Löneförhandla om filmjobb

Löneförhandla om filmjobb

Reportage Löneförhandling är nog heller inte det som står högst upp på listan av anledningar till varför man söker sig till film, tv eller media-branschen. Men det är ack så viktigt att kunna - eftersom förmågan att löneförhandla avgör om man kan leva på filmjobb eller inte!

Producenten avslöjar sina knep

Löneförhandling är inte det mest glamorösa ämnet för en filmrelaterad artikel, vilket är varför jag förhandlat till mig en okej ersättning för att skriva det här.

Som producent och den som normalt brukar vara på ”andra sidan” i de flesta förhandlingar, så är det väl egentligen urbota dumt att skriva en sådan här artikel som innebär att avslöja knep som gör att jag kommer få det tuffare i framtida förhandlingar.

Jag hoppas därför att ni, efter att ni läste det här och tagit det till er - inte använder det mot mig allt för mycket. Å andra sidan så har man ju som producent så otroligt mycket mer erfarenhet från förhandling, eftersom man förhandlar hela tiden. Målet med den här artikeln är därför att förhandlingen ska bli mer jämn, genom att ge de med mindre erfarenhet en liten inblick i spelet som pågår under en löneförhandling.

Att löneförhandla

Innan vi går in på ren förhandlingstaktik, så bör man dock se till att grundförutsättningarna är de rätta. Vilket innebär att se till att man enbart löneförhandlar med de som har faktiskt behörighet att ge bättre lön eller villkor. Det tjänar ingenting till att t.ex. löneförhandla med en produktionsassistent som inte har befogenhet att höja ersättningar - eller för den delen att försöka löneförhandla med en regissör som faktiskt inte är den som beslutar om budget och ersättningar. Det är alltid producenten som har det slutliga ekonomiska ansvaret - även om denna ibland lägger ut hela eller delar av detta på t.ex. en line-producer och/eller produktionsledare. Det gäller därför att försöka se till att förhandla direkt med någon av dessa. Exakt vilken beror lite på vilken position du har. Är du regissör som kommer du sannolikt förhandla med producenten, är du t.ex. passare så kommer du sannolikt förhandla med en line-producer - medan om du är statist så kommer du sannolikt förhandla med en produktionsledare. Det är alltså dessa som faktiskt har befogenhet att ändra ersättnings nivåer. Det har sannolikt varken någon av avdelningsansvariga (fotograf, scenograf eller dylikt) - eller den statistansvariga eller för den delen kanske någon produktionsassistent eller koordinator som är den som först kontaktar dig.

Ofta så befinner man sig med andra ord, inledningsvis, i en situation där detta i första läget inte är möjligt att förhandla direkt med den som har befogenhet att ändra ersättningsnivån. Då finns det i grunden tre sätt att möta den här problematiken på. Det första är att gå över huvudet på personen man förhandlar med och kontakta producent eller produktionsledaren direkt. Detta kan dock vara riskabelt - och man riskerar att upplevas som konfrontativ och det uppskattas sannolikt inte av den personen man går över huvudet på. Man sätter med andra ord ganska mycket på spel genom att göra det. Ett bättre sätt att förhålla sig till den här problematiken är då istället att försöka att få till ett gemensamt möte (alternativt telefonmöte) med producenten eller produktionsledaren. Alternativt att jobba genom den personen som man hart kontakt med - och försöka påverka den att i sin tur få producenten och/eller produktionsledaren att ändra den föreslagna ersättningen.

Att förbereda sig mot invändningar

Det första som man bör göra inför en förhandling är att förbereda sig för att tänkbara invändningar och förbereda motargument mot dessa. Den kanske allra vanligaste invändningen i en förhandling är att man inte har råd med högre ersättningar. Här gäller det att testa giltigheten i motargumentet. Är det de påstår verkligen sant? Har de verkligen inte råd? Eller är det bara ett sätt att få dig att inte ta så mycket betalt? Fråga hur stor budgeten på filmen är, vilka som finansierar? Ta reda på hur pengarna spenderas, om alla andra får lika lite i ersättning som du? Hur viktigt det är det för dem att just du medverkar? Här kan man även tänka sig att ge förslag på alternativa lösningar - så som t.ex. uppskjutna ersättningar, delägande i filmen osv. Något som kan leda till mer flexibilitet och bättre ersättning. Kanske tycker de till och med att det är enklare att erbjuda dig en högre fast lön, än att behöva administrera uppskjutna ersättningar och delägande i filmen.

