Finansiera din film med framgång

Finansiera din film med framgång

Vilka olika typer av finansiering finns det egentligen och vad är skillnanden mellan hårda och mjuka pengar?

Mjuka respektive hårda pengar

”Mjuka pengar” är den typ av finansiering där dem som satsar pengar inte har som främsta syfte att investeringen i filmen ska generera en vinst - och därmed inte har samma krav på att pengarna ska betalas tillbaka. Det kan tex vara resursstöd från regionala filmcentrum, stöd från filminstitut och i vissa fall även regionala filmfonder och dylikt.

”Hårda pengar” är med andra ord motsatsen till mjuka pengar. Den typ av finansiering där det primära syftet med investeringen är att den ska vara lönsam, vilket innebär att filmen måste generera så mycket intäkter att investeraren får tillbaka sina pengar - samt gör en vinst. Det kan vara tex samproduktionsmedel från andra bolag, pengar från regionala filmfonder, riskkapitalbolag och privata investerare - samt inte minst lån och förskott.

Betalar distributören i förskott?

Förskott (minimum garantier, MG) - är pengar som distributörer och säljagenter betalar ut innan filmen levereras, tex i samband med produktionen, men som egentligen avser intäkter från distributionen och försäljningen, dessa pengar avräknas sedan från intäkter från distribution och försäljning. Intäkter som baseras på uppskattningar (estimat), från de olika aktörerna - där de baserat på genre, budget, medverkande och tidigare erfarenheter försöker avgöra ungefär vad en film kommer säljas för, hur många som kommer att se den på bio eller köpa den på DVD.

Det är relativt ovanligt i dagsläget att distributörer och säljagenter betalar ut förskott till bolag de inte redan har en upparbetat relation med. Förskott kan ibland vara utformade så att producenten blir återbetalningsskyldig om filmen inte genererar så mycket pengar att det täcker förskottet. Något som gör förskott till en relativt osäker finansieringskälla för själva produktionen av en film.

Visningsrätter

En annan typ av ”hårda pengar” är de som kommer från att man exploaterar/säljer visningsrättigheter till TV, betal-TV eller utland redan innan filmen är producerad (Presale). Detta är svårt och det är sällan man tjänar på det. Vanligare för independent filmer är att man säljer filmer i efterhand.

Vinstdelning enligt avtal

Innan vi går vidare skulle jag vilja fokusera lite på den finansieringskälla som kanske är den mest sannolika för nya bolag, producenter och regissörer.
Den kallas för uppskjutna ersättnigar och innebär att personer och företag satsar sin lön i projektet.

De största kostnaderna på en filmproduktion är ju oftast personalkostnader för team och skådespelare, eller tjänster som hyra av teknik och/eller lokalkostnader. Kan man därför sänka dessa kostnader genom att låta team, skådespelare eller underleverantörer satsa hela eller delar av sin ersättning i filmen, i utbyte mot en lite högre ersättning om filmen går med vinst - är en stor del av finansieringen löst.

Uppskjutna ersättningar kan grovt delas in i två kategorier: Dels de där ersättningen omvandlas till andelar i filmen (Back-end). Vilket med andra ord innebär att personen/bolaget blir delägare (samproducent) i filmen och erhåller löpande ersättning av filmens intäkter. Dels finns det de ersättningar som är rena uppskjutna ersättningar, med ett fast tak för hur mycket som ska betalas ut (Deferment). Det vanliga är att ”nyckel talanger” (regi, producent, manus, huvudrollsinnehavare) har andelskontrakt medan den rena produktionspersonalen (foto, klipp, ljud) har uppskjutna ersättningar med ett fast tak.

