Gud välsigne alla oss dårar som jobbar i den här branschen

Gud välsigne alla oss dårar som jobbar i den här branschen

Gu’ välsigne alla oss dårar som jobbar i, eller drömmer om att arbeta, i den här branschen! ”Vi är det stoff, som drömmar vävas av” säger Prospero i ”Stormen” av Shakespeare. Bättre citat om vad vi dagligdags jobbar mot och med finns inte. Om vårt jobb fungerar, ger vi människor lite frist från vardagen utan att för den skull glömma vardagen. Vi ger stoff för drömmar, men också mat för tankar. Ibland frön till tankar vi inte tänkt tidigare, vi ger en ny infallsvinkel på något som vi gått och grunnat på eller kanske till och med aldrig tänkt förr.

Julklappstips 1

”God bless us every one...”
Nä. Jag har inte gått och blivit religiös, men jag tycker så mycket om berättelsen som ovanstående replik kommer ur: ”A Christmas Carol” av Charles Dickens. En av de riktigt stora berättarna, det finns inget han skrivit som är dåligt. Han ville berätta om människor för människor. Och sålde många av sina verk ett kapitel i taget, för att alla, som kunde och ville, skulle ha råd att läsa hans verk. Hade han levt idag hade han antagligen gjort indie-film och varit en av de största.

För mig är det inte jul om jag inte läser om ”A Christmas Carol”. Det finns ett otal filmatiseringar, men ingen kan göra originalet rättvisa. Läs den!
Det var min julklapp nummer ett!

Utan oss skulle världen vara en blek och tråkig plats

Och jag menar det – ”God bless us every one...”

För utan oss skulle världen vara en blek och tråkig plats. Utan oss skulle vi fortfarande sitta och kura i en grotta. För vårt främsta verktyg är fantasin…

Det Stanislavskij kallade ”Det lilla magiska ordet ’Om’…”
En snubbe satt i en grotta och råkade gnida två träbitar mot varandra, kände hur det blev lite varmt, kanske kom det lite rök och han tänkte: ”Vad händer OM jag fortsätter gnida?”

Att vi behövt berätta historier sen urminnes tider vittnar alla grottmålningar om.

De äldsta är mellan 20-30.000 år gamla. Redan då fanns det folk som drevs av lusten att berätta för andra om en lyckad jakt, en ovanligt vacker hjort eller något annat för honom/henne viktigt. Ville dela med sig av en upplevelse.

Och idag är det vi – alla vi - som för arvet vidare

För jag tror att vi alla är som grottmålaren, som Shakespeare eller som Charles Dickens. Vi vill berätta om människor för människor.

Vad vi än hade för motiv när vi tog det första steget att söka oss till den här branschen, är det denna drivkraft som håller oss kvar: Att vi vill berätta en god historia.

Det är grunden för varför vi håller på, men för att göra det på bästa sätt måste vi kunna en himla massa.

God bless THEM every one

Och när jag tänker på alla som lärt mig det jag kan idag (även om jag har massor kvar att lära mig – hoppas jag) så blir jag alldeles varm av tacksamhet. God bless THEM every one!

Alla äldre kollegor; skådespelare, regissörer, sufflörer, kameramän, tallärare, danslärare, sångpedagoger, perukmakare, kostymörer, ljussättare, ljudtekniker, scenkillar och andra som jag har haft privilegiet att studera hos eller jobba med.

Alla små tips och stora råd jag fått.
Det är ett av skälen till att jag älskar denna bransch – det finns alltid de som kan mer än mig och har jag tur kan jag lära mig något nytt!

Har jag tur kan jag lära mig något nytt!

Som den gången jag hade svårighet med ett långt utbrott i en Strindbergpjäs på Dramaten. Jag kände så väl att jag inte fick till det. Utbrottet skulle komma så plötsligt, men så starkt. Då kom Anita Wall och sa till mig: ”Jag ser att när du tar din inre sats flyttar du din tyngdpunkt från hälarna till tårna, du lättar i bakfoten. Försök stå kvar.”

Och hon hade rätt. Genom att ha kvar tyngden i kroppen på bakfoten fick jag en helt annan pondus och sen var det lätt som en plätt. Tack underbara Anita!

Siv Ruud lärde mig på Scenskolan ”Punkt är större paus, komma en mindre!”
Dvs en bra författare hjälper skådespelaren att hitta var man ska andas. Något man är bra på att glömma i början.

Så mina julklappar till er består, som ni märker, av en massa osorterade tips. Det blir mest skådespelartips, för det är det jag kan bäst.

Men hur en skådespelare fungerar och jobbar är bra för alla att ha ett hum om, för skådespelaren är oftast den sista länken i den kedja som vi alla består av när vi arbetar gemensamt med en produktion och de är allas vårt ansikte utåt inför publiken.

För att en replik ska bli så levande som möjligt måste den kunna levereras så genomtänkt som möjligt.

Julklappstips 2

Så min nästa klapp är: Ta reda på Huvudorden i det ni ska framföra!

Huvudordet är det (eller ibland de) viktigaste ordet (eller orden) i meningen. Och vad är en mening? Jag skojar inte - jag fick den frågan nyligen.

Det är den del av en replik som börjar med stor bokstav och slutar med en punkt.

Ta meningen ”En vacker blomma.”.
Betona orden olika – det ni betonar är just huvudordet...
EN vacker blomma…
En VACKER blomma…
En vacker BLOMMA…
Voilá. Ni hör själva att ni berättar olika saker beroende på vilket ord ni betonar.

Vill ni höra hur det INTE ska låta, lyssna på alltför många nyhetsreportrar som själva gör voice over till sina nyhetsinslag. Där kryllar det av entonighet och så många huvudord att jag knappt fattar vad de säger. De låter helt naturliga när de står inför kameran och intervjuar folk men som entoniga idioter när de gör ljudpåläggen.