Man kan även pröva att ändra ”innehållet” i erbjudandet t.ex. genom att erbjuda sig att jobba för den ersättningen de erbjuder, men inte så många dagar som de tänkt sig. Om de t.ex. säger att de har ett tak på 2000 SEK, så säg att visst det är okej - förutsatt att vi pratar om en halvdag och att det utgår full ersättning för övertid. Början sedan med en diskussion som adresserar just den här problematiken, tala t.ex. om hur roligt det är att filmen fått anslag från svenska filminstitutet, hur bra du tycker att det är att företaget har fackliga avtal - och att de lyckats få ihop en bra finansiering osv. Syftet är helt enkelt att försöka avväpna dessa tänkbara invändningar innan de ens kommer upp till diskussion.

Andra invändningar kan vara t.ex. att din insats eller erfarenhet inte motiverar ett så högt arvode som du begär. Prata därför inledningsvis om dina erfarenheter och meriter. Lyft fram tidigare framgångsrika prestationer, utbildningar, kurser osv.

Samtidigt är det här väldigt viktigt att du gör din research! Vad är en rimlig, avtalsenlig lön? Vad tjänar andra med motsvarande erfarenhet och kompetens på motsvarande produktioner? Vad tjänar de andra på den här produktionen? Vem är bäst respektive sämst betald? Hur stor är budgeten? Ta reda på all tänkbar nödvändig information i förväg. Om du blir uppringd, så kan du be att få återkomma senare - och till dess se till att göra den är researchen - så att du är mer förbered inför själva förhandlingen.

Begär mer än vad du förväntar dig att få

Nästa steg är att ha modet att begära MER än du förväntar dig att få (det du anser vara en rimlig lön). Om du hoppas få 4,000 om dagen så skapar du ett bättre förhandlingsläge för dig om du begär 6,000 om dagen - men antyder att du kan tänka dig att gå ner lite. Det samma gäller om du förhandlar om månadslön för medverkan i en produktion, där du kanske vill ha en lön på minst 25,000 i månaden. Börja då med att begära en ersättning på 37,000 - men antyd att kan tänka dig att gå ner något. Varför ska man då göra detta? Varför ska man begära mer än det man faktiskt förväntar sig att få. Det finns flera skäl. Det första är naturligtvis att det finns en möjlighet att du faktiskt får det. Den viktigaste orsaken är dock att det skapar ett utrymme för dig att gå ner i arvode, men samtidigt få det du förväntar dig - något som medför att den du förhandlar med känner att denna ”vunnit” lite i förhandlingen.

Använd dina skådespelartalanger

Använd dina skådespelartalanger och reagera genom att visa kraftfulla känslor; Bli arg, upprörd, ledsen osv. Låt motparten känna sig skamsen och försök väcka sympati för den situation du befinner dig i. Stöna, sucka, knorra och be att få fundera och återkomma. (”Jag måste kolla med min fru, jag har lovat henne att inte ta fler gratisjobb”). Men det är alltså enbart som sådana här planerade utspel som känslorna ska ha sitt spelrum.

Känslorna bör aldrig få ta överhanden och styra förhandlingen. Man kan se på det lite som att spela tennis, där man slår bollen fram och tillbaka över nätet. Så länge som ”bollen” är i rörelse så flyter förhandlingen på och det enda som påverkar utgången i spelet är hur bollen rör sig över nätet. Det samma gäller i en förhandling. Det enda som påverkar utgången är var man befinner sig i förhandlingen och vilka mål som respektive parter har satt upp (alla som någon gång prutat känner till tekniken). Det gäller att fokusera på var man befinner sig nu, jämfört med för några minuter sedan. Vilken ersättning erbjuds du nu, jämfört med för några minuter sedan? Jämfört med för två dagar sedan? Jämfört med en vecka sedan?