Förstagångsfilmare gör ofta misstaget att be vännerna jobba gratis ”för att det är en bra merit” eller tvärtom. Att de övervärderar sina egna löner i förhållande till det ”rena kapitalet” som satsas i filmen. Inget av detta är bra eftersom det antingen skapar slitningar mot kompisar/teamet eller mot finansiärerna - de som faktiskt satsat pengar i filmen (om än så lite). Det svåra är att hitta en balans, att utforma skäliga ersättningar. Ersättningar som inte är några ”fantasi summor”, utan motsvarar en normal lön på arbetsmarknaden men som kompenserar för risk och ränta.

I början av karriären

Inledningsvis i karriären så handlar finansieringen mest om resursstöd från regionala filmcentrum som kan ställa upp med att låna ut teknik och dylikt. Inledningsvis kanske SFI-stöd till en kortfilmsproduktion och senare ett mindre stöd till en långfilm.

Stödformerna står ofta i direkt relation till produktionsbolagets erfarenhet och vad liknande filmer/filmare fått för stöd på sina filmer, snarare än kanske det faktiska behovet av stöd på just den här filmen.

För långfilmer kräver även filminstitutet att det sökande bolaget ska ha tidigare erfarenhet av långfilmsproduktion (vilket kan kännas lite som moment 22).

Samproduktion mellan länder

Det går även att söka pengar från andra länders filminstitut och regionala resurscentra. Vanligen sker detta då genom samproduktion med ett bolag i det landet.

Vill en svensk producent söka finansiering i Danmark så kontaktar denna ett dansk produktionsbolag som går in som samproducent och söker pengar från det danska filminstitutet. Vid samproduktioner mellan bolag i flera olika länder kan således den ”mjuka finansieringen” öka betydligt. Ett problem kan vara att de olika ländernas Filminstitut ofta har krav på projektet ska ha någon form av koppling till respektive land. Ett fenomen som brukar kallas för Europudding.

Viktigt att tänka på vid samproduktioner är att hitta ett bolag som man verkligen litar på och som har gemensamma mål. Oftast så gäller ”tjänster och gentjänster” vid samproduktioner. Vänder du dig till ett bolag i ett annat land för en samproduktion så kommer de vilja att du tar dig an och sampoducerar ett av deras projekt.

Regional finansering

Samproduktionsmedel är pengar som kommer från regionala filmfonder, distributörer, andra produktionsbolag eller rena riskkapitalbolag.

Vanligast är förmodligen att regionala filmfonder (Tex Film i Väst, Film i Skåne, Filmpool Nord eller Filmpool Stockholm – Mälardalen satsar pengar i projekten, i utbyte mot att filmens spelas in där, alternativt att efterproduktionen sker där. Filmfondernas primära syfte är att få produktionsbolag att investera pengar och skapa arbetstillfällen i regionen.

Som regel måste man spendera den summan man får av regionala filmfonder i regionen (spend). Deras sekundära syfte brukar antingen vara att investeringen i filmen ska generera vinst eller att den ska stärka regionens varumärke (tex genom att filmen når framgång på internationella festivaler).

Riskkapital

Den vanligaste formen är förmodligen det riskkapital som man själv satsar med hjälp av vänner och bekanta. En mindre vanlig form är den som sker via riskkapitalbolag.

Bland de riskkapitalbolag som tidigare investerat i svenska filmer syns; Spiltan underhållning (Millenium trillogin, Jönssonligan spelar högt, Grabben i graven bredvid), Nouvago Capital (Änglavakt, Snabba Cash) och Ekstranda (Gangster, Exit, Smala Sussie).

Det finns lite olika varianter av riskkapital där den vanligaste är vinstandelslån. Utdelningen består i löpande andelar från framtida intäkter i filmen, jämfört med en traditionell ”Exit”, där pengarna betalas tillbaka med vinst (ränta) och delägandet upphör vid en given tidpunkt.

Oavsett hur du väljer att göra så krävs förmodligen någon form av säkerhet för hela eller delar av beloppet. Det kan antingen vara en personlig borgen eller en färdigställande garanti, någon som garanterar att filmen kommer hålla budget och levereras på utsatt tid.