En mening = En rad med ord som börjar med Stor bokstav och slutar med en Punkt. Tala den till slut.
Meningen är slut när vi kommer till punkt.

Så gör vi i verkliga livet. Visst, ibland söker vi efter orden när vi talar.

Så är det så att meningen behöver delas upp, vill ni i repliken visa hur ni söker efter det rätta ordet, hitta då exakt rätt ställe att göra det på.
I verkliga livet andas vi organiskt för hela ens kropp och ens tanke jobbar ihop om det man vill ha sagt.

En grundtes som vi lärde oss på Scenskolan var ”Tanke – Gest –Ord.”
Även detta gör vi organiskt i vårt privata liv. En känsla föder en Tanke som sätter igång kroppen, som reagerar med en ev. Gest och sist kommer Ordet.
Anita Wall har även lärt mig grundtesen: ”Repliken ska färgas av känsla, inte av rösten.”
Dvs man ska inte tänka ut intellektuellt hur man ska låta!

Klura ut undertexten är detektivarbetet som man gör hemma när man jobbar med sina repliker, som man kommer överens om på repetitionerna på en teater. Där har man chansen att lägga grunden för hur en replik ska levereras.

Vad man inte ska göra är lägga fast – återigen intellektuellt - hur man ska låta. När man väl står där – på en scen eller inför en kamera –ska man känna.
Har man då gjort sitt hemarbete så kommer repliken ut på det sätt som den ska för känslan föder repliken. Är undertexten rätt får repliken sitt rätta tonfall.

Julklappstips 3

Jamen, det kan jag ju och jag vill inte låta så där teatralisk för jag vill hålla på med film och då behövs inte det.

Gör det inte?
Att kunna sitt talorgan innebär inte nödvändigtvis att låta som gamla skådespelare på film. Det är att kunna kontrollera sitt luftflöde. Står du på en scen, ska du dessutom ha ett så brett och disciplinerat organ så att du kan höras ut till flera hundra människor.

Det är något man måste lära sig för en replik är inget värd om den inte hörs!
Står du framför en kamera tar du ner volymen och bredden, men du vet fortfarande vad du gör. Vet hur det går ut och hur det hörs och landar hos den som lyssnar.

Du kanske ska få ett utbrott? Vråla, skrika… En tagning går bra. Kanske tre. Men flygplan, bilar, mickskugga, batterier måste bytas eller annat kanske gör att tagningarna blir både 20 och 30. Då är det satans bra att ha en grundläggande andningsteknik att luta sig mot.

När vi är bebisar kan vi det här. En baby kan skrika i timmar utan att bli hes, för vi föds med en kroppslig kunskap om hur vi använder vårt andningsorgan.

Men livet tar det ifrån oss.
Vi tjejer åker ofta upp i röst, framför allt i tonåren. Trots att även vi tjejer genomgår ett slags målbrott som fysiskt sänker vår röst några pinnhål. Men det ska till en god självkänsla för att behålla rösten där. Nästan alla tjejer som kommer in på Teaterhögskolorna har en betydligt bredare och bärigare röst efter 3 års talteknisk träning. Vi blir inte hesa eller skrovliga även om vi måste göra om samma decibelkrävande repliker om och om igen.

Så lär er era röster och träna er andning, så ni hörs och kan styra den.

Och fortsätt älska det ni gör. För vi behövs!

Vi ÄR det stoff som gör det uthärdligare att leva.

Lek med tanken – om alla som jobbar med olika former av kultur försvann, hur skulle världen då se ut? Inga filmer, TV-program, ingen radio, böcker, museer, musikverk, operor, baletter, målningar, skulpturer, teaterpjäser. Inte ens reklam…

Vår kulturminister har tydligen uttalat sig om att det behövs fler volontärer inom kultursektorn…

Duh???
Hon innehar den högsta politiska posten för vårt område och har inte en susning om att denna bransch redan nu befolkas av människor som gladeligen jobbar gratis på ett eller annat sätt för att kunna berätta den historia man brinner för.

Så mitt ”God bless us every one” gäller definitivt inte henne. Vad jag önskar henne är några dagars obetalt jobb på en filminspelning eller på ett bibliotek eller en teater. Välkommen till verkligheten, pucko!

Men alla er andra: GOD BLESS ER, varenda underbar galning som - mot all själbevarelsedrift som säger oss att vi borde skaffa jobb med en tryggad utkomst och en någorlunda säker pension – ändå vill jobba med just det vi jobbar med.

Gu’ välsigne er!
För era drömmar, er passion, er humor och er härliga brist på självbevarelsedrift.

Fortsätt kämpa och en från mitt hjärta alldeles särdeles God Jul och Gott Nytt År på er!

Anita Molander, skribent för Filmcafe.se
14 december 2010

Filmcafe.se bevakar den svenska filmbranschen med artiklar och krönikor. Missa inte våra övriga artiklar som gör karriären lite lättare och roligare!

Kommentera
Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter, så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Leila
Leila
Mitt huvudord blir ”TACK” Anita, för artikeln! Det finns mycket att tänka på...
2011-03-01

Jonny
Jonny
Lyfter på hatten och STORA kramen till Anita Molander. Släpp galningar loss det är snart vår.
2011-01-02

Jonny
Jonny
2011 ... is the SHIT! http://hd.se/mer/2010/12/31/manniskor-som-siktar-mot/
2011-01-02

Karin
Karin
Riktigt bra skrivet, intressant läsning!
2010-12-26

Gunn
Gunn
Tack Anita för de mycket tipsen
2010-12-26

Andreas
Andreas
Tack Anita Molander! Stående ovationer! :D
2010-12-15