Carpe diem

Carpe diem

Krönika Jag kände det var dags för en ny artikel för någon vecka sedan. Jag ville skicka ett livstecken till er, alla mina kamrater och kollegor och medmänniskor där ute. Jag hämtade mig en kopp kaffe och gick mot min dator. Vi behöver bredda oss!

The Smell of the Crowd

Tv:n stod på, i dessa coronerade tider gillar jag att åtminstone höra att det finns en värld därute. Av gammal vana knäppte jag på Text-TV för att se om det hänt något. Just då blinkade det upp att Anders Tegnell uttalat sig om att det nog inte blir något fritt fram för stora folksamlingar förrän tidigast efter sommaren….Och mitt hjärta sjönk… För vilken gång i räkningen vet jag inte längre.

Blev så glad när beskedet kom i höstas om att de skulle släppa på restriktionerna och tillåta 300 i salongerna. Massor av mina vänner och kollegor fick glädjefnatt i trådarna på Facebook och jag blev så lycklig för deras skull. Kände mig till och med lite lessen över att jag inte kan stå på scen längre. (Finns få roller för handikappade med rullator– men det är en annan artikel!). Plötsligt längtade jag intensivt efter det som kallas ”The Roar of the Greasepaint, the Smell of the Crowd!” Men så slog coronan till igen. Och allt måste stängas ner än mer. Så vad gör vi under tiden?

Det blir inte som förut!

Vi bör nog förbereda oss på en värld som blir annorlunda. En värld där vi blir mer som i USA eller Storbritannien. Där det är smart att ha fler jobb på din lyra, för att kunna betala för sitt uppehälle, än bara just det du brinner för.

Jag har funderat mycket på detta det senaste året. Att vi i vår bransch kanske varit lyckligt lottade trots allt här i vårt lilla hörn av världen. De flesta av oss, i alla fall vi med en bred och kvalificerad utbildning i botten, har haft det jäkligt bra! Definitivt superbra i jämförelse med våra kollegor runt om i världen.

Vi går i skolan – det är gratis. Vi kommer sedan in på dyra utbildningar - som är gratis - och vi får till och med pengar medan vi studerar, en del av dessa slantar behöver vi inte ens betala tillbaka. Vi går våra långa och dyra utbildningar fullt medvetna om att jobben inte är säkra, men vi lever i Sverige, vi har tillåtelse och ekonomiska förutsättningar för att kunna drömma. Och när vi inte får några jobb kan de flesta av oss stämpla. Här är vi unika i Sverige! Både vad gäller gratis utbildning, förmånliga studielån och vår A-kassa.

Vi kanske borde tänka om?

Det är trots allt bara färre och färre som kan leva på jobben inom vår sfär. Och inte bara skådespelare går arbetslösa i perioder, det gäller de flesta yrkesgrupper i vår bransch.
Jovisst, en scenkille kanske kan få jobb på en flyttfirma, en ljuskille kan jobba som elektriker, en maskör kan klippa hår, en kostymör kan sy kläder åt civilister, men de flesta av oss har inte färdigheter som är lätta att omsätta i pengar att kunna betala hyran för. Och Covid har inte gjort det lättare.

Jag tror vi måste börja tänka på nya sätt! Redan innan pandemin bredde ut sin nattsvarta slöja över oss, var jag fylld av beundran för vissa av mina kollegor, som inte enbart förlitade sig på A-kassan för att kunna betala hyran. Som min vän P. Duktig musikalartist med en hoper stora roller på sin cv. Men hen har en dröm och hen har gjort den till verklighet. Hen utbildar sig till Sommelier! Och vad är då det? Jag tar Wikipedia till hjälp!

”Sommelier är beteckning för en servitör med ansvar för vin, det som förr kunde kallas vinkypare. Ordet sommelier är ett lån från franska språket. Utbildade sommelierer arbetar, förutom på restauranger, även med inköp och marknadsföring av viner.” P kommer dessutom att få användning för sin scenerfarenhet när hen jobbar som Sommelier. Hen kan redan tala inför publik och strunt samma då om det är 1500 i en salong eller 10 runt ett restaurangbord. Det handlar lika mycket på båda platserna om att berätta och få folk att lyssna.

Eller E! Inte bara E förresten, H, L och A också. Ett gäng duktiga skådespelare och en regissör. Alla med tung statlig utbildning och imponerande jobbförteckningar. Som alla utbildat sig och utbildar sig till olika typer av terapeuter. De kommer att bli briljanta på det jobbet! Ett av grundkraven för en bra skådespelare- och även för regissörer – är ju just att lyssna. Deras patienter kommer att känna sig sedda och omhuldade som aldrig förr.

Det finns fler exempel, jag känner ett par busschaufför och en drös med taxichaufförer, alla bra jobb där man kan hoppa in och ut ifall man får ett teaterjobb. I min mataffär jobbar en sminkös som jag känner och en duktig showdansare har hoppat in där eftersom det inte finns några musikaler att söka till. Jag frågade chefen där vad han tyckte om detta med folk som kanske behöver gå in och ut i jobb? Och han sa att det funkar utmärkt och att vi får ta och ställa om vårt tänk så att vi skapar plats för alla. Hade det inte varit corona-tider hade jag pussat på’n för det braiga sättet att tänka!och i den gruppen som är tänkbar att gå in och ut, är både skådespelare, dansare, regissörer, musiker, sångare, scenkillar, manusförfattare m.fl. De tänker fortsätta sin scen-tillvaro, men breddar sig! Det är bara vår egen fantasi som sätter gränser.

Och det finns många fler, som hittat andra sätt att livnära sig! Som är vuxna nog att ta ansvar för sina val i livet. Det betyder inte att jag tycker att det är fel att gå på A-kassa. Absolut inte! Tvärtom! Jag är så stolt och tacksam att vi lever i ett land som fungerar som Sverige gör, men det är minst lika underbart att se alla som vill försörja sig och som hittar på saker för att göra det. Då säger några att det är svårt att hitta jobb som man kan kliva av när teaterjobbet uppenbarar sig. Det må så vara, men då får vi väl se till att vi hittar ett sätt och en dialog för att ändra på det, utan att ändra på arbetsmarknadens trygghet.

För vem påstår att vi har någon slags gudagiven rättighet att få jobba med det vi vill?
Bara för att vi vill? För egentligen… ärligt talat… vad är skillnaden mellan det lilla barnet som gnäller när vi vuxna säger till på skarpen att nu är det sent och de måste gå och lägga sig! Vad är skillnaden mellan barnets lust att stanna uppe och vår lust att nu vill jag ha den och den rollen. Jag ser ingen större skillnad.
Att man vill, vill, vill…. betyder inte att det blir verklighet och det är något vi ständigt måste hacka i sig.

En studie från 2019 från Queen Mary University of London visade att i Storbritannien är det varje given dag så att enbart 2 % av skådespelare har arbete som just skådespelare. Gissar att det dessutom gäller skådespelare som är med i Equity, deras fackförbund. Dvs de har stämpeln ”proffs” i rumpan!

Det är en ruggigt låg siffra och mycket lägre än i Sverige. MEN… vi närmar oss samma verklighet, tro inget annat. För vi kanske ska ta oss en funderare… Vad kan vi göra för att försörja oss? Och vi får inte tro att vi är ensamma. Vi får inte vara så självupptagna och egotrippade att vi tror att Covid bara drabbar oss! Hatten av för t.ex. alla flygvärdinnor, som inte kan flyga, men som satt sig på skolbänken och blivit vårdbiträden och fyller andra platser inom vården. Vi ska överleva detta, men gnälla hjälper inte.

Boktips om vår bransch

Nu har ni chansen! Passa på nu och lär er saker! Jag har tjatat om det förr. En bra skådespelare – eller regissör, maskör, scenograf, manusförfattare, scentekniker m.fl är en bildad sådan!

För att muntra upp er har jag samlat ihop några boktips om vår egen bransch!
Först den bästa bok jag vet om yrket ”skådespelare” Skriven av en oerhört bra skådespelare och legendarisk lärare på RADA som är Storbritanniens mest kända och hyllade teaterskola. Den är fylld med bra praktiska trick och knep och råd. Den finns bara på engelska, men den FINNS! Här är länk: About Acting Peter Barkworth

Jaaa, jag är gammal nog i detta jobb - 49 år sen min första TV-roll denna vecka - att jag vet att den som är en bra teaterskådespelare inte har några problem framför en kamera, det är bara att ta ner uttrycken. Förenklat formulerat: Framför kameran känner man, på scen tänker man. Och på scen måste man kunna göra det nästa kväll igen! Men det finns en bok om att filma som är så oerhört bra och skriven av en av mina filmidoler, Michael Caine: Acting in film Michael Caine

Ingmar Bergman talade alltid om denna bok, så även hans fotograf Sven Nykvist. Min farfar läste den med stor behållning. Han hade redan gjort sådär 70 långfilmer, men sa att han lärde sig en hel del nytt och pappa kallade den ”bibeln för filmmakare”. Den kommer i nya utgåvor hela tiden och här är länk. OBS: Ska vara den av Joseph V Mascelli: he Five C’’s of Cinematography: Motion Picture Filming TechniquesT

För er som vill skriva manus. Min goa pappa, som planerade manus och kläckte idéer till den dag han dog (89 år ung) hittade denna bok och gav mig den, han tyckte den var busbra och det tycker jag med. Den finns inte i Sverige, närmaste är på Amazon i UK, tull tillkommer nu efter Brexit. Oscar-winning Screenwriters on Screenwriting: The Award-winning Best in the Business Discuss Their Craft

Vi ska överleva

Det kommer en tid efter Corona! Och solen skiner varmt genom fönsterrutan!
Håll ut! Och Carpe diem, för katten! Nu har du chansen!

Kram till er alla!
Anita M

Anita Molander, skribent för Filmcafe.se
2 mars 2021

Filmcafe.se bevakar den svenska filmbranschen med artiklar och krönikor. Missa inte våra övriga artiklar som gör karriären lite lättare och roligare!

Kommentera
Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter, så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Medlemskap

Kom närmare drömmen.

Vi söker ständigt nya talanger framför och bakom kameran! Sedan 2002 har vi hjälpt produktionsbolag och producenter att hitta rätt team till filmproduktioner.

Nå över 30.000 medlemmar.

Sedan 2002 har vi hittat rätt team till filmproduktioner. Nå nya talanger framför och bakom kameran!