra sökande.
Någon kanske ringer sig sjuk – vilket är helt förlåtligt! Alla kan bli sjuka och under den kvart
man skulle ha ägnat sig åt att provfilma ”sjuklingen” slänger man sig över listan man gjort
med ”reserver”.
Puh… Det är klart.
Produktionsbolag och regissör är till slut nöjda och meddelar namn på de tre som
fått ”rollerna”. Nu ringer man upp och berättar

Och nu kan nya besvär dyka upp. Dock – tack alla teatergudar - sällan. Den som nu fått
jobbet har plötsligt ändrat sig om gaget. Trots att man förklarat redan på telefon vid den
första kontakten att gaget är satt till en viss summa. Trots att den sökande skrivit under en
castingblankett där de förklarat sig införstådda med att de accepterar det gage som är satt.
Nej, nu när de fått jobbet, vill de plötsligt tjafsa och ha mer betalt. Och man förklarar trött
att det är Produktionsbolaget, som satt gagerna och jag tror inte att de uppskattar att gå in i
en sån diskussion när du redan sagt ja till betalningen. Ibland lyckas man få dem att förstå,
ibland inte. Så ibland får man dra ett djupt andetag och ringa Produktionsbolaget. Som blir
sura. Och man jäktar fram någon annan som regissör och kund kan godkänna. Och gör ännu
en minnesanteckning!

Ett par gånger har det hänt – och självklart tidigt på en söndagsmorgon - att man väcks av
en ilsken produktionsledare som meddelar att NN inte dykt upp och inte svarar på telefon.

Raskt till kontoret och hitta någon annan som kan infinna sig inom en timme. Och gör åter en
minnesanteckning. Om inte ett giltigt skäl finns, går denna person fetbort för vidare jobb.

Lyckostunder

När man provfilmar någon man inte mött förut och ser att här finns en talang och ett ”glitter”
som kommer att leda dem långt.
När reklamfilmsmanuset är lite nyskapande och kul och man redan på läsningsstadiet känner i
magen att detta kommer att bli en riktigt bra liten film.
När man har provfilmat någon många gånger, men de har aldrig blivit utvalda och så plötsligt
slår det till och en regissör ser det man själv sett och man får ringa upp och säga: ”Du fick
jobbet!”

Vad blir man mer glad av?
Man blir glad om Produktionsbolag/regissör har en så klar blick för vad de vill ha att de kan
specificera noggrant och fantasieggande, men samtidigt är öppna nog för att titta på någon
som inte kanske platsade i deras första ”bild” men som får deras fantasi att gå igång.
Och man blir väldigt glad de få gånger man får leta efter folk med s.k. ”annan etnisk
bakgrund”. För hur ofta får vi se det multikulti-Sverige vi faktiskt lever i, beskrivas i
reklamfilmens värld? Där frodas fortfarande Bullerbyn och unkna blonda ideal.

Och gladast av allt blir man när man genom sitt jobb har lyckats ordna jobb, ett arbete åt
någon!
Det är faktiskt det allra roligaste av allt.

Anita Molander, skribent för Filmcafe.se
16 juni 2011

Filmcafe.se bevakar den svenska filmbranschen med artiklar och krönikor. Missa inte våra övriga artiklar som gör karriären lite lättare och roligare!

Kommentera
Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter, så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Dan
Dan
silverbullet film och brundins casting dom ligger i GBG dom har register men sen finns det ju många fler men dom blir man inte med i deras register förän man e.v provfilmat sen i Trollhättan (7 mil från Götebog finns feber casting du får slå det på google så du får adresserna Lycka till Mvh Dan
2012-06-10

Rebeca
Rebeca
Finns det några rollsättare i Göteborg eller Stockholm som har register där man kan vara med? Någon som vet? :)
2012-06-10

Emelie
Emelie
Vädligt bra artiktel tack så mycket för du delade med dig!
2012-01-02

Thomas
Thomas
Nu har jag läst den roliga kommentarstråden, hoppas, och tror, att artikeln blir lika spännande att läsa. Jag gillar för övrigt också nya spännande ord, även om jag råkade känna till just dessa. [:)]
2011-11-24

Jonny
Jonny
Bättre sent än aldrig! Jag har läst artikeln först nu. Den är jättebra, väldigt intressant.
2011-11-24

Alexej
Alexej
Empiri innebär att en slutledning är grundad på erfarenhet. Empiri bygger på vetenskapliga undersökningar av verkligheten, iakttagelser och experiment och därav gjorda erfarenheter, snarare än på i förväg uppställda teorier eller filosofiska resonemang.
2011-06-27

Kurt
Kurt
@Mats: Empirisk forskning är en -- semantiskt helt korrekt -- omskrivning för egen erfarenhet
2011-06-27

Ellinor
Ellinor
Precis vad jag tänkte, Tomas. Men oj vad denna tråd har skenat iväg från sitt ämne!
2011-06-24

Tomas
Tomas
Fördomar är väl per definition felaktiga. Annars är dom ju inte fördomar, utan fakta. ;) Mvh Tomas
2011-06-24