Oftast är det enbart etablerade bolag, som arbetar med adaptioner på kända förlagor (eller uppföljare), av etablerad författare och regissörer, som kan använda sig av riskkapital.

Produktplacering

Produktplacering avser rätten för ett företag att exponera sina produkter i en film eller TV-produktion.

Det kan ske tematiskt (t.ex. ett heminredningsprogram som sponsras/presenteras av en inredningsbutik), via fokusering på produkter eller genom att produkten nämns i repliker eller dyl.

Produktplacering kan på en normal film svara för ca 20% av budgeten. Dels via direkta ersättningar för produktplaceringen, men även via att företag kan erbjuda sina produkter och tjänster i utbyte mot att deras produkter exponeras i filmen (”barters avtal”).

Apple har tex satt i system att låna ut sina datorer till filmproduktioner, i utbyte mot att dom exponeras i filmerna. Även många bilfirmor och budfirmor har samma strategi. I filmen Cast Away är företaget FedEx ett väldigt centralt och dominerande inslag. Det svåra är att få in produktplacering i ett sammanhang där det känns naturligt.

Cross promotion innebär att företag betalar för att associera sig med en film i sin marknadsföring. Detta kan vara en hamburgerkedja som gör ett special mål från någon stor Hollywood film. Eftersom cross promotion mer handlar om att använda en films profilvärde i marknadsföringen, snarare än att exponeras i filmen, så är det främst distributörerna som hanterar cross promotion. Men även en producent kan ingå en form av cross promotion avtal. I Sverige är detta relativt svårt, också med tanke på om man har SVT som samproducent till sin film tillåts inte denna typ av produktplacering.

Några goda råd

Här kommer några avslutande råd.

* Satsa på manusutveckling.

* Genomarbetad och trovärdig budget ( ta in en erfaren lineproducer som budgeterar).

* Syftet med filmen, (kommersiell potential eller en Arthouse ”festival film”).

* Få en distributör eller sales agent kopplad till projektet.

* En tydlig målgrupp för filmen.

* Tänk på att det även handlar om att ”sälja dig själv”, inte bara din produkt. Man måste skapa ett förtroende.

* Kasta inte ut dina ansökningar till alla samtidigt. Även finansiärer och distributörer pratar med varandra. Spela dina kort väl, sikta in dig på de du verkligen vill ha med i ditt projekt.

Att sälja in ett filmprojekt tar tid. Allt från åtta månader upp till flera år.

Att sälja in ett filmprojekt är att sälja in ett förtroende. Både för sig själv och för projektet och det sker inte över en natt. Där gäller det även att alltid vara 100% ärlig med vad du tänkt göra. Försök inte göra om din film i tron om att det ska underlätta finansieringen, det kommer bara slå tillbaka och du riskerar (med all rätta) att uppfattas som opålitlig.

Glöm inte att var realistisk! Lämna även alla glädjekalkyler hemma. Mitt generella råd är att kontakta alla tilltänkta finansiärer när det känns som det är läge. Så tidigt som möjligt, utan att komma med något som känns ofärdigt.

Lycka till!

Om artikelförfattaren

Tomas Amlöv jobbar som producent på Timelock Film AB, som bla producerade den vinnande novellfilmen DEN ANDRA SIDAN (2003) och som nu är aktuella med ungdomsactionsdramat SKILLS. Vid sidan av sitt arbete som producent frilansar Tomas även bl.a. som projektutvecklare och rådgivare åt nya unga producenter.

Tomas Amlöv, skribent för Filmcafe.se
23 juni 2010

Filmcafe.se bevakar den svenska filmbranschen med artiklar och krönikor. Missa inte våra övriga artiklar som gör karriären lite lättare och roligare!

Kommentera
Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter, så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Tomas
Tomas
För den som vill fördjupa sig i ämnet: http://korta.nu/bokomfilmfinansiering
2010-07-08