Låt dem inte göra sina problem till dina

Under förhandlingen så gäller det att inte låta dem göra deras problem till dina. Vems problem är det att de inte ordnat tillräckligt med finansiering till filmen? Det är deras problem, inte ditt. Det är inte ditt problem att de inte lyckats finansiera filmen så att det finns tillräckliga resurser för att ge dig den ersättning som du har rätt till. Vems problem är det att de inte avsatt tillräckliga resurser i budget för den tjänst de vill att du ska utföra? Det är deras problem, inte ditt. Det är deras problem att de inte budgeterat så effektivt att det finns nödvändiga resurser avsatta till den ersättning du har rätt till.

Det mest effektiva sättet att förhålla sig till motpartens försök att göra deras problem till dina, är att testa giltigheten i argumentet. Om de säger att de inte har utrymme i budget för det, så fråga vem som har befogenhet att göra nya prioriteringar i budgeten. Påminn dem om att utrymmet i budget bara är en siffra. En siffra som kan ändras av den som har befogenhet.

Låt dem inte spela ”Good guy och Bad guy”

Låt de inte säga saker som ”Om JAG fick bestämma hade jag gärna sett att vi höjde din ersättning, men producenten på den här filmen är stenhård när det kommer till ökade kostander. Han kommer aldrig gå med på det”. Det mest effektiva här är att identifiera det de håller på med och helt enkelt sätta ord på det. Att lite i förbifarten, lite lättvindigt säga till de att inte försöka köra det gamla förhandlingsknepet på dig. Påpeka att producenten säkerligen skulle kunna ändra sig om - den personen du nu förhandlar med - bara backade upp dig och kämpade för att du skulle få den ersättning du förtjänar. Fråga personen vad som hindrar denna från helhjärtat stödja dig att försöka den ersättning du efterfrågar? Observera att det gäller att inte vara allt för konfrontativ i när man begär ett sådant stöd - eftersom det i grunden handlar om att få personen att ”byta lag” och argumentera för dig, istället för mot dig. Där de faktiskt i grunden sätter sin lojalitet på spel.

Omvänt är just ”good guy, bad guy” - en av de största anledningarna till att använda sig av en agent. Agenten kan då agera ”bad guy”, medan man själv kan vara ”good guy”. Men även om man inte har en agent, så kan man använda den här tekniken genom att överlåta själva förhandlingen på någon annan, t.ex. fru, en kompis, en kollega - eller kanske en förälder (fungerar väl främst om man är lite yngre). Att låta någon annan förhandla för ens egen räkning skapar t.ex. möjligheten för denna att säga ”jag tror han/hon hellre stannar hemma än går med på en så låg ersättning” - samtidigt som personen alltid har möjligt att komma tillbaka och ändra sig, utan att det upplevs som konstigt.

Förmånerna sist

När ni enats och själva förhandlingen kan upplevas vara avslutat - så tar du upp frågan om ytterligare ersättningar eller förmåner. Säg att du förhandlat upp ditt arvode till 4000 Sek om dagen, från deras föreslagna 2000 Sek och ditt utgångsbud på 6000 Sek - då kan du ta uppfrågan om t.ex. ersättning för traktamenter eller utlägg för mat och resor - och extra ersättning för t.ex. de kläder eller annat du kommer använda i produktionen.

Anledningen att man tar upp det här och inte redan i den inledande förhandlingen är att du har större chans att lyckas få igenom sådana här saker när motparten upplever att förhandlingen är avslutad och denna investerat en hel del tid i att få till en bra lösning. Trycket har släppt och motparten känner sig nöjd - och när man känner sig nöjd, så har man en tendens att ge med sig i frågor som man annars inte skulle göra.

Vem är i underläge?

