Vad är ett Kollektivavtal?

Vad är ett Kollektivavtal?

Krönika Det ringde på min telefon häromdagen… Det var en trevlig tjej, en Filmcafémedlem, som undrade ”Vad är ett Kollektivavtal och varför är det bra?”.

Den viktigaste artikel jag skrivit

Det ringde på min telefon häromdagen… Det var en trevlig tjej, en Filmcafémedlem, som bad tusen gånger om ursäkt för att hon störde mig. Hon hade försökt få ihop sin fråga på papper flera gånger, men tyckt det lät så barnsligt och fick hon ställa frågan så här på telefon? Såklart hon fick. Och det var en sådan glasklar fråga, som fick mig att skämmas för att jag aldrig förklarat detta ordentligt. ”Vad är ett Kollektivavtal och varför är det bra?”

Jag hade några dagar tidigare skrivit klart ännu en artikel för Filmcafé. Om Jobbsökeri. Som vanligt hade jag skrivit om vad man ska ta betalt, hur man inte ska sälja sig för billigt i sin iver att få in en fot i branschen, vilka frågor man ska ställa om det eventuella jobbet och en massa annat, som förhoppningsvis är matnyttigt. Något jag skrivit om så många gånger. Något jag om och om igen har varnat er för. Varnat er för att inte gå med på vansinniga villkor bara för att ni drömmer om att få smaka på att filma. Varnat er för att ni inte ska tro att det hjälper ens karriär och fortsatta chanser till jobb att tacka ja till ett arbete, som betalar småpengar (eller ens det) hur kul det än verkar vara.

Och för femtinittonde gången… Jag talar om kommersiella jobb!!! Jobb där regissör, smink, foto, ljud, ljus, chaufförer, runners m.fl. får betalt som de ska ha, men inte Du! Reklamfilmer, informationsfilmer, långfilmer, TV-serier, kortfilmer… Finns alldeles för många kommersiella jobb där alla inblandade får mer betalt än den struntsumma du får ett erbjudande om.

Vad är detta med Kollektivavtal?

Enkelt uttryckt kan man säga att många andra länder har minimilöner och Sverige har kollektivavtal. Varför det? Minimilöner är politiska beslut, som bestäms i parlament eller senat eller riksdag. Men båda lösningarna har det gemensamt att de ska garantera dig, som arbetstagare, ett skydd. Minimilön garanterar att du inte ska tjäna mindre än en viss summa. Kollektivavtal går längre. De sätter upp regler för vad du ska tjäna, MEN de omfattar även ett skydd för alla dina rättigheter, som man har kommit på att du ska ha när du jobbar och som har dykt upp och formulerats under de sådär 80 senaste åren.

Här i Sverige har vi alltså kollektivavtal, vilket började med ett avtal som kallas Saltsjöbadsavtalet. som slöts mellan arbetsgivare och arbetstagare 1938. Sedan dess är det så i Sverige att arbetsmarknadens parter (arbetsgivare och arbetstagare) gör själva upp avtal om alla de regler och bestämmelser som behövs för att reglera hur vi ska ha det i arbetslivet.

Utan inblandning av Regeringen eller Riksdagen. Politiker ska inte in och tafsa på de rättigheter och de skyldigheter som både arbetsgivare och arbetstagare har att hålla sig till. Arbetsmarknaden ska inte styras av partipolitik! Den ska styras av klara förnuftiga regler för hur arbetet ska skötas av både arbetsgivaren och arbetstagaren. Båda ska vara medvetna om vilka rättigheter de har. Men också om skyldigheterna!

Nu stönar ni och säger… Oooooh, vad trist, nu börjar käringen gaffla om politik. Ja, det gör jag. Men inte partipolitik! Stor skillnad! För man är rejält korkad om man inte inser att det ÄR politik, detta med löner, arbetsvillkor, arbetstider, vad händer om du blir sjuk eller skadar dig, överenskomna försäkringar med flera tusen och en detaljer, som arbetsgivare och arbetstagare bör vara överens om för att jobbet ska flyta på så smidigt som möjligt för båda parter.

Och vår part, de som företräder och förhandlar för oss, om villkoren för de jobb som vi alla gör eller drömmer om att göra, är Teaterförbundet. I Teaterförbundet samlas så gott som alla yrkeskategorier, som är verksamma inom vårt område, inte bara skådespelare. Där finns regissörer, scenografer, kostymörer, maskörer och perukmakare, operasångare, dansare, musikalartister, ljud- och ljussättare och dito tekniker, producenter, dramaturger, biografanställda, klippare och en hel hoper fler yrkeskategorier utan vilka vi inte skulle kunna göra vare sig film eller TV eller teater.

Nej, statister är inte med som egen yrkeskategori. Mer om det senare. Viktigast att komma ihåg är att Kollektivavtalen gäller alla som gör skådespelarjobb. För det handlar inte om vem som gör jobbet! Det är inte VEM som bestämmer villkor, gage etc. Utan det handlar om VAD man blir erbjuden att göra! Gör man ett skådespelarjobb ska man ha betalt som en skådespelare och då är det i Kollektivavtalet ni hittar kunskap om vad ni ska ha betalt och allt annat viktigt som rör er eventuella medverkan. Och allt om detta hittar ni på Teaterförbundets sida om kollektivavtal! Blir ni erbjuden ett konkret professionellt jobb!

LÄS PÅ HÄR

Sen är det tyvärr så att det finns många bolag som inte har Kollektivavtal. Varför vet jag inte om det är snålhet eller bara ren dumhet. Själv skulle jag aldrig göra ett jobb med ett sånt bolag. För det handlar inte bara om vad man blir erbjuden i gage. Det kan vara en bra slant, men Kollektivavtal och TF:s avtalsförsäkringar sätter ramar för så mycket mer än bara betalningen. På sidan jag länkar till här ovan, står även en hel del om t.ex. dessa avtalsförsäkringar.