Leila
Leila
tack för svaret Anita. Och tack än en gång till för artikeln :)
2011-06-19

Anita
Anita
Det är ingen "svart lista" egentligen. Bara ett sätt för mig att vinna tid när jag ska ha tag i människor med ingen eller ringa erfarenhet. Och som jag ännu inte har en personlig erfarenhet av. En erfarenhet som gör att jag vinnlägger mig om att verkligen få tag på den personen för att boka in henne/honom för en provfilmning. (Jag har en lång minneslista med såna människor också.) Ofta är det så otroligt kort med tid att få ihop ett bra gäng med folk att visa upp för beställaren att jag helt enkelt inte ringer fler gånger än en, det har jag inte tid med. Eller intresse av, för ofta har jag hittat mer än nog av tänkbara ansikten som fyller kriterierna att ringa - genom att leta på Filmcafé eller statist.se - att jag får min "kvot" fylld inom den tidsram jag har att leka med. Jag plockar ut 40-50 ansikten i ett första svep och när jag bokat upp de 10-15 som jag behöver för att fylla min "provfilmningskvot" så är jag klar. Sanningen är att det finns så otroligt många att välja bland på amatörnivån, att man tar in folk efter principen "Först till kvarn..." Detta gäller förstås inte när jag vill kontakta människor jag redan har erfarenhet av, har provfilmat förut, sett något speciellt hos och tror skulle passa. Eller när det gäller proffs som jag vill ha tag på. För jag har nästan aldrig stött på ett proffs som inte har telefonsvarare på sin "jobb-mobil" och jag har ofta numret även till deras privata telefon. Där det i 99 fall av 100 finns telefonsvarare också. Och skulle de mot förmodan inte ha telefonsvarare eller det är svårt för mig att få fram ett nummer så hittar jag dem ändå. I många fall har de en manager/agent/teater jag kan lämna meddelande hos. Eller jag har numret till en gemensam kollega som kan ge mig deras nummer. Men om det jag har i uppdrag att leta efter är nya fejs och brist på erfarenhet inte är ett hinder - oftast översatt till rak svenska med: Går med på att göra en reklamfilm för jävligt lite pengar - har jag inga som helst problem att i detta första skede hitta 40-50 tjejer eller killar, som alla möter de kriterier som beställaren satt upp. Vad det nu kan vara för kriterier; hårfärg, ålder, ögonfärg, längd, bor i Sthlm, kan jonglera, har en tatuering, vänsterhänta eller vad det nu är. Jag provfilmar de första 15 som jag har fått tag på och skiter i de andra 25-35 som jag endera inte nådde, eller som blev över för jag redan fått tag på 15 stycken tänkbara. Det är den bistra sanningen. Anita
2011-06-19

Leila
Leila
Anita, en underbar artikel! Tack för det! Men jag undrar om t.ex. telefonsvararen är på pga något viktigt, inte bara för att jävlas med någon? Allt kan ju hända i livet...... Jag har inte telefonsvarare, men är bara nyfiken. Hamnar man iaf i ”svarta listan”?
2011-06-19

Anita
Anita
Och att du skulle skriva otaliga "konstiga" ord... Snälla fortsätt med det! Stöter jag på ett ord jag inte förstår fnattar jag glädjestrålande till ordboken och slår upp det, lycklig över att få en chans berika min vokabulär. Ord är skådespelares yrkesredskap och man kan aldrig få för stor ordkunskap. Anita
2011-06-19

Tommy
Tommy
"Kurt, vad betyder k.hustru? Frågar av ren nyfikenhet, då jag aldrig hört uttrycket förr." postat av Ellinor Denkert Hej Ellinor! Jag gissar Kära hustrun. Eller Kurts hustru? Han får förklara sig själv.
2011-06-19

Inger
Inger
Du skriver med så otaliga konstiga ord som jag nästan inte förstår. Kan du inte skriva med vanliga svenska ord så alla förstår.
2011-06-19

Kurt
Kurt
I ain't sayin' it ain't so. Jag pekade bara på att anekdotisk bevisföring -- så gör vi i vår familj -- är klen, eftersom den lätt motbevisas av en annan anekdot -- i vår familj gör vi tvärtom. Exempelvis blir det dyrare, åtminstone i det korta loppet, när jag handlar, eftersom jag köper premium brand, när jag har skäl att tro att de är bättre, som är fallet med disk- och tvättmedel. K. hustrun går i allmänhet på lägsta pris, eftersom hennes åsikt är att allt är samma skit med olika etiketter. Sen kan man undra vad den här diskussionen har i detta forum att göra. Men den kanske roar någon. Och jag får frequent flyer-poäng i vänsterspalten
2011-06-19

Inger
Inger
Jag är kvinna och jag tror faktiskt du har rätt i det att kvinnan bestämmer vad´som ska köpas även om det är diskmedel eller annat. Är kvinnan med och handlar blir det alltid lite dyrare i matkassen än när mannen handlar ensam efter lista. Kvinnan distraheras mer av nya varor och vill prova det medan mannen köper det gamla vanliga.
2011-06-18

Tomas
Tomas
"Köpbeteende ur ett genusperspektiv" (http://tinyurl.com/6fs7myf)
citat:
Vid köpet av diskmedel valde totalt 15 av de 20 respondenterna att köpa det dyraste och mest välkända varumärket, varav sju var kvinnor och åtta män. Båda könen ansåg att det specifika varumärket var mest effektivt. Detta var 36 dock inte den mest avgörande faktorn för kvinnorna utan sju av dem menade att doften var det avgörande. Det var däremot endast en man som ansåg att doften avgjorde vilket märke på diskmedel han valde. Tre av kvinnorna valde att köpa en variant av det mest kända varumärket. Denna variant var vårdande för händerna och hade en helt ny doft. Produkten var dessutom en nyhet i sortimentet vilket de tre kvinnorna uppmärksammade. Utifrån undersökningen kan vi konstatera att fler kvinnor handlade enligt ett så kallat planerat impulsköp medan ingen av männen gjorde detta. Detta på grund av att kvinnorna först tänkte köpa ett varumärke men attraherades av en nyhet och valde därför att köpa denna istället. I teorin kan avläsas att Dittmar et al. (1996) hävdar att kvinnor är mer benägna att utföra impulsiva köp på grund av att de har en mer positiv syn på shoppingen. Detta styrker vårt resonemang kring resultatet från undersökningen om att kvinnor attraheras mer av nyheter och handlar ibland mer impulsartat.
Jag är faktiskt inte helt säker på att mitt tidigare påstående stämmer. Det faktiskt bara något jag läs och hört, inte fått någon fakta som understöder det. Men jag tror nog att det - rent generellt - är en procentuellt större del av hushållen där kvinnan beslutar vilket diskmedel som ska köpas. Utan att göra någon värdering om det är bra eller dåligt, det är bara hur jag tror att det förhåller sig. Mvh Tomas
2011-06-17

Kurt
Kurt
Inger har rätt. K. hustrun alluderar lite skämtsamt till Anna Maria Lenngren, Några ord till min k. dotter, ifall jag hade någon. @Tomas: I vår familj beslutar den som köper.
2011-06-17

Tomas
Tomas
@Kurt: De flesta reklamfilmer baserar sig på marknadsundersökningar, så det handlar faktiskt inte om fördomar - och det är absolut inte producenten som beslutar om detta, utan byrån eller kunden. Sedan handlar det om vem som BESLUTAR om diskmedel. Jag handlar också diskmedel, men min fru bestämmer vilket... :) Lite off topic: Anledningen till varför diskmedelsreklamer är dubbade i osynk är för att det skärper lyssningen hos betraktaren. Det är så saker inom reklam som lämnas åt slumpen... mvh Tomas
2011-06-17

Inger
Inger
jag tror att k betyder kära hustrun
2011-06-17

Inger
Inger
citat:
[i]Originalet postat av Kurt Gustafsson[/i] [br]Jag menade snarare insiktsgivande än insiktsfull. Att den var insiktsfull är en självklarhet.

2011-06-17

Dan
Dan
det är väl förkortning på Kurt tror jag sen skrev han om sin hustru Mvh Dan
2011-06-16

Ellinor
Ellinor
Kurt, vad betyder k.hustru? Frågar av ren nyfikenhet, då jag aldrig hört uttrycket förr. Och Anita, strålande som alltid!
2011-06-16

Kurt
Kurt
Jag menade snarare insiktsgivande än insiktsfull. Att den var insiktsfull är en självklarhet.
2011-06-16

Kurt
Kurt
Bra,insiktsfull artikel som alltid. @Tomas: Du har säkert rätt om producenternas fördomar, men ditt exempel suger. Sedan k.hustrun gick i pension diskar hon oftast (tidigare gjorde jag det) men det är jag som köper diskmedel. Det är jag som köper alla stapelvaror: diskmedel, tvättmedel, toapapper, hushållspapper, salt, socker, you name it. K.hustrun märker nämligen när något hon behöver ÄR slut. Det är jag som besitter den logistiska blicken för att något HÅLLER PÅ att ta slut och bör fyllas på innan det faktiskt tar slut. Och som dessutom omsätter det i handling. Empirisk forskning visar att fördomar ofta är felaktiga.
2011-06-16

Tommy
Tommy
Mycket bra, intressant!
2011-06-16

Kola
Kola
Grym artikel!
2011-06-16

Tomas
Tomas
Jag tror jag iaf kan förklara det där med varför det är mammor i diskmedelsreklamen. Det har att göra med målgrupp. Vem som beslutar om inköpen av diskmedel. Inte att pappor inte diskar, utan att de - oftast inte - har någon uppfattning om vilket diskmedel som är bäst. Vet bara från mig själv, det är nog främst jag som diskar hemma - men det är min fru som bestämmer vilket diskmedel vi ska köpa.... :)
2011-06-16