Tänk på att när du befinner dig i en förhandling så tror du alltid att det är du som har den svagaste positionen. Det beror enbart på att du känner till vilken situation du själv befinner dig i, medan du egentligen inte har en aning om vilken situation motparten befinner sig i. Du vet vilken press du har på dig, men du vet ingenting om vilken press motparten har på sig.

Här kan det vara bra att lyfta fram sådant som faktiskt kan spela till din fördel, som t.ex. att den som kontaktar dg kan vara under tidspress eller att de kanske redan känslomässigt låst fast sig vid just dig (regissören eller någon annan kanske har uttryckt en speciell önskan om just dig). Personen som kontaktar dig kanske också är dåligt insatt och påläst i vad som gäller, vilket du kan spela på genom att t.ex. säga saker som ”Erbjuder ni mitt vanliga högre arvode eller är er utgångspunkt teaterförbundets rekommenderade minsta ersättningsnivå?”.

Omvänt så gäller att för att du ska ha goda möjligheter till en bra förhandling så måste du vara påläst, inte känslomässigt engagerad (d.v.s. ha förmågan att tacka nej till uppdraget) - försöka se till att ha andra alternativ och inte vara under tidspress. Den perfekta anställda ur t.ex. en produktionsledare eller producents perspektiv är ju en anställd som i princip redan tackat ja till erbjudandet innan man avtalat om ersättning. Någon som redan börjat läsa in sig på rollen och talat om för sin omgivning att man ska medverka, d.v.s. redan engagerat sig känslomässigt i projektet. Någon som inte vet vad som är en rimlig ersättning och inte (d.v.s. är dåligt påläst) - och inte minst någon som även uttryckligen sagt att man ”ändå inte har något annat för sig”, d.v.s. talar om att man inte har några andra alternativ.

Flest alternativ vinner

En riktlinje i en förhandling brukar vara att ”flest alternativ vinner”. D v s den som går in i förhandlingen med flest alternativ har störst möjlighet att nå det denna vill. Där kan det ibland kanske vara svårt att se hur man skapar sig alternativ, men det behöver inte vara mer avancerat än att alternativet är att säga nej och istället prioritera något annat (behöver inte vara ett annat jobb – och det behöver absolut inte vara ett film-relaterat jobb). Poängen är signalera till motparten att t.ex. ersättningen är viktig (om det är det man förhandlar om) – och att om motparten inte tänker om, så är man helt enkelt inte intresserad. Visst kan detta vara svårt, speciellt om man kan kanske egentligen vill ta jobbet oavsett ersättning, men det finns heller ingen annan väg till att lyckas förhandla upp din lön. Är du inte redo att säga nej, då har du heller inget som kan fungera som ett påtryckningsmedel i förhandlingen.

Några andra tips är att använda sig av makten av profilöverföring, t.ex. om du medverkat i större produktion med flera kända personer så bör du lyfta fram det. Sannolikheten att någon som jobbat i många stora produktioner, tillsammans med etablerade personer i branschen, erbjuds ”skitlöner” är sannolikt mycket mindre än att de som inte har någon motsvarande erfarenhet erbjuds dessa. Har du sedan andra meriter i form av t.ex. relevanta priser, tävlingar eller stipendier du tilldelats så är det bra att lyfta fram även det. Viktigast av allt är dock att aldrig, aldrig ge upp tanken på att tacka nej till erbjudandet - för när du gör det så ger du i princip också upp möjligheten att förhandla till dig bättre villkor.

Tomas Amlöv, skribent för Filmcafe.se
27 augusti 2020

Filmcafe.se bevakar den svenska filmbranschen med artiklar och krönikor. Missa inte våra övriga artiklar som gör karriären lite lättare och roligare!