Jag snor TF:s utmärkta formulering: ”Som ett komplement till de lagstadgade försäkringarna har Teaterförbundet förhandlat fram så kallade avtalsförsäkringar som en del i kollektivavtalen. Tanken med avtalsförsäkringarna är att du ska få ett bättre skydd, t.ex. högre ersättningsnivåer. Om din arbetsgivare tecknat någon av våra kollektivavtal, omfattas du i regel av avtalsförsäkringarna. Avtalsförsäkringarna gäller under anställningstiden och oftast en tid därefter (detta kallas efterskydd)”.

Jag vet flera fall – både vad gäller små fria grupper och vid filminspelningar – där inte Kollektivavtal har funnits och - den oftast mycket okunnige – producenten inte fattat att man måste ha försäkringar. Eller ens varför man bör ha dem. Och olyckan har varit framme och någon har blivit skadad och inga försäkringar finns som skyddat den stackare som råkat ut för detta och det kan stå denne stackare dyrt!

Vilka bolag som har kollektivavtal kan man kolla här

Ni kanske tycker det verkar märkligt att inte statister ingår som egen kategori hos
Teaterförbundet? Men det är inte så konstigt, statist är inte ett yrke man utbildar sig till eller som man kan försörja sig på. Hela idén med statister är att de faktiskt är utbytbara. Det är väldigt sällan som det står något mer specifikt i manus vad författaren har tänkt sig för personer.

Där kan stå att huvudpersonen befinner sig på en fullsatt buss eller står i kön i mataffären, sitter i publiken på Operan eller är ute och svirar på krogen eller dansar till dansband. Då handlar det om att hitta människor som ska finnas runt huvudpersonen. Jag menar det inte som förolämpning, bara som ett faktum: Statister är oftast utbytbara. Det är inte alltid TF:s medlemmar kan livnära sig på de yrken som finns representerade inom Teaterförbundet, men då är det för att de är arbetslösa, inte på grund av att betalningen är så dålig.

Statister får en egen avdelning en dag?

Den dag man kan se statist som ett yrke som utövas på heltid. Equity, den brittiska motsvarigheten till Teaterförbundet, har faktiskt lyckats träffa avtal med branschen om minimigager för ”Supporting Artistes and Extras”, som gäller en hoper film- och TV-inspelningar.

För närvarande är en dags grundgage £90:87 (nästan 1000 SKR) och för inspelning som inträffar på en s.k. Public Holiday, alltså vad vi kallar ”röd dag”, är det £136:30. (nästan 1.500 SKR) Dessutom tillkommer ersättning för klädprov, övertid etc.

Här kan ni läsa mer om detta

Det viktigaste av allt ni ska minnas är att Kollektivavtalen handlar om DIG! Om dina
rättigheter när du ska göra ett jobb. Om ett skydd i form av försäkringar och regler för vad som händer om du blir sjuk. Och jag tjatar… Det handlar alltså inte bara om TF:s medlemmar, utan ALLA som gör ett sånt jobb som omfattas av Teaterförbundets olika avtal. Vi har kommit långt från den tid när skådespelerskor eller dansöser ofta tvingades prostituera sig för att ha råd att leva och fortsätta jobba med det yrke som säkert var dem lika kärt som det är för oss idag. Men vi får inte rasera de framsteg vi gjort! Så använd er av avtalen när det är läge för det och gör inte jobb där ni inte är skyddade av Kollektivavtalets regler. För det kan stå er dyrt.

När min pappa började i branschen, i början på 40-talet, fanns få av de avtal och skydd som finns idag. Om han var kontrakterad för medverkan i en film då, kunde han bli kallad att sitta i sminket kl 05.00. Men sedan hann de inte till hans scen, saker hände som det kan göra. Och då fanns inget avtal som sa att man fick betalt när man faktiskt var kallad till inspelningen den dagen. Pappa var sminkad och klädd, väntade hela dagen på att få jobba, men fick inte betalt för denna bortkastade dag. Men ibland förbarmade sig fotografen över honom, drog in honom i en gruppbild så att hans rygg syntes och han fick sina tio eller tjugo kronor för den dagen. Det var en furstlig betalning. När han gjorde huvudroller på Dramatens stora Scen, hade han tre kronor per kväll. Inte mycket att leva på när man dessutom är nygift och har just fått en liten son. Nu är det annorlunda.

Men en sak är inte annorlunda och det är vår lust att jobba. Det är precis samma
förhoppningar dagens nybörjare har, som man hade då, för decennier eller sekel sedan. En dröm om att få in en fot i denna bransch man drömmer om. Och lika sant är att inget har förändrats vad gäller vissa arbetsgivares försök att blåsa oss på betalning.

Det är därför det är så viktigt att kolla upp sina rättigheter och dessa rättigheter finns inskrivna i dessa Kollektivavtal. Jag brukar ju tjata om att en bra skådespelare är en bildad skådespelare. Vi har ju lyxen att kunna lära oss så mycket om den värld vi lever igenom vårt jobb. Och allra viktigaste, vad gäller denna bildning, är just att veta vilka rättigheter man har. Blir du blåst är det faktiskt ditt eget fel, om du inte satt dig in i vilka rättigheter – och skyldigheter - du har. Så jag säger det igen: Stå på dig, annars ställer sig någon annan på dig!

Lycka till!
Anita M

Anita Molander, skribent för Filmcafe.se
10 oktober 2019

Filmcafe.se bevakar den svenska filmbranschen med artiklar och krönikor. Missa inte våra övriga artiklar som gör karriären lite lättare och roligare!

Kommentera
Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter, så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.