Handskas med din nervositet

Rädsla och nervositet är subjektivt. Det är kopplat till våra tidigare upplevelser och erfarenheter. Att därför vissa är mer nervösa än andra, inför sådana här situationer är fullkomligt naturligt. Däremot går det att arbeta med sin nervositet ganska effektivt genom olika metoder, varvid jag skulle vilja slå ett slag för NLP-teknikerna. Tex som det berörs i klippet nedan: http://www.youtube.com/watch?v=pUoURJOzb8Q Jag skulle även vilja slå ett slag för coaching i det här sammanhanget. Just nervositet inför audition är något där man effektivt kan använda sig av en coach för att få en helt annan känsla inför situationen. Som jag skrivit i en annan tråd så erbjuder jag nu närmast gratis coaching, eftersom jag håller på att samla timmar till min certifiering - så den som är intresserad kan kontakta mig här eller via mail på: tomas@timelockfilm.se http://www.filmcafe.se/forum/topic.asp?TOPIC_ID=10443

The lady protests too much, methinks. Men jag håller med henne i så måtto att jag inte heller är nervös på provfilmningar. Eller inspelningar. Eller någonsin. Vid närmare eftertanke har jag nog inte varit nervös på årtionden. Då har jag ändå medverkat i Vem vet mest? i teve. Inte nervös. Taggad, spänd, tävlingsnerverna åtskruvade, men nervös med anstrykning åt rädd, på väg mot panik, icke det minsta. En del är personlighet, men mycket är givetvis att jag hunnit samla på mig en mängd erfarenheter -- bl.a. från scenteater men också från helt andra delar av livet -- som gör att ett eventuellt misslyckande inte blir en katastrof. Inte i jämförelse med riktiga katastrofer. Mitt mantra är: Vad är det värsta som kan hända? När man har visualiserat det och tänkt igenom konsekvenserna, är det vanligen hanterligt. Inte kul, inte önskvärt, men det går att leva med. Bättre än cancer. (Jag har haft cancer också, bland alla andra upplevelser.) Men att man alltid ska höra replikerna första gången, som om man inte läst manus och aldrig repeterat är en bra regel i alla sammanhang som jag behöver bli påmind om då och då.

Tack för tipsen!

Jag är ALDRIG nervös framför kamera.Jag var född som skådis.Redan från 7 års ålder började stå stå på scen som ståuppare. Studerat regi i teaterskola där man lärde sig HUR ska man jobba med skådisar för att uppnå önskad resultat,hur ska man påverka publiken att få fram skratt,tårar,rädsla och massor andra känslor och naturligtvis applåder.Vi studerat mycket psykologi, massor tricks.Teater och film är annorlunda saker,då studerat jag på Kulturama Film.I film man kan göra flera tagningar,men på teaterscen framför publiken ska man spela perfekt bara 1 gång-och inga fel!Så det är svårare. Så jag har mycket erfarenhet HUR ska man bete sig på provspelningar.Jag studerat även på AMI Globen-nu finns det inte länge.Apbetsmarknadsinstitut. Där lärde vi oss hur man beter sig,klä sig,hur talar man när man söker jobb.Först och främst måste man kunna veta,gissa HUR tänker arbetsgivare och VAD dem vill ha.Man måste kunna sätta sig mentalt på arbetsgivarens plans.Det är svårt och behövs bra träning.Varför ska man bli nervös??? Om man vill få jobb ska man bli lugn och säker-folk ser ju att du är säker,inte tveksam,att du vet vad du vill.Men inom film man måste ha talang också,utbildning,erfarenhet.SVÅRT ATT ANDAS?Helt otroligt!Då har man kanske astma.HA!TORR MUN? Drick vatten!Svettig?-ta med handuken och säg att det är varmt!Om man verkligen är så nervös- GÅ TILL PSYKIATRIKER!TA LUGNMEDEL! Om man söker jobb- då måste man känna sig trygg-om man VERKLIGEN villa ha detta jobb då måste man INTE vara tveksam,svettas,darra-då betyder att man ÄR tveksam på sig själv, att man gillar INTE detta jobb som man söker och vet inte själv om man kan göra det som krävs,behövs. Blir man rädd,nervös när man går t.ex. till bytiken och köper mat?Vet man inte vad vill man äta? NEHEJ!Darrar man i T-bana-vet ej vilket tåg ska man ha?NEHEJ! Samma sak med jobbet- om man VET att man VILL få detta jobb, om man VET att man klarar det,gillar det-då blir man INTE nervös!Våga visa dig själv, man kan skoja lite också-det är ALLTID bra att få ngn skratta,att se människor glada,då samtalet går lättare. JO,jag vet att skådisar kan glömma repliker. MEN- kom ihåg att även självaste Marilyn Monroe brukade ofta glömma repliker OCH HON VAR HOLLYWOODS STJÄRNA! Många kanske är inte med mig-emot mig.Jag jobbat faktiskt som psykoanalytiker och vet att en vanlig människa har mycket inom sig, vår hjärna kan mycket,men vi använder bara en liten del av hjärnan. Kära människor,statister skådisar- ni KAN så mycket som ni inte vet! Ni kan bli kreativa,starka, även kanske kända!Gå fram med högt höjd huvud som innehåller massor saker,talanger!Puss och kram. Magdalena Olga.