Kommentera
Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter, så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Tomas
Tomas
Oavsett vad förhandling gäller så finns det naturligtvis alltid begränsningar som sätter ramarna för förhandlingen. Min artikel handlar om hur vad man kan göra för att maximera möjligheterna - inom dessa ramar. Som statist är du naturligtvis bunden av konkurrens från andra statister, precis som en byggnadsarbetare är bunden av konkurrens från andra byggnadsarbetare. Du kan naturligtvis som statist inte förhandla till dig ett gage som skådespelare, precis lika lite som du som byggnadsarbetare kan förhandla till dig en lön som motsvarar en byggledares. Det du däremot KAN göra är att förhandla om ditt engagemang, så att du blir anställd som skådespelare eller byggledare istället. Då kommer gaget/lönen per automatik följa med. Det du/ni sedan berör om vad som är skäliga avtalsvillkor är något som ligger helt utanför ämnet för min artikel. Det handlar om etik (vilket det inte brukar finnas mycket av i en skarp förhandlingssituation). Jag går inte in den diskussionen, utan håller mig till ämnet. Där gäller det att ha fokus på sak frågan. Vilka hinder ligger i vägen mellan dig och det gaget du vill ha. Ett sådant hinder är sannolikt att det blivit praxis att inte betala statister över ett visst arvode. Då finns det bara en väg runt det: Se till att inte vara statist! Var skådespelare! Där finns inga sådana ramar.
2014-06-16

Janne
Janne
Med all respekt för Tomas åsikter och tips i löneförhandlingar är det precis som Kurt skriver. En statist har inte mycket till förhandlingsplattform och det tror jag Tomas också inser. Det förstår man när man läser sista stycket i det senaste inlägget: ”Man kan inte kräva mer än andra verksamma på marknaden utan ett skäligt argument”. Och det just det som är kruxet som statist. Nej, det enda rätta är att få till ett avtal om minimumbetalning för statister. Men hur det skall gå till vet jag inte. Sedan minst 15 år tillbaka är 300 kr en mycket vanlig ersättning för ”normala” statistuppdrag. Jag menar att den summan minst borde vara 500 kr för att komma lite mer i fas med tiden. Sen håller jag med Tomas om att man skall alltid försöka men det är inte alla som kan/orkar med det. Utan statister blir det inga filmer producerade så nog borde man tänka på det och betala skälig ersättning.
2014-06-16

Tomas
Tomas
Tja, ni kan ju alltid välja att arbeta för ett lägre arvode för att sedan lämna in en ansökan till tingsrätten om ett förenklat tvistemål och be dom jämka arvodet. Det är väl ganska stor sannolikhet att det hade fått gehör. Sedan: Jag vet av erfarenhet att där med att producenter alltid är i överläge gentemot statister inte är helt sant. Det är ibland svårt att få tillräckligt med statister. Däremot är producenterna också i ett enorm underläge i förhållande till budget kontra visioner - så risken är naturligtvis att om en scen blir för dyr att spela in pga av stigande statist gager, då tänker man om och försöker göra scenen på ett annat sätt. Dock ett tips till: Säg att första steget är att ni förhandlar er till en klausul där ni har rätt att tacka nej med kort varsel - ifall ett annat mer lönsamt erbjudande skulle dyka upp. Då kan ni, precis innan inspelning, ringa och säga att ett sådant dykt upp och att ni för att kunna prioritera deras inspelning, minst måste få likvärdig ersättning. Är den inte helt orimlig, så är nog chansen ganska stor att dom går med på att betala de där extra kronorna, snarare än att behöva lägga en massa merjobb på att hitta en ny statisti sista sekund. Dock, naturligtvis är det så att om det inledningsvis skiljer sig allt för mycket mellan vad parterna har för uppfattning om gaget. Då blir det nästan omöjligt att få till en lösning där båda känner sig nöjda. Så, om bolagets utgångspunkt är att endast betala någon hundralapp och statistens utgångspunkt är att den snarare borde få en tusenlapp. Då ska det nog väldigt mycket till för att det ska gå att hitta en lösning. Men om man lyckas förhandla upp sitt arvode från sig hundra kronor, till tre hundra kronor (vilket inte borde vara helt uteslutet att man kan lyckas med) - då är ju det ändå en ökning med 300% - och hur ofta lyckas man öka sin lön med så mycket? Däremot ska man ju inte ha orealistiska förväntningar på "yrket" man måste ju ha gjort sin reserach och veta "spannet" i lönenivåerna för statister - och anpassa sig efter det. Oavsett yrke, så kan man ju inte gå in och kräva flera ggr mer betalt än andra verksamma på marknaden - utan att man har ett skäligt argument för det.
2014-06-11

