Ny film om asagudar

Ny film om asagudar

Intervju Martin Munthe har gjort en annorlunda film om asagudar och blir uppmärksammad på filmfestivaler för genrefilm. I huvudrollerna ser vi medlemmar från Filmcafe.se.

Loke och Heimdal är vilse

Resan med Gods började med att Martin ville göra film på William Hope Hodgsons inflytelserika och hundra år gamla sciencefictionroman “The Night Land”. Eftersom det skulle bli ett för stort projekt började han istället att utveckla en enklare idé inspirerad av romanen. Den nordiska mytologin letade sig in i historien och nu handlar den istället om hur Loke och Heimdal ramlar ut ur Asgård utan att kunna hitta hem.

- Ofta brukar två helt olika idéer korsbefrukta varandra på intressanta sätt. Den enda som kan hjälpa dom är en tjej, spelad av Emelie Marie Stuffe, med ett medfött synfel som gör att hon kan se saker andra inte kan.

Martin beskriver att han ofta är beroende av internationell finansiering då han oftast arbetar utanför den svenska filmbranschen. Han har svårt att inspireras av filmer som nyligen gjorts och vill gärna gå sin egen väg.

- Jag har skrivit massor av manus genom åren för att finansiärer och institutioner behöver övertygas, men den moderna manusformen som alla lutar sig på uppfanns av ingenjörer som tror att en sida manus kan omsättas i en minut film om man är tillräckligt konventionell i sitt bildspråk. Det är såklart ren nonsens.

Martin påminner om att Henrik Galeens scenario till F. W. Murnaus “Nosferatu” (1922) är tio sidor långt medan filmen är en och en halv timme. Scenariot innehåller trots att det är mycket kortare allt som är centralt och viktigt för berättelsen och hundra år senare är det den mest inflytelserika skräckfilm som har gjorts.

- Efterkrigstidens stora vurm för Hollywoodmanuset har varit destruktiv för filmkonsten. Men jag förstår behovet av manus som ett säljverktyg för finansiering. Så vi jobbade aldrig utifrån ett traditionellt manus och min plan var att hålla dialogen till ett minimum. Jag gillar att jobba väldigt fritt med skådespelare och ge dom mycket utrymme och ansvar. Så vi har testat, improviserat och experimenterat utifrån ett storyskelett. Jag kastade mig in i den här metoden lite mer ambitiöst vilket innebar att det är första gången på en filminspelning som jag känner att jag har haft med mig alla bilder jag behöver efter en inspelningsdag.

Minimalt team

Martin gillar små team eftersom det blir lättare att fokusera på det han vill berätta när logistiken inte kräver lika mycket fokus.

- Så fort ett team är fler än sex personer så börjar arbetet handla om att transportera runt folk och all deras utrustning. De tar längre tid och plötsligt handlar det inte om filmen längre. Man får mindre gjort på en dag. Och det blir dyrare.

Martin arbetar med en ljuskänslig kamera och ljuskänslig optik. Han använder bara en lins med en fast brännvidd på 45 mm.

- Det är ett konstnärligt val men det påverkar också hastigheten på inspelningen. Vissa dagar har jag uppåt 70 setups på den här filmen. Otänkbart med ett stort team och otymplig utrustning, förklarar han.

Filmen är en samproduktion mellan Martins eget filmbolag och en kompis, producenten Johan Schyberg, som driver bolag i Australien. Den är även samproducerad med Ola Björemyr som jobbat länge i svensk filmbransch.

- Filmen är independent. Det betyder att den är ekonomiskt oberoende av filmstöd och stora bolag. Många missar ibland vad independent faktisk betyder och tror att det är “coming of age”-drama med ukulelemusik. En slags genre, förklarar han.

Nakna i ett träsk

Ett särskilt minne som Martin tar med sig efter inspelningen är scenen där gudarna Heimdal och Loke, spelade av Andreas Rylander och Pontus Olgrim, trillar ut i vår värld och tappar alla vapen och kläder på vägen. De har en konfrontation i form av ett slagsmål i ett träsk och var helt nakna.

- Det var en lite ovanlig situation. Två nakna skådespelare i det lilla träsket i Solbergaskogen och så ett minimalt team. Några meter från vältrafikerade promenadvägar. Vi utmanade även sedligheten vid Hägerstensåsens tunnelbanentré där Pontus envisades med trovärdighet och slängde av sig kläderna för en scen till förbipasserande bilisters chockerade blickar. Den svenska synden är tydligen inte död. Tur det.

Martin upplever att många aspirerande skådespelare tror att filmroller ska landa i deras knä av av sig själva och att det kanske har med vårt nya medielandskap att göra. Ett bransch där det är möjligt att både bli känd och bortglömd på mycket kort tid. Han menar att lockelsen att gestalta en helt annan människa på film är mer av ett kall.

- ??Men Filmcafé känns ju som hemma om man pysslat med film like längre som jag. Ett jättebra sätt att hitta seriösa skådespelare och statister. De flesta av dom skådespelare jag jobbade med nu har jag jobbat med tidigare eller känt ett tag, och vi lärde känna varandra genom Filmcafé. Utan den här typen av nav är det fruktansvärt svårt att hitta andra att dela drömmarna med, förklarar han.

Revansch på filmfestivaler

Martin har haft ett långt uppehåll från långfilm av flera olika anledningar. Dels har han fått ta emot mycket kritik från svensk media och han upplever filmbranschen som likriktad och ängslig.

Jag tog mig igenom stormen efter min första film och vill särskilt lyfta fram Micke Nyqvist som spelade en roll i den. Hans stöd och uppmuntran kommer jag aldrig att glömma och vi saknar honom alla.

Han har under uppehållet jobbat med specialeffekter och uppstarten av Stiller Studios, men även fått barn och fokuserat på att vara en bra pappa.

- Men jag kommer ju aldrig att sluta göra film. Jag kommer att dö med en filmkamera i handen huggen av nån giftorm i benet i någon djungel i nittioårsåldern på nån lågbudgetproduktion när alla filmare i min generation är pensionerade kulturministrar och filminstitutchefer. Och just det är nog en insikt jag fått av att göra den här produktionen. Jag säger som Allan Quatermain -“I never had a career - only the work”.

Gods blev färdigställd i februari och började sin turne på filmfestivaler inriktade på genrefilm. FIlmen har bli väl mottagen med flera Grand Jury Awards, bl.a. på NYIFA i New York.

- Den är även official selection i Amsterdam och Barcelona och på flera independentfestivaler. Vilket är glädjande eftersom det är en annorlunda film med ett ovanligt berättande. Filmen utspelar sig nästan i realtid, men har både flashbacks och flash forwards på ett sätt som inte är helt lätt att följa.

Nu när filmen vandrat runt hos olika internationella säljagenter och distributörer har Martin fått en mängd förfrågningar om vad han vill göra härnäst och vad som blir hans kommande projekt.

- Distributörer som vill vara med och finansiera på ett tidigt stadium och nu jobbar vi med att sortera alla våra idéer och projekt för att se vilket eller vilka av dom vi ska satsa engagemanget och all mödan på. Jag är för gammal för det s k “utvecklingshelvetet” så jag kommer att kringgå det och göra film på mina egna villkor framöver. Jag kommer att regissera långfilm varje eller vartannat år nu ett tag!

Robert Selin, skribent för Filmcafe.se
15 april 2021

Filmcafe.se bevakar den svenska filmbranschen med artiklar och krönikor. Missa inte våra övriga artiklar som gör karriären lite lättare och roligare!

Kommentera
Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter, så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Medlemskap

Kom närmare drömmen.

Vi söker ständigt nya talanger framför och bakom kameran! Sedan 2002 har vi hjälpt produktionsbolag och producenter att hitta rätt team till filmproduktioner.

Nå över 30.000 medlemmar.

Sedan 2002 har vi hittat rätt team till filmproduktioner. Nå nya talanger framför och bakom kameran!