Kurt
Kurt
När det gäller just statister är "ojämbördigheten" närmast total, och det är frågan om det finns något att förhandla om och någon utgångspunkt för förhandling, när man kan fylla statistkvoten för 300 spänn per skalle plus lunch och fika för en 12 timmars arbetsdag. Nä, min gissning är att för bakgrundsstatister, som inte har någon särskild, efterfrågad egenskap, finns det ingen förhandlingsplattform. Det är kört, om inte lagar eller avtal träder in.
2014-06-11

Tomas
Tomas
Det du refererar till med en ansvarig som UTGER sig för att inte ha några befogenheter att förhandla brukas kallas för taktiken "högre auktoritet". Det finns flera sätt att invända mot det, det enklaste brukar vara att fråga om personens chef brukar följa rekommendationer från personen. Svaret blir nästan uteslutande ja - därefter frågar man om personen skulle kunna rekommendera chefen att justera upp arvodet. Ofta får man då en annan invändning (brist på resurser osv) - men då har du i alla fall tagit bort den där låsningen med "högre auktoritet". Viktigast av allt är dock att du går in med inställningen att det GÅR att förhandla om allt - och att du bevarar din "walk away power". Sedan är det naturligtvis så att man har olika utgåmngslägen i en förhanling. Parterna är ju inte alltid jämnbördiga.
2014-06-11

Janne
Janne
Jag har försökt flera gånger att ”förhandla” om statistarvodet så jag vet hur svårt det är när folk ”står på kö” för att medverka utan några krav alls. Kontakten man har är ju för det mesta med en statistansvarig som inte har några befogenheter att löneförhandla. Naturligtvis kommer jag att försöka igen och tar i alla fall inga gratisuppdrag förutom skolproduktioner. När det gäller statistarvoden tror jag det enda rätta är att få till en rimlig minimiersättning för branschen och som då ligger på en sådan nivå att den täcker utgifterna för resor, parkering mm. Men hur det skall gå till är en annan fråga?
2014-06-10

Tomas
Tomas
Det är just den inställningen man måste öva bort, du vet aldrig vem det är som är i underläge - och du har heller inte så mycket att förlora på att ställa en så enkel fråga som: "Hur stort utrymme har ni att justera upp arvodet". Kanske får du svaret inget alls, men du kan också få ett annat svar - och har du is i magen så kan du alltid be att få tänka på saken och återkomma. Det är det där med "walk away power". Har man redan bestämt sig för att tacka ja, oavsett ersättning - ja då har man också redan förlorat förhandlingen.
2014-06-07

Janne
Janne
Mycket kloka synpunkter Tomas och säkert mycket som är användbart i förhandlingar om lön och ersättningar för yrkesutövare inom branschen. Dessvärre tror jag inte man har mycket att komma med om man som statist själv kräver högre ersättning när det finns hur många som helst att tillgå som inte ställer några krav alls.
2014-06-07

Tomas
Tomas
Dessa kan se ut på tusen olika sätt, men bör inkludera: Person- och företagsuppgifter, definition av exakt vilka rättigheter som förvärvas, hur ersättningen ser ut och beräknas, när och hur den ska betalas ut - samt inte minst credits. Dessutom är det bra att få med klausuler om hur man ska hantera tvister kring tolkning av avtalet. :) Mvh Tomas
2012-10-23

Tomas
Tomas
Tack! Roligt att du uppskattade den! :) Mvh Tomas
2012-03-25

Janya
Janya
Superbra! Känns som att dessa råd kan appliceras i alla typer av löneförhandlingar - inte bara inom nöjesindustrin. Gillade speciellt avsnittet om vem som är i underläge, man tänker ju sällan på motpratens press! Ha en fin dag! //Janya
2012